2347835 GT0987 Riksdagens protokoll 2005/06:87 Onsdagen den 15 mars 2005/06 87 2006-03-15 00:00:00 Förskolan föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 1812B755-39F3-476A-9E36-1D8FD24D75FD 213 INGER DAVIDSON (kd) kd Fru talman! De flesta barn i Sverige går i dag i förskolan från det att de är drygt ett år. Alternativen i form av familjedaghem, öppna förskolor och föräldrarnas egen omsorg snävas in i de flesta kommuner, helt i enlighet med regeringens politik. "Alla ska med - så enkelt är det", säger Socialdemokraterna. Om alla vill med är en helt annan sak. Vi i alliansen är överens om mycket och framför allt om att valfriheten ska öka inom barnomsorgen. Men till skillnad från Moderaterna och Folkpartiet oroar vi kristdemokrater oss över att förskolan styrs mot att bli alltmer skollik även för de allra minsta barnen. Skolverket har också i en rapport varnat för att utvecklingen går mot att barnens prestationer och utveckling har börjat mätas på individuell nivå. När barngrupperna dessutom är så stora som i dag pressas personalen hårt även utan sådana krav. Pedagogisk verksamhet är viktig, men omsorg och fri lek måste vara ledstjärnor för den, inte individuella kunskapsmål för ett- och tvååringar. De minsta barnens grundläggande behov är att få en trygg omsorg och tillräcklig uppmärksamhet från ett litet antal vuxna. Kristdemokraterna vill därför att utbildningsperspektivet ska tas bort för barn under tre år för att sedan successivt vävas in i verksamheten. Som vuxna har vi alla ett ansvar för att vårt samhälles grundläggande värden förmedlas på ett tydligt sätt till varje ny generation. Kristdemokraterna anser att läroplanen för förskolan ska ha samma text om värdegrunden som läroplanen för grundskolan. Utan koppling till värdenas ursprung hänger alla resonemang i luften. I takt med att föräldrarnas tid med barnen minskar och tiden i förskolan ökar blir förstås förskolepersonalens roll när det gäller värdeförmedlingen viktigare. Värdegrunden handlar om så viktiga saker som vilken människosyn vi har, om alla människors lika värde och om varje människas unika värde. Den insikten kan barnen bara ta till sig genom att vi vuxna visar genom vårt sätt att vara att vi lever efter den principen. Etik kan inte sägas - den måste göras. Samspelet mellan barn och vuxna i en mindre grupp, där nära relationer kan byggas upp, är en förutsättning för att värdeförmedlingen ska fungera. Det är ännu en otroligt viktig anledning till att barngruppernas storlek måste minska. Också med tanke på värdeförmedlingen är det nödvändigt med ett nära samarbete med föräldrarna. Föräldrarna och personalen i förskolan måste vara så samspelta som möjligt när det gäller barnens fostran och inriktningen på verksamheten i övrigt. Det förutsätter tät kontakt och en tydlighet från båda sidor. Även det är naturligtvis svårt att uppnå med de stora barngrupper som vi har i dag. Därför är en av de viktigaste åtgärderna inför kommande mandatperiod att vi i praktiken, och inte bara i teorin, som den nuvarande regeringen gör, verkligen minskar barngruppernas storlek. Kristdemokraterna anser att det ska finnas max 15 barn i grupper för tre- till femåringar och max 12 barn för ett- till tvååringar. För att uppnå det målet har vi föreslagit en riktad kvalitetssatsning på 2 miljarder kronor till kommunerna under två år. Det snabbaste sättet att uppnå målet är att samtidigt ge föräldrarna större valmöjligheter när det gäller omsorgen om de minsta barnen. Undersökning efter undersökning visar att föräldrar vill skjuta upp förskolestarten men att ekonomin och de rigida reglerna på arbetsmarknaden gör att de inte kan eller inte vågar. Det så kallade föräldraupproret har spridit sig till över hundra kommuner vid det här laget. Deras krav är enkelt. De vill kunna ta hand om sina barn själva