2347833 GT0985 Riksdagens protokoll 2005/06:85 Måndagen den 13 mars 2005/06 85 2006-03-13 00:00:00 Svar på interpellation 2005/06:264 om sjukförsäkringen interpellationsdebatt 97015429-C6CE-4D70-8C77-9E8D053FB873 14 Statsrådet HANS KARLSSON (s) s Herr talman! Per Westerberg har frågat mig om det är korrekt att vissa grupper kan tjäna på att vara sjukskrivna eller förtidspensionerade jämfört med att jobba, vad jag i så fall avser att göra åt saken och vilka åtgärder jag avser att vidta för att förändra de radikalt olika utfallen vid sjukskrivning jämfört med arbete. Vidare uppger Per Westerberg att Arbetslivsinstitutet i olika sammanhang framfört kritik mot att rehabiliteringen kommit på undantag sedan 1997 respektive sätts in för sent och undrar vilka åtgärder jag avser att vidta med anledning av detta. Slutligen frågar Per Westerberg vilka åtgärder jag avser att vidta för att åstadkomma en tidsbegränsad sjukförsäkring respektive en stegvis nedtrappning över tiden. Sjukersättning, det som tidigare var förtidspension, från den allmänna försäkringen ger i de flesta fall en ersättning som ungefär motsvarar 65 % av tidigare inkomst. Bostadsbidrag utgår till de flesta med de lägsta ersättningarna från sjukersättningen. För många - dock inte alla - tillkommer avtalsersättningar. Av de tidningsartiklar Per Westerberg hänvisar till framgår att långtidssjukskrivning och sjuk- och aktivitetsersättning förutom mänskligt lidande också innebär en över tid sämre ekonomisk standard jämfört med andra grupper. Min uppfattning är att sjukersättningen inte är för generös. I detta sammanhang vill jag också påminna om att regeringen gett Anna Hedborg i uppdrag att utreda sjukförsäkringen och även dess samspel med avtalsförsäkringarna. Jag avser inte att föregripa Anna Hedborgs utredning eller att ingripa i parternas rätt att sluta kollektivavtal. Regeringens politik är att bibehålla och även förbättra sjukförsäkringen samtidigt som åtgärder vidtas för att minska sjukfrånvaron och utslagningen från arbetslivet. Regeringen har vidtagit åtgärder för att öka kvaliteten i sjukskrivningsprocessen, och en omfattande utbildning av läkare i försäkringsmedicin genomförs för närvarande. Ekonomiska drivkrafter för att arbeta mer effektivt med ohälsofrågor har införts för arbetsgivare och inom hälso- och sjukvården. Inom ramen för nationella handlings- och verksamhetsplaner får många fler arbetslösa sjukskrivna stöd av arbetsförmedlingen och Försäkringskassan för att komma tillbaka i arbetslivet. Socialförsäkringsadministrationen har reformerats och tillförts betydande resursförstärkningar. Fler och fler kommuner och landsting ingår avtal om lokal finansiell samordning med Försäkringskassan och arbetsförmedlingen. Arbetsplatsen är den centrala arenan. Insatser för att ta till vara sjukskrivnas arbetsförmåga måste påbörjas så snart det är hälsomässigt lämpligt. Regeringen har tillsatt en utredning för att se över arbetsgivarnas rehabiliteringsansvar och för att stärka den enskildes rätt till arbetsanpassning och rehabilitering. Medfinansieringen ska också stimulera till tidiga insatser. Sjukpenning bör endast undantagsvis betalas ut längre tid än ett år. Den sjukskrivne borde vid det laget ha återgått i arbete eller påbörjat rehabilitering. Det finns naturligtvis situationer då detta inte är möjligt, och därför tror jag inte på en så kallad stupstock i sjukförsäkringen, det vill säga en absolut tidsgräns för hur länge sjukpenning kan betalas ut till en enskild person. En sådan begränsning skulle kunna drabba enskilda personer hårt och skulle även kunna medföra drivkrafter till sjukersättning. En pilotverksamhet har nu inletts i Västra Götaland och Västmanland. I pilotverksamheten ska samtliga ärenden gås igenom där den försäkrade varit sjukskriven mer än två år, har aktivitetsersättning eller tidsbegränsad sjukersättning. Syftet är att ta till vara den restarbetsförmåga som finns. Regeringens intention är att inom två år ska samtliga ärenden i hela landet ha granskats. Därefter bör metoden införas i ordinarie verksamhet och avse sjukfall som pågått ett år. Regeringens mål att halvera sjukfrånvaron till 2008 utan att sjuk- och aktivitetsersättningarna ökar är inom räckhåll. Enligt senaste månadsuppgiften fanns 93 000 fall som pågått mer än ett år. Detta ska jämföras med medelvärdet för 2003 som var 127 000 fall. Även nybeviljandet av sjuk- och aktivitetsersättningar minskar. Det har således visat sig att det går att på ett framgångsrikt sätt bekämpa sjukfrånvaron och att bibehålla höga ersättningsnivåer. 0472624390304 GT10264 N 2010-01-01 00:00:00 95457 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT0985/#anf14