2347825 GT0977 Riksdagens protokoll 2005/06:77 Onsdagen den 22 februari 2005/06 77 2006-02-22 00:00:00 Vissa personalfrågor i Försvarsmakten föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 6B126FFA-E7BE-4735-BC9E-655D3D3CE9EF 88 ESKIL ERLANDSSON (c) c Herr talman! I varje organisation är enligt min uppfattning hanteringen av personalfrågorna nyckeln till framgång. Försvarsmakten utgör härvidlag inget undantag. Jag tänkte i det här anförandet göra några reflexioner kring de frågor som hanteras i betänkandet. Jag börjar med konstaterandet att försvarets personalförsörjning i dag till dels bygger på ett värnpliktssystem. Det har gjort så länge. Det är en av grundbultarna i den svenska Försvarsmakten. Nu är det emellertid så, som vi alla känner till, att det säkerhetspolitiska läget har förändrats för oss och för andra. Det är då av vikt att vi ser över och anpassar vårt nationella försvar efter den bild som råder i dag. Det har vi gjort. Vi har gått från ett invasionsförsvar till ett insatsförsvar och gjort mycket stora strukturella förändringar. Då kan man ställa frågan om värnpliktens tid är förbi. Jag anser att vi även fortsättningsvis ska ha ett jämställt och kompetent försvar med en folklig förankring som enligt min uppfattning bäst baseras på ett värnpliktssystem. Drömmen för mig är att vi i framtiden även kan införa en plikt som omfattar alla, det vill säga även kvinnor. Varför nu detta? Jo, därför att i dag finns det, som vi alla känner till, procentuellt få kvinnor inom Försvarsmakten. Den främsta anledningen till förhållandet att vi har få kvinnor inom Försvarsmakten är enligt min uppfattning dagens pliktlagstiftning. Genom att vi kallar samtliga män men inga kvinnor till mönstring upprätthåller ju samhället uppfattningen att försvaret är en plats för män. Eftersom mönstringen utgör ett viktigt forum för information rörande det militära försvaret och säkerhetspolitiken, men också en möjlighet för rekrytering till våra frivilligorganisationer - samtidigt som det självklart är en instans som säkerställer rekrytering av de värnpliktiga som vi behöver till förbanden - utesluts ju kvinnorna i dag indirekt från de här organisationerna. Genom att man på sikt låter pliktlagstiftningen omfatta bägge könen tror jag att det här problemet skulle lösas och lösas effektivt. Försvaret skulle alltså baseras på en bredare kompetens än i dag, där det finns plats för både kvinnor och män. Så är det inte i dag. Herr talman! Över till en annan sak som också har anknytning till personalfrågorna. Försvarsmakten är, som vi alla känner till, en mycket stor statlig myndighet. Därav följer att den blir normgivande i samhället på många skilda sätt. De attityder som den som normgivande myndighet har ska bygga på öppenhet, mångfald och respekt. Men den ska också respektera enskilda individers fria vilja och integritet. I organisationen verkar främst män men också kvinnor. Det finns människor från andra kulturer än vår kultur. Det finns människor som har olika sexuell läggning. Det finns funktionshindrade människor och så vidare. Nu finns det rapporter och undersökningar, gjorda under sen tid, som visar att det inom Försvarsmakten finns negativa värderingar om dem som är något annorlunda i förhållande till hur majoriteten är. Jag säger att det inte är acceptabelt. Ett klimat där det förekommer diskriminering och trakasserier är inte acceptabelt. Alla anställda - och då inkluderar jag faktiskt de värnpliktiga, även om de inte är direkt anställda - ska känna sig respekterade och välkomna på lika villkor oavsett kön, etniskt ursprung, trosuppfattning, sexuell läggning eller ett eventuellt funktionshinder. Den organisation som vid ofred ska försvara våra mänskliga rättigheter och friheter måste också kunna implementera den uppfattningen i sin organisation i den fredstida vardagen. Jag vet att Försvarsmakten tar de här problemen på allra största allvar och har gjort mycket goda insatser. Men att det trots detta fortfarande förekommer diskriminering och trakasserier är som jag ser det oacceptabelt. Det måste hanteras med kraft även fortsättningsvis. Man måste arbeta medvetet med att synliggöra det utanförskap som följer i aningslöshetens och det invanda mönstrets spår. Gamla vanor, räjonger och skämt i fikarummen kan inverka oerhört hämmande på medarbetares möjligheter att vara sig själva och känna sig trygga. Att skapa medvetenhet om det är en riktigt stor utmaning. Ledarskapet i organisationen måste vara tydligt på den här punkten. Jag vill, herr talman, med anledning av det anförda yrka bifall till reservation nr 2 i betänkandet. 0465398691116 GT01FöU5 N 2010-01-01 00:00:00 94527 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT0977/#anf88