<anforande>
<dok_hangar_id>2347830</dok_hangar_id>
<dok_id>GT0982</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2005/06:82 Onsdagen den 8 mars</dok_titel>
<dok_rm>2005/06</dok_rm>
<dok_nummer>82</dok_nummer>
<dok_datum>2006-03-08 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>(forts. från 11 §) Ersättningsrättsliga frågor (forts. LU14)</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>88BAE16C-905B-4159-9CFE-F05B4E86AB92</anforande_id>
<anforande_nummer>166</anforande_nummer>
<talare>BERTIL KJELLBERG (m) replik</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Jag tycker visst att man kan jämföra den gröna skatteväxlingen och förslaget. Trafiken ska bära de kostnader som den förorsakar. Det finns stora likheter med detta.
Det finns en rad fördelar med förslaget. Försäkringsbolagen blir mycket mer angelägna om en snabb skadereglering och en snabb rehabilitering, för då minskar det kostnaderna direkt i börsen för försäkringsbolagen. I dag ser vi att försäkringsbolagen inte har det incitamentet. De betalar kanske bara för 10-20 % av den inkomstförlust som den skadelidande får medan staten står för 80 %.
Man övervältrar kostnaderna. På det viset har försäkringsbolagen inget incitament att göra verkligt stora insatser för att personen ska komma tillbaka. Det är också ett skäl för förslaget.
</anforandetext>
<intressent_id>0463606088610</intressent_id>
<rel_dok_id>GT01LU14</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>95134</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT0982/#anf166</protokoll_url_www>
</anforande>