längre än föräldraförsäkringsdagarna räcker. Med ett bidragssystem som öppnar för den möjligheten, och Kristdemokraterna har som ni säkert vet ett sådant förslag, skulle småbarnsgrupperna i förskolan minska ganska omgående till glädje både för barnen som finns där och för personalen. Förutsättningen är förstås att kvalitetssatsningen på förskolan görs parallellt. Kristdemokraternas modell för barnomsorg är: högre kvalitet i förskolan i form av mindre barngrupper och större personaltäthet, välfungerande familjedaghem i tillräcklig omfattning och praktisk möjlighet för föräldrarna att själva avgöra när och om barnen ska börja i de verksamheterna. Den modellen kommer vi att gå till val på i höst. De öppna förskolorna, fru talman, är också värda särskild uppmärksamhet. Den senaste rapporten från Skolverket, som kom förra veckan, visar att de minskar i en omfattning som inte alls motsvarar minskningen av den målgrupp som de vänder sig till. I första hand är det barn som har en förälder hemma som kommer till den öppna förskolan tillsammans med föräldern. De öppna förskolorna kompletterar också familjedaghemmen. De har visat sig fylla en viktig funktion som familjestödjare och behöver snarare utvecklas än avvecklas, vilket är fallet för närvarande. De få kommuner som faktiskt satsar på att bygga ut den förskoleformen gör det just för att den visat så positiva resultat när det gäller förebyggande verksamhet. Inte minst får ensamstående föräldrar en möjlighet att möta andra föräldrar med barn i samma åldrar, vilket kan leda till att man stöttar varandra och hjälps åt med praktiska saker kring barnen även utanför den öppna förskolans ram. Familjer med problem av olika slag kan identifieras och få hjälp på ett tidigt stadium. Det bör finnas minst en öppen förskola i varje kommun, gärna kopplad till en familjecentral som kan fylla flera funktioner samtidigt. Tyvärr har regeringens ensidiga inriktning mot heltidsförskola för alla barn lett till att kommunerna inte stimuleras att satsa på öppna förskolor. Fru talman! Ibland känner jag mig som en papegoja när jag står i den här talarstolen. Anledningen är förstås att jag tvingas upprepa samma krav om och om igen. Inte nog med att man först ska försöka få majoritet i en fråga och därefter lyckas få igenom förslaget vid omröstningen, utan sedan ska det behöva ta åratal innan regeringen genomför riksdagens beställning. Jag tänker förstås på den reservation om mångfald och valfrihet inom barnomsorgen som riksdagen röstade igenom 2003 och som Margareta Pålsson redan tagit upp i sitt anförande. Den innehåller just det som rubriken säger, nämligen att vi, det vill säga förutom Kristdemokraterna även Moderaterna, Folkpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet, vill se en större mångfald och valfrihet när det gäller hur förskolebarnen ska tas om hand. Förutom förskolor med olika huvudmän och inriktning, samt tillräckligt med familjedaghem, säger vi att "varje enskild familj ska kunna välja att vara hemma med sina barn i större utsträckning eller välja den godkända barnomsorg som passar just deras familj". Det är en maktfullkomlighet utan like av den socialdemokratiska regeringen att den efter tre år inte lagt två fingrar i kors för att genomföra riksdagsmajoritetens beslut. I stället gör Socialdemokraterna både i kommuner, riksdag och regering allt för att stoppa utvecklingen mot större mångfald och valfrihet. Det räcker inte att tala om demokrati i högstämda ordalag. När orden inte stämmer med verkligheten klingar de ändå falskt. Fru talman! Jag vill yrka bifall till reservation 18 under punkt 15 och står givetvis bakom alla de många reservationer som Kristdemokraterna har i detta betänkande. 0820673454606 GT01UbU12 N 2010-01-01 00:00:00 95782 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT0987/#anf213