2347833 GT0985 Riksdagens protokoll 2005/06:85 Måndagen den 13 mars 2005/06 85 2006-03-13 00:00:00 Svar på interpellation 2005/06:261 om tillgång till rehabilitering interpellationsdebatt 5F136E40-66B6-4CAE-B714-BE8F15BE35C8 8 LINNÉA DARELL (fp) fp Herr talman! Jag tackar för svaret, som jag ska återkomma till lite senare. För dem som lyssnar på debatten vill jag först ge en beskrivning av bakgrunden till mina frågor. Inget jobb - ingen rehabilitering, så lyder rubriken på reportaget om Cathrin. Cathrin blev sjukskriven för ryggproblem för några år sedan och var arbetslös. Försäkringskassan föreslog förtidspensionering, vilket Cathrin inte accepterade. Nu har Cathrin, som hon säger till mig, tagit sig tillbaka till arbetslivet "några procent i taget". Förutsättningarna för att komma vidare till full egenförsörjning är en rehabiliteringsinsats på ett rygginstitut, en insats som har rekommenderats av hennes ortoped. Men där har det blivit stopp. Försäkringskassan saknar möjlighet att köpa en rehabiliteringsinsats för personer som betraktas som arbetslösa och hänvisar till arbetsförmedlingen, som hänvisar till vården eftersom denna insats är medicinsk. Och vården hänvisar till att man saknar möjlighet att remittera till en ryggspecialist, för det är Försäkringskassan som köper dessa tjänster. Slutsatsen av allt detta är att Cathrin vid 40 års ålder nu erbjuds förtidspensionering, något som hon upplever som mycket kränkande. Frågan som många med mig ställt sig är: Hur kan detta få ske - hur kan samhällets olika instanser och politiska system bidra till att misshandla människor så och dessutom använda skattepengar på ett så slösaktigt sätt? På det svarar nu ansvarig minister med att bland annat beskriva ett pilotprojekt. I ett pressmeddelande från Försäkringskassan och Ams gemensamt den 27 januari i år läser jag om detta projekt, som delvis har pågått sedan 2003. Av 26 000 berörda personer har 8 800 hittills fått arbete eller påbörjat utbildning. Det nya uppdraget omfattar från och med i år 30 000 personer och två län, det vill säga en femtedel av landet. Under nästa år ska alla län vara med och då omfatta alla som varit sjuskrivna längre än två år och alla som har tidsbegränsad sjukersättning. I ministerns svar berörs också uppdraget till sjukvården och lagen om finansiell samordning, och jag ska återkomma till det i mitt nästa inlägg. Herr talman! Regeringens uppdrag till Försäkringskassan och Ams och de siffror som nämns i uppgifterna från myndigheterna måste ses mot att antalet försäkrade som kan förväntas vara berörda är oerhört omfattande. Jag har inte exakta siffror på dem som behöver rehabilitering, men den officiella statistiken över sjukskrivna var i februari i år 236 400, och antalet förtidspensionerade hade vid samma tid ökat med ytterligare 12 900 till 556 300. Det är naturligtvis långtifrån alla dessa nästan 800 000 personer som är aktuella för rehabiliteringsåtgärder, men det måste ändå handla om mångdubbelt fler än de 30 000 som nämns i samband med regeringens pilotprojekt. Därför vill jag ställa en fråga som avslutning på det här inlägget: När kan alla de som i dag riskerar att ramla mellan olika myndigheters stolar i väntan på rehabilitering räkna med att få hjälp? 0395613047500 GT10261 N 2010-01-01 00:00:00 95451 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT0985/#anf8