<anforande>
<dok_hangar_id>2347822</dok_hangar_id>
<dok_id>GT0974</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2005/06:74 Torsdagen den 16 februari</dok_titel>
<dok_rm>2005/06</dok_rm>
<dok_nummer>74</dok_nummer>
<dok_datum>2006-02-16 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Fortsatt svenskt deltagande i FN:s mission (Unmil) i Liberia</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>D55F69C9-1B39-4138-9631-FA8D11A2E403</anforande_id>
<anforande_nummer>4</anforande_nummer>
<talare>VERONICA PALM (s) replik</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Jag vill först säga att det är två olika saker. Räddningstjänsten kan åka ut när det händer någonting. Tsunamin är det mest extrema exempel vi har. Där kan Räddningsverket åka ut för att göra en hjälpinsats. Då gör man det på eget mandat mot den egna befolkningen. Den internationella insatsen är en internationell gemensam militär insats där vi tillsammans med andra stater går in för att stödja ett annat lands utveckling. Vi gör det tillsammans. Vi har ett internationellt mandat. Det är det första. Och vi har ett gemensamt och internationellt ansvar. Om Sverige väljer att överlåta åt en myndighet att själv fatta beslutet om ett tillbakadragande överlåter vi åt en myndighet att fatta beslut som kan äventyra andra staters soldaters säkerhet. Det är inte jag beredd att göra. Beslutet om ett tillbakadragande måste fattas politiskt, för det har politiska konsekvenser, både på plats, i det här fallet i Liberia, och för Sveriges anseende och Sveriges möjligheter att fortsätta att agera internationellt.
</anforandetext>
<intressent_id>0548314774911</intressent_id>
<rel_dok_id>GT01UU11</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>94217</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT0974/#anf4</protokoll_url_www>
</anforande>
