<anforande>
<dok_hangar_id>2347835</dok_hangar_id>
<dok_id>GT0987</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2005/06:87 Onsdagen den 15 mars</dok_titel>
<dok_rm>2005/06</dok_rm>
<dok_nummer>87</dok_nummer>
<dok_datum>2006-03-15 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Förskolan</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>5112A044-7A99-47C4-941F-AB35253C5233</anforande_id>
<anforande_nummer>231</anforande_nummer>
<talare>LOUISE MALMSTRÖM (s) replik</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Jag har inte sagt att jag tror att du menar det. Jag tror att vi ligger ganska nära varandra. Men jag tror att det är viktigt att slå vakt om förskolan så att den inte utvecklas åt det hållet.
När man börjar med individuella utvecklingsplaner för ett- till treåringar är det en risk att man övertar skolans sätt att arbeta med barnen, och det tror jag inte är bra. Man ska inte på det sättet följa upp och så att säga stämpla varje barn. Man ska självklart följa upp genom utvecklingssamtal med jämna mellanrum men inte med skolan som modell, utan man ska behålla förskolans särart, balansen mellan omsorg och lärande.
</anforandetext>
<intressent_id>0203334943718</intressent_id>
<rel_dok_id>GT01UbU12</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>95800</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT0987/#anf231</protokoll_url_www>
</anforande>
