2347817 GT0969 Riksdagens protokoll 2005/06:69 Onsdagen den 8 februari 2005/06 69 2006-02-08 00:00:00 Särskolan och specialskolan föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 1107945F-9ED0-46D0-843A-3B4E511142B2 59 MARGARETA PÅLSSON (m) m Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 1 men står självfallet också bakom alla andra moderata reservationer. I Sverige finns en i många fall bra välfärd, men det finns stora grupper i samhället som inte får ta del av den. Jag tänker på arbetslösa ungdomar, på de nya svenskarna som aldrig har haft ett arbete, på människor som köar inom sjukvården och på barn som far illa. Det blir fler och fler barn i Sverige som skär sig själva, som har psykiska problem och som i en del fall försöker ta sina egna liv. Vi måste bli bättre på att se problemen tidigt och sätta in åtgärder innan det är för sent. Vi moderater har stora krav på skolutbildningen, och det gäller alla elever. Tyvärr uppmärksammas sällan kvaliteten i skolan för barn med funktionshinder och för dem med särskilda behov. För 14 dagar sedan besökte vi moderater i utbildningsutskottet Ekeskolan i Örebro. Det var ett studiebesök som inte lämnade någon oberörd, och jag rekommenderar både skolministern och er andra i utskottet att åka dit. Ett besök hade definitivt lett till att majoriteten hade haft svårare att hävda den handikappolitiska principen att barn med funktionshinder så långt möjligt ska erbjudas en anpassad utbildning i sin hemkommun, därför att de framgångar som eleverna på Ekeskolan nått hade i de flesta fall uteblivit om de gått i skolan i sina respektive hemkommuner. Visst är den dagliga föräldrakontakten oerhört viktig, men på Ekeskolan får barnen också kamrater och ett socialt umgänge som de i många fall aldrig skulle fått ta del av i en vanlig skolklass. På Ekeskolan sker en verklig integration, men om de på hemmaplan inte accepteras, inte får delta i lekar och inte får vara med i klassens sociala liv blir de aldrig integrerade utan ständigt utanför. Så är också undervisningen på Ekeskolan av högsta kvalitet. Den kompetens som de lärarna besitter kommer vi vanliga grundskollärare aldrig i närheten av. Skolans elever har så speciella funktionshinder att om en vanlig lärare får en sådan elev så är det mest troligt att det är den ende elev med den kombinationen av funktionshinder som den läraren kommer att ha. Därför är det självklart att eleverna på Ekeskolan får en mer individanpassad och bättre undervisning än de någonsin kan få i sin hemkommun. Herr talman! Regeringen är i färd med att avveckla Ekeskolan och Hällsboskolan. Snart har ni socialdemokrater lyckats lägga ned Hällsboskolan. År 2000 var det 140 anställda som hade ungefär 125 elever från hela Sverige. I år är de ungefär 70 anställda och har ca 30 elever. Efter sommarlovet kommer det att vara 15 elever kvar, och de pendlar i de flesta fall med taxi dit. Vi inom alliansen vill i stället utveckla specialskolorna, och därför yrkar vi att beslutet att avveckla dem ska upphävas och att de elever som tidigare omfattades av den statliga specialskolans målgrupp ska ha rätt att välja skola. Deras skolgång ska också lättare kunna utvidgas från de lagstadgade tio åren till att omfatta fler skolor. Man kan många gånger inte jämföra dessa elevers fysiska ålder med deras emotionella, och det blir ännu värre eftersom regeringen utgår från att deras utbildning och utveckling i stort sett är avslutad efter en tioårig skolgång. Vi vill i stället inrätta ett specialgymnasium på Ekeskolan för blinda och synskadade elever med multifunktionshinder, och vi tillför budgeten 300 miljoner kronor mer än majoriteten för att stärka specialskolan. Valfriheten i livet är inte så begränsad för någon grupp i samhället som för elever med funktionshinder. De hänvisas ofta till kommunala skolor där det finns en hiss eller en ledig assistent. Ofta är kommunernas anledning till att vilja behålla funktionshindrade elever i de egna skolorna ekonomisk, eftersom det för det mesta är det billigaste alternativet. Bristen på speciallärare slår också hårt mot denna grupp, och efterhand som många av Sveriges speciallärare går i pension kommer funktionshindrade elever alltmer att hänvisas till outbildade assistenter - de elever som borde ha haft de proffsigaste och mest välutbildade lärarna till sitt förfogande. Vi har i andra sammanhang också påpekat att speciallärarutbildningen måste återinföras. Herr talman! Som lärare i grundskolan har jag flera gånger varit inblandad i diskussioner rörande elevers fortsatta skolgång i grundskolan eller i särskolan. Det finns många faktorer man måste ta hänsyn till och väga in i beslutet. Alltför ofta fokuseras det bara på dåliga studieresultat, men man får inte glömma bort den sociala situationen och hur framtiden kan komma att gestalta sig för de eleverna. För två barn på samma begåvningsnivå kan det vara rätt att flytta till särskolan för det ena och helt fel för det andra. Barn och vuxna utvecklas i olika takt och på olika sätt, och därför är det också viktigt att beslutet om särskoleplacering återkommande omprövas. Det är en viktig rättighet för föräldrarna, men speciellt viktigt för de elever som ligger i gränszonen för en placering. Vidare måste det också bli tillåtet för en elev från särskolan att gå vidare till gymnasieskolans nationella program och inte enbart till gymnasiesärskolan. Det får inte vara omöjligt för en särskoleelev att gå på ett nationellt gymnasieprogram om eleven har den kompetens som behövs. I dag, när kommunernas resurser ofta är knappa, blir alltför många elever placerade i särskolan i brist på andra lösningar. Därför kräver vi tydligare regler för vilka barn som ska bli placerade i särskolan - särskolan, som vi också i framtiden vill ha som en egen skolform. 039655712615 GT01UbU7 N 2010-01-01 00:00:00 93972 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT0969/#anf59