<anforande>
<dok_hangar_id>2347826</dok_hangar_id>
<dok_id>GT0978</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2005/06:78 Torsdagen den 23 februari</dok_titel>
<dok_rm>2005/06</dok_rm>
<dok_nummer>78</dok_nummer>
<dok_datum>2006-02-23 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Tryck- och yttrandefrihetsfrågor, m.m.</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>72787E85-7CAC-4E5B-BA1A-9F08E4A1BC6E</anforande_id>
<anforande_nummer>5</anforande_nummer>
<talare>MATS EINARSSON (v) replik</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Jag hade äran att bli apostroferad, så jag tar chansen att säga några ord om yttrandefriheten.
Kerstin Lundgren har rätt i att det finns olika uppfattningar om hur omfattande den offentliga sektorn ska vara, eller rättare sagt i hur stor del av samhället demokratins principer ska gälla. Visst, det finns olika uppfattningar om det, och det är därför det är olika partier. Men reservationen utgår från den situation som vi har i dag med en stor privat sektor, där yttrandefriheten inte har samma skydd som den har inom den offentliga sektorn. 
Låt oss lämna den helt privata sektorn därhän tills vidare och koncentrera oss på det som jag tog upp som ett särskilt problem, nämligen när man lägger ut tidigare offentlig verksamhet på entreprenad till privata företag, där det är samma verksamhet, samma personal, samma finansiering men där det också finns en privat ägare. Där upphör plötsligt en stor del av grundlagsskyddet för yttrandefriheten. Vari ligger det rimliga i detta?
</anforandetext>
<intressent_id>0548089226618</intressent_id>
<rel_dok_id>GT01KU14</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>94610</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT0978/#anf5</protokoll_url_www>
</anforande>
