<anforande>
<dok_hangar_id>2347813</dok_hangar_id>
<dok_id>GT0965</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2005/06:65 Onsdagen den 1 februari</dok_titel>
<dok_rm>2005/06</dok_rm>
<dok_nummer>65</dok_nummer>
<dok_datum>2006-02-01 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Associationsrättsliga frågor, m.m.</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>887ED1C4-427F-415D-B768-74BA828D5725</anforande_id>
<anforande_nummer>94</anforande_nummer>
<talare>INGEMAR VÄNERLÖV (kd) replik</talare>
<parti>kd</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Jag återvänder till det ålderdomliga språket i handelsbalken. Jag tyckte att Johan Löfstrand i sitt anförande hade sympatiska tongångar på slutet när han insåg de bekymmer som finns. Men så säger han att regeringen måste prioritera. Självfallet är det så. Då kan man tycka att det måste prioriteras att texterna i våra svenska lagar är sådana att de går att förstå. Det tycker jag absolut skulle vara högprioriterat. 
För att ytterligare förtydliga det jag var inne på förut vill jag ge en liten examinationsuppgift till Johan Löfstrand. Han ska få den i skrift så det är lättare att följa med.
Så här står det i 13 kap. 1 § handelsbalken om lega och hyra: "Leger man till annan [hus, gård, tomt], eller vad det är, för hyra i penningar eller varor, med vissa villkor, eller utan; det bör fast stånda, evad fästepenning där å given är, eller ej."
Johan! Du har 30 sekunder på dig. 
</anforandetext>
<intressent_id>0548843588006</intressent_id>
<rel_dok_id>GT01LU12</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>93755</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT0965/#anf94</protokoll_url_www>
</anforande>
