<anforande>
<dok_hangar_id>2347833</dok_hangar_id>
<dok_id>GT0985</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2005/06:85 Måndagen den 13 mars</dok_titel>
<dok_rm>2005/06</dok_rm>
<dok_nummer>85</dok_nummer>
<dok_datum>2006-03-13 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 2005/06:261 om tillgång till rehabilitering</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>C816108D-293A-41FD-9307-B3520E7E50D3</anforande_id>
<anforande_nummer>11</anforande_nummer>
<talare>Statsrådet HANS KARLSSON (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Jag förstår att det kittlar i Linnéa Darell att misstänkliggöra regeringen för det vi gör och inte gör när det gäller sjukfrånvaron. Jag upprepar gärna att det inte är bra som det är. Fler måste få mer och bättre stöd i sin sjukskrivning, och det måste komma till stånd snabbare än vad som sker i dag. Det måste vara mera distinkt och precist, och rollfördelningen mellan aktörerna måste bli tydligare. Det sker genom att vi nu har en utredning som tittar på just arbetsgivarens och Försäkringskassans rollfördelning. Vi har tillsatt ett arbete hos Socialstyrelsen för att utarbeta beslutsstöd i sjukskrivningsprocessen riktat framför allt till hälsovården och kanske i synnerhet till läkarna. Det är ett betydligt bättre beslutsstöd än det som möjligen finns i dag. Det handlar om hur man bedömer arbetsförmågan och hur man på ett bättre sätt kan involvera den sjukskrivne själv i sjukskrivningsprocessen så att man inte hamnar i en förödande lång sjukskrivning i väntan på olika åtgärder. Det där känner Linnéa Darell mycket väl till.
Som jag sade i mitt svar kommer sjukvården också att kunna tillföras pengar för sin ordinarie verksamhet under förutsättning att de upprättar handlingsplaner för att bli bättre i sin roll i sjukskrivningsprocessen. Där finns det mycket övrigt att önska. Det har två undersökningar visat. Karolinska Institutets och Kristina Alexanderssons undersökning och Socialstyrelsens undersökning visar att det fortfarande finns stora brister i sjukvårdens roll när det gäller sjukskrivningsprocessen.
Det exempel som Linnéa Darell hänvisar till får mig att peka på en annan åtgärd som är i gång från den 1 januari där den som är anställd men som inte kan gå tillbaka till sin tidigare anställning eller sitt tidigare arbete på grund av sjukskrivning nu kan omfattas av arbetsförmedlingens insatser direkt trots att man har en anställning kvar. Man kan få hjälp att komma vidare till någon annan anställning i ett annat yrke eller i en annan bransch. Arbetsförmedlingen och Ams har ju att samverka kring den sjukskrivna arbetslösa, och där är det 10 000 årligen som får insatser.
Jag skulle vilja påstå, Linnéa Darell, att aldrig har så mycket gjorts och aldrig har så mycket varit på gång när det gäller insatser för att förbättra sjukskrivningsprocessen och rehabiliteringsstödet till den enskilde. Jag tror att jag vågar säga att om jag får möjlighet att fortsätta med detta kommer det att visa sig i form av förbättringar på samma sätt som det har gjort när det gäller sjukskrivningstalen på nationell nivå. Detta är ett mödosamt arbete, det är många saker som ska göras och det tar tid, men riktningen är kristallklar.
</anforandetext>
<intressent_id>0472624390304</intressent_id>
<rel_dok_id>GT10261</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>95454</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT0985/#anf11</protokoll_url_www>
</anforande>
