<anforande>
<dok_hangar_id>2347831</dok_hangar_id>
<dok_id>GT0983</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2005/06:83 Torsdagen den 9 mars</dok_titel>
<dok_rm>2005/06</dok_rm>
<dok_nummer>83</dok_nummer>
<dok_datum>2006-03-09 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>(forts. från 9 §) Idrottsfrågor (forts. KrU8)</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>ADE9C779-926D-49B2-B48C-74E47CBABF08</anforande_id>
<anforande_nummer>146</anforande_nummer>
<talare>PETER PEDERSEN (v) replik</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Jag brukar inte ta replik på Lars Wegendal, och jag ska inte vara speciellt elak i mina kommentarer eller börja snällt och sedan komma med piskan på slutet. Jag har uppskattat det långa samarbete som vi haft i idrottsfrågor sedan vi satt och arbetade fram underlaget tillsammans med regeringen för idrottspolitiken på 2000-talet som ligger till grund för den idrottspolitik vi har. För att få ett positivt nedslag i det så kallade brevet nu - jag reagerade på att Lars Wegendal inte tog upp det till att börja med, men nu har han utvecklat det i diverse replikskiften - kan man konstatera att där hävdas att självständigheten inte fullt ut respekteras. Det är alltså inte en total sågning, som man kan få intrycket av. 
Man hänvisar faktiskt till propositionen från 1998 som vi båda har varit med och tagit fram underlaget till. Man säger att man vill att vi ska lägga fast det övergripande syftet med statsbidraget till idrotten. Sedan vill man själv bestämma om målen och hur de ska uppnås. 
Jag hoppas att Lars Wegendal kan använda sitt inflytande som          idrottspolitisk talesman för socialdemokratin för att hitta en bra samtalston här så att vi inte gräver skyttegravar och intar försvarsställning. Jag tycker att man kan säga så här: Det är ganska uppfriskande att vi har en ny ordförande i Riksidrottsförbundet som säger saker rakt ut så som hon uppfattar att det är, tillsammans med Riksidrottsstyrelsen. Hon pratar klarspråk. Det är ofta så det går till i idrottssammanhang. Det är väldigt tydligt språk, raka regler. Man vill veta när straff är straff, när en hörna är en hörna. Man vill inte diskutera det i en halvtimme i invecklade ordalag. Om vi har det angreppssättet hoppas jag att vi tillsammans kan se till att vi ytterligare klargör i relationen staten-idrottsrörelsen hur statens bidragsgivning ska se ut, vad idrottsrörelsen vill, hur den ska vara organiserad och hur man ska fördela så att vi kan hitta en bra samtalston och inte bara säger: Vi gillar inte tonen, vi gillar inte kritiken, vi förstår inte. Kan jag få ett positivt svar på det?
</anforandetext>
<intressent_id>0556347007015</intressent_id>
<rel_dok_id>GT01KrU8</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>95353</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT0983/#anf146</protokoll_url_www>
</anforande>
