2347831 GT0983 Riksdagens protokoll 2005/06:83 Torsdagen den 9 mars 2005/06 83 2006-03-09 00:00:00 (forts. från 9 §) Idrottsfrågor (forts. KrU8) föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 68A20686-9ECE-40FA-81ED-C4AB3BEB546D 119 PETER PEDERSEN (v) v Herr talman! Det en utmaning att börja debatten efter voteringen. Vi får ta det som att gonggongen har gått för andra ronden. Det är mycket roligare att utöva idrott själv eller att titta på idrott än att debattera idrott, men jag ska göra ett tappert försök. I går var ett antal partier ute på stan och diskuterade idrottsfrågor med representanter för olika specialförbund och idrottsförbund. Vi kom fram till att vi har likartad syn på detta. Det som är viktigt att få fram och där vi inte riktigt är överens är på marginalen. Jag tror att det är få frågor där vi har en så gemensam grundinställning bland partierna som just idrottsfrågor. Det har väl att göra med att vi på olika sätt uttrycker att idrott inte ska politiseras alltför mycket. Det är viktigt att i alla sammanhang - inte minst här i riksdagen - framhålla att idrottsrörelsen är en självständig folkrörelse. Vi ska inte gå in och reglera deras verksamhet med politiska beslut. Idrotten betyder väldigt mycket för väldigt många människor. Den kan ge fantastiska upplevelser, till exempel de sju OS-gulden. Men om jag säger Vitryssland förstår alla att jag menar att det också kan finnas smärtsamma idrottsminnen. Jag bor på en ort där idrotten har en stor betydelse. Och jag tänkte att jag skulle uppmuntra sällskapet med en liten anekdot. Någon gång på 50- eller 60-talet var det en kvinna på cykel som råkade kollidera med en bilist i en korsning och åkte ned i diket. Bilisten hoppade ur bilen och undrade hur det gick. 2-1 till Degerfors, svarade damen. Då är idrotten ganska viktig i sammanhanget. För de idrottsintresserade räcker det om man nämner ett årtal som 1958, ett resultat som 8,90, en person som Ulrika Knape, ett smeknamn som Lillstöveln, idrottsklubbar som Färjestads BK eller en idrottsplats som Örjansvall eller Stora Valla så kopplar alla någon typ av minne i tidsperspektivet och rummet till denna händelse. Det är det som gör idrotten fantastisk, både på elitnivå och på breddnivå. Vi menar alltså att det är oerhört viktigt att en rörelse som ligger så nära folkets hjärta och som är den största folkrörelse som vi har också ges det förtroende som man efterfrågar i det brev som många från de borgerliga partierna har citerat. Vi tycker att det är viktigt att ta detta brev på allvar. Och jag uppskattar den uppriktighet som RF:s ordförande presenterar i detta brev till vår idrottsminister. Trots alla de diskussioner som vi har haft gemensamt mellan de olika partierna och Riksidrottsförbundet uppfattas det tydligen som att vi politiker är alltför klåfingriga och förlitar oss alltför lite på de självständiga beslut som idrottsrörelsen ska ha rätt att fatta. Detta tycker jag att vi ska ta på djupaste allvar och verkligen sätta oss ned i viktiga diskussioner för att komma fram till hur denna modell ska fungera. Jag skäms emellertid inte speciellt mycket. När jag läser brevet från Riksidrottsförbundets ordförande Karin Mattsson kan jag nämligen konstatera att vissa passager där ligger väldigt nära det som Vänsterpartiet under årens lopp har formulerat i olika motioner där vi pekar på just vikten av självständighet för idrottsrörelsen och att det faktiskt är upp till idrotten själv hur olika mål ska uppnås. Däremot är det rimligt, vilket även Riksidrottsförbundet skriver, att politikerna kan ange mål för sin bidragsgivning. Men det ska vara övergripande mål, inte detaljstyrning av idrottsrörelsen. Med det positiva klimat som hittills har varit utgår jag från att vi ska kunna hitta fram till en bra lösning i just den frågan. Jag kommer att hoppa över en massa saker. Vi har en ny ordning, och vissa saker anses ha debatterats tidigare. Jag försöker därför hålla mig till de frågor där Vänsterpartiet har lagt fram förslag som inte har hänskjutits till den här särskilda ordningen. Dit hör det som vi kan kalla för finansiering av idrottsrörelsen. Där har vi ett långt stycke i vår kommittémotion där vi pekar på att det är viktigt att vi vid den statliga bidragsgivningen utgår från synsättet att idrott stimulerar många till fysisk rörelse, vilket främjar folkhälsan. Så länge idrotten lever upp till eller arbetar seriöst i fråga om uppställda mål är det logiskt med ett långsiktigt statligt stöd på en säkerställd nivå. Vi vill alltså ha en trygghet för idrotten att kunna planera sin verksamhet självständigt på ett långsiktigt och genomtänkt sätt. Vi menar alltså att statens bidragsgivning till idrotten måste utformas med respekt för att idrottsrörelsen är en självständig och oberoende folkrörelse. Detta påpekande får stor betydelse inte minst med anledning av detta så ofta citerade brev till idrottsministern. Vi har ställt oss bakom och tycker att det är positivt med Handslaget som har skett under denna mandatperiod. Vi tycker att det är viktigt att erfarenheterna och utfallet av detta utvärderas så fort som möjligt så att vi kan gå vidare för framtiden. Vi vill alltså inte redan nu spekulera om nivåer och så vidare som vi uppfattar att åtminstone Moderaterna har gjort, utan vi tycker att det är rimligt att man även i detta sammanhang faktiskt utvärderar en verksamhet som ligger på 1 miljard