<anforande>
<dok_hangar_id>2347822</dok_hangar_id>
<dok_id>GT0974</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2005/06:74 Torsdagen den 16 februari</dok_titel>
<dok_rm>2005/06</dok_rm>
<dok_nummer>74</dok_nummer>
<dok_datum>2006-02-16 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Säkerhetsskydd m.m.</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>F3FF59D1-B422-48FC-8FA3-F03A683758C1</anforande_id>
<anforande_nummer>100</anforande_nummer>
<talare>GÖRAN MAGNUSSON (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till de förslag som vi är eniga om i detta betänkande som inte är särskilt omfattande men som innehåller en hel del viktiga överväganden.
Jag vill också säga att det här är den typ av ärende som vi egentligen inte skulle behöva befatta oss med i riksdagen eller i någon annan beslutande församling, nämligen att skärpa möjligheten att komma in i demokratins högborg, skärpa möjligheterna att vistas i huset. Men verkligheten är sådan att säkerhetsskyddsfrågorna måste beaktas i stigande omfattning, och det här är inte heller första gången som riksdagen fattar beslut om regler för säkerheten.
Under de år som jag kan se tillbaka på i riksdagen, drygt 20 år, kan jag säga att jag tid efter annan har upplevt hur säkerhets- och inpasseringsfrågorna har skärpts. Det har blivit svårare att komma in i huset - när man väl har blivit invald, för det är också en svårighet naturligtvis.
Det är viktigt att vi har ordentliga och klara regler som innebär att man inte onödigtvis försvårar för allmänheten att delta eller besöka huset och lyssna på de debatter som förs. Själva kärnan i demokratin är faktiskt öppenheten och möjligheten för var och en medborgare att se och höra vad som förekommer i de församlingar där besluten fattas, beslut som har stor räckvidd för individer och för samhället.
Det sagt konstaterar jag att det finns två principiella förändringar. Den ena är ett ackrediteringssystem för dem som utövar journalistyrket, och den andra är att begreppet "skydd mot terrorism" förs in i bestämmelserna nu. Det är nödvändigt att göra det, men det stämmer också med det resonemang jag för om den skärpning som hela tiden sker av de regler som finns.
Utskottet har beträffande ackrediteringssystemet för journalister uttalat att det bör vara ett snabbt och väl fungerande system och naturligtvis ett system som tillgodoser de krav på säkerhetsskydd som är själva syftet med lagstiftningen.
Vi skriver då att ackrediteringssystemet inte onödigtvis får försvåra för den som är journalist eller vill arbeta journalistiskt att besöka huset, träffa politiker, övervara debatter och vad som kan vara aktuellt i det sammanhanget. Det har utskottet velat markera genom den skrivning som finns i det här betänkandet. 
</anforandetext>
<intressent_id>0502770250503</intressent_id>
<rel_dok_id>GT04RS1</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>94313</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT0974/#anf100</protokoll_url_www>
</anforande>
