<anforande>
<dok_hangar_id>2347835</dok_hangar_id>
<dok_id>GT0987</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2005/06:87 Onsdagen den 15 mars</dok_titel>
<dok_rm>2005/06</dok_rm>
<dok_nummer>87</dok_nummer>
<dok_datum>2006-03-15 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Arbetsrätt</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>B0F2083E-859A-4AAE-B1C4-3E8B067034B3</anforande_id>
<anforande_nummer>4</anforande_nummer>
<talare>CAMILLA SKÖLD JANSSON (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Det är inte bara i den här kammaren som arbetsrätten får ett stort utrymme i debatten, utan även i samhället i övrigt har arbetsrätten varit på tapeten ganska rejält under en lång period. Den debatt som förs ute i samhället återspeglas också här i kammaren, där en del handlar om arbetsrätten här hemma. Det är helt uppenbart att Svenskt Näringsliv tillsammans med den borgerliga alliansen bedriver någon form av kampanj där den stora skräcken verkar vara att företag måste anställa fast och måste anställa på heltid. I den debatt som förs är det inte alltid kunskap och fakta som förs fram. Till exempel stämmer det inte som Patrik Norinder säger, att den lagrådsremiss som nu ligger förbjuder säsongsanställning. För det första ger lagen i sig utrymme till säsongsanställning inom ramen för fri visstidsanställning. För det andra är lagen dispositiv, och det är fullt möjligt att via kollektivavtal se till att de branscher som behöver säsongsanställningar kan få det. Det lagen tar sikte på är att förhindra onödig och slentrianmässig användning av tidsbegränsade anställningar. 
Det har varit en diskussion här om rätt till heltid. Men om det nu, borgerliga alliansen, är så dyrt med rätt till heltid och så farligt för tillväxten och arbetstillfällen, måste ni i logikens namn säga att alla de män som i dag har rätt till heltid ska gå ned till deltid. Det är så problematiken ser ut. Det stämmer inte, Stefan Attefall, att det är de offentliga arbetsgivarna som ger deltidsanställningar. Analysen är glasklar - det är på kvinnodominerade arbetsplatser som man har deltidsanställningar. Ska man neka kvinnor rätten till en lön att leva på? Ska man neka kvinnor samma rätt som männen? Det är inte rimligt. Var konsekvent. Ska inte kvinnor ha rätt till heltid, då ska hela arbetsmarknaden se ut så. Därför behövs det en lagstiftning i ryggen när det gäller rätten till heltid.
En annan diskussion som också har fått ett mycket stort utrymme är det som Carl B Hamilton tar upp om värnandet av kollektivavtalen och den svenska modellen. Då undrar jag var Carl B Hamilton har hållit hus de senaste åren. Han sitter dessutom i EU-nämnden men är ändå helt frågande: Vilka är det som hotar kollektivavtalen? Vad är det som gör att kollektivavtalen har satts under press? Han menar att det är någonting hemligt, ett valrörelsespöke. Har inte Carl B Hamilton hört debatten om Vaxholmsmålet där EG-domstolen ska se om de stridsåtgärder som vidtogs var förenliga med EG-rätten och om det är förenligt med den fria rörligheten? Har Carl B Hamilton inte heller följt debatten om tjänstedirektivet som från fackligt håll ledde till sådan upprördhet? Jag menar att det direkt gav utslag i att förslaget till EU:s konstitution föll. Det fanns ett samband mellan folkomröstningarna i Holland och Frankrike och tjänstedirektivet. 
Nu har EU-parlamentet arbetat fram en kompromiss. Den så kallade ursprungslandsprincipen är för närvarande borta ur direktivet. Där får vi hoppas att kommissionen och ministerrådet fullföljer det som EU-parlamentet har sagt. Där är det så att den svenska regeringen hitintills inte har drivit frågan att ursprungslandsprincipen ska bort. Det har man inte gjort vid något tillfälle. Om andra medlemsländer vill lyfta tillbaka den får vi hoppas att den svenska regeringen nu har lyssnat på den fackliga rörelsen och faktiskt står upp för att ursprungslandsprincipen ska bort. Det är grundbulten i att vi ska få ett direktiv som inte urholkar kollektivavtalen.
En annan fråga som hör ihop med både Vaxholm och tjänstedirektivet är den diskussion som har varit när det gäller lagen om offentlig upphandling och rätten att ställa krav på kollektivavtal. De här frågorna hör ihop. Alla tre har det gemensamt att det är kopplat till EU och till EG-rätten. Viktiga frågor för svensk lagstiftning, till exempel strejkrätten som vi har i grundlagen, ska EG-domstolen nu ta ställning till och se om vi ska få tillämpa den. EG-rätten påverkar alla dessa tre frågor. Det handlar om rätten att undvika social dumpning och se till att löntagarna på den svenska arbetsmarknaden har alla samma villkor och att ingen diskrimineras. 
När det gäller denna fråga är vi från Vänsterpartiet väldigt glada att utskottsmajoriteten nu föreslår ett tillkännagivande till regeringen där vi verkligen trycker på vikten av att man ratificerar ILO:s konvention 94. Bakgrunden till att den här diskussionen kom upp var att Moderaterna i Halmstad överklagade ett beslut som fullmäktige där fattade om att man skulle ställa krav på kollektivavtal vid upphandling. Länsrätten fattade en dom där man sade att det kan strida mot EG-rätten. 
Vi menar att det inte stämmer, och det menar många arbetsrättsjurister också. EG-rätten står inte i vägen för att vi ska kunna ställa krav på kollektivavtal vid offentlig upphandling. Tvärtom kan man, till exempel genom utstationeringsdirektivet där det väldigt klart framgår att kollektivavtalen är jämförliga med EU:s sociallagstiftning, till och med säga att utstationeringsdirektivet är en uppmaning till att faktiskt ställa krav på kollektivavtal vid offentlig upphandling. 
Frågan har varit uppe tidigare. Den var uppe i samband med att vi diskuterade övergångsreglerna. Där uttalade riksdagen att riktningen var att konventionen skulle ratificeras, men inte lika klart som i dag. Jag menar att det tillkännagivande som nu ligger är ett väldigt klart besked till regeringen att inriktningen är att den här konventionen ska ratificeras, precis som många andra EU-länder har gjort. Det är inte rimligt att skattepengar ska kunna användas till social dumpning och diskriminering.
Fru talman! Jag vill avsluta med några allmänna ord om arbetsrätten. Även vi från Vänsterpartiet tycker att det finns ett behov av att göra en översyn av arbetsrätten i stort, men med en helt annan utgångspunkt än den borgerliga alliansen.
Vi menar att det behövs en översyn med målsättningen att stärka löntagarnas rättigheter, att man behöver se över arbetstagarbegreppet med mera. Det här lyfter vi fram i en reservation nr 2 om vikten av en översyn av arbetsrätten. Den vill jag, fru talman, yrka bifall till.
</anforandetext>
<intressent_id>0841428824218</intressent_id>
<rel_dok_id>GT01AU3</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>95573</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT0987/#anf4</protokoll_url_www>
</anforande>
