<anforande>
<dok_hangar_id>2347830</dok_hangar_id>
<dok_id>GT0982</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2005/06:82 Onsdagen den 8 mars</dok_titel>
<dok_rm>2005/06</dok_rm>
<dok_nummer>82</dok_nummer>
<dok_datum>2006-03-08 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Processrättsliga frågor</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>1079BB7B-C4B3-4C21-B0C8-7C664B35BFE3</anforande_id>
<anforande_nummer>141</anforande_nummer>
<talare>HILLEVI ENGSTRÖM (m) replik</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Det var intressant att lyssna på anförandet. Jag delar mycket av problembilden och att domstolarna behöver förbättra sig. Det är lite synd att kulturen i olika utskott är sådan att vi inte har möjlighet att diskutera mer på djupet vad olika förslag innebär, till exempel barnprotokoll som jag själv inte känner till hur de fungerar i praktiken. Därför kan jag inte säga att jag helt avvisar den idén, utan vi kanske kan komma vidare i den frågan. 
Men när det gäller utbildning, som du var inne på, är de yngre domarna väldigt intresserade av kompetensutveckling. Men det finns brister också. Man känner att man inte har tid. Man har en sådan arbetsbelastning att man av det skälet kanske inte kan ägna tid åt utbildning. 
Det råder också olika uppfattningar om hur mycket utbildning som faktiskt har erbjudits. Och jag kan i dag inte svära på hur många kurser som det har varit. Det borde jag kunna. Men tyvärr vågar jag inte säga det. Men det finns helt klart ett intresse bland domarna att förkovra sig. Och det behövs manualer och enkla medel, så att man får in barnets bästa i dömandet. 
Ett faktum är att det inom domstolsväsendet används många pensionärer som domare. De gör ett väldigt bra arbete. Men på en direkt fråga som jag har ställt framgår det att dessa äldre domare, pensionärerna, över huvud taget inte får ta del av någon form av kompetensutveckling. Och det kanske är framför allt de äldre domarna som behöver få ny kunskap. 
Jag tror också att man kan göra mycket när det gäller utredning av barn som far illa. Och om vi tittar på barn som är utsatta för övergrepp finns det nästan inget fall där man håller utredningstiden på tre månader. Det beror på att det finns för få poliser med specialistkunskap och att målen tar alldeles för lång tid. Och det är verkligen inte att sätta barnens bästa i centrum. 
Men jag går gärna vidare och lyssnar mer på detta med barnprotokoll. Det kanske är ett vettigt förslag.
</anforandetext>
<intressent_id>0618560932311</intressent_id>
<rel_dok_id>GT01JuU11</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>95109</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT0982/#anf141</protokoll_url_www>
</anforande>