kronor innan man bara säger att man öser på. Det kan till exempel handla om hur den framtida utformningen ska gå till. Vi har också pekat på att det är viktigt att det finns en betydande egenfinansiering inom idrottsrörelsen. En självständig rörelse kan inte vara helt eller ensidigt beroende av andra parter, vare sig stat, kommun och landsting, näringsliv eller sponsorer, utan det är viktigt att man hittar en vettig mix mellan det offentliga stödet, stöd från näringslivet via sponsring och de pengar som man kan ta in på andra sätt. Vi är också oroliga över den tydliga koppling som finns mellan pengar till idrottsrörelsen och spelpengar. Det framgår i betänkandet att det är en betydande andel av det så kallade statliga stödet till idrotten som faktiskt genereras av spelpengar. Det kan fungera bra utifrån ett idrottssammanhang - ju fler som spelar och ju mer pengar som vi gör av med på spel och dobbel, desto mer pengar faller ut till idrotten. Men som tur är kan det vara lite upp och ned med det. Jag ser det inte som något självändamål att svenska folket ska spela mer och göra av med mer pengar på spel. Vi skulle hellre vilja ha en koppling som innebär ett tydligt anslag på en säkerställd nivå till idrotten via statsanslaget. Det innebär egentligen inte mer pengar, utan det innebär att man inte har denna tydliga och direkta koppling från spel till idrott, eller som det var förut från Jack Vegas eller ungdomsidrott, vilket var ännu värre. Det vinstdelningssystem som vi har är alltså ett steg i rätt riktning. Vi tycker att man ska fundera vidare på hur man ska hitta ett bra sätt att balansera dessa olika intressen mot varandra. Vi tycker därför att det är bra att de flesta, såvitt vi förstår, idrottsförbund i EU-länderna liksom vårt idrottsförbund, vilket åtminstone vissa borgerliga partier är mycket irriterade på, värnar om en fortsatt reglerad spelmarknad och att vi inte ska släppa loss andra aktörer på den marknaden. Vi tror inte att det gynnar den allmännyttiga ideella verksamheten i Sverige. När det gäller jämställd idrott tycker jag så här dagen efter kvinnodagen att det är viktigt att från talarstolen poängtera de fantastiska framgångar som vi har haft i största allmänhet, men inte minst de framgångar som har varit inom den kvinnliga idrotten. Då är det ganska roligt att när ordföranden i kulturutskottet skulle ge exempel på något som hade upprört honom så var det tydligen att någon ung tjej hade boxats. Jag måste säga att jag blir lika upprörd oavsett om det är unga killar eller tjejer som går tävlingsmatcher i boxning vid åtta eller om det var tolv års ålder. Jag tycker att det låter väldigt konstigt oavsett kön. Däremot har jag till skillnad från vissa andra potentater som har ändrat uppfattning inga som helst synpunkter på vilka idrotter som killar och tjejer ägnar sig åt. Jag tycker inte att det finns några idrotter som passar specifikt för killar eller för tjejer. Nu har till och med den gamle hockeyordföranden Rickard Fagerlund skrivit en debattartikel där han erkänner att han nog hade fel när det gäller tjejernas förmåga att spela ishockey. Det tycker jag är glädjande. Och jag tycker inte man ska hålla på att ge denna typ av exempel. När det gäller boxningsexemplet så ägnar man sig såvitt jag vet åt diplomboxning, och då får man i princip inte träffa varandra, utan man ska öva teknik och så vidare. Det låter därför jättekonstigt om man skulle gå något slags fullkontaktmatch vid åtta eller tolv års ålder. Jag uppfattade inte riktigt vilken ålder som ordföranden nämnde här. Men jag tycker att man ska bli upprörd oavsett vilket kön som det handlar om om man har denna typ av tävlingsverksamhet vid så låg ålder. Den trovärdiga idrotten har många tagit upp här. Det är också oerhört viktigt och en rimlig åsikt att när vi ger statliga bidrag ska man upprätthålla en ren och trovärdig idrott. Jag har fullt förtroende för att idrotten kan avgöra om det ska vara 22 eller 23 miljoner som går till verksamheten mot dopning. Jag vet inte om det var förutseende att man fick 1 miljon för mycket till den verksamheten. Avslutningsvis när det gäller de internationella idrottsevenemangen tycker även vi från Vänstern att det är viktigt att lyfta fram betydelsen av att Sverige förutom att delta vid olika stora arrangemang ute i världen också kan arrangera sådana själva. Då måste vi hitta en ordning där berörda parter - då talar jag om det offentliga, till exempel stat, kommun, landsting, näringsliv, idrottsföreningar och hela idrottsrörelsen både SOK, RF och alla specialförbund - jobbar tillsammans för att ta hem dessa arrangemang. Vi är däremot inte beredda att redan nu, som de borgerliga partierna nu föreslår, närmast ska garantera att det ges en statlig garanti för att man ska kunna arrangera OS. Det handlar om väldigt mycket pengar. Vi vill alltså se ett ansvarstagande från alla parter, men vi har alltså ingenting emot ett engagemang från samhällets sida när det gäller den typen av åtgärder. Vi tror att det är viktigt för Sverige att kunna visa upp sig, och det är viktigt att ha förebilder som även kan visa upp sig på hemmaplan. Med anledning av detta yrkar jag bifall till reservation 6 från Vänstern under punkt 6 som handlar om idrottsföreningarnas ekonomiska förutsättningar. 0556347007015 GT01KrU8 N 2010-01-01 00:00:00 95326 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT0983/#anf119