2347809 GT0961 Riksdagens protokoll 2005/06:61 Onsdagen den 25 januari 2005/06 61 2006-01-25 00:00:00 Arvsrättsliga frågor föredragning av utskottsärende med eventuell debatt B9DDAB0C-303C-47DA-9C8B-18AF32DDA499 93 MARIA HASSAN (s) s Fru talman! Som tidigare har sagts har arvsrättsliga frågor debatterats förut. Jag tror inte att det har tillkommit några nya argument eller motargument. Men dessa frågor är intressanta att debattera eftersom de berör oss alla förr eller senare. Jag börjar mitt anförande med att läsa ett litterärt stycke: Han såg hur syskon reste sig mot syskon, barn mot far eller mor, far eller mor mot barn. De heligaste blodsband slets som om de varit sköra som de spindelvävstrådar, som höstetid flyger omkring i luften. Några tusentals kronor, ja, en enda liten möbel, kunde plötsligt få en betydelse som om det varit fråga om omistliga livsvärden. Hela den mänskliga lumpenheten steg ohöljd fram för honom i dessa, ofta med finstil tryckta notiser. Detta är ett stycke ur Gustaf Hellströms skärgårdsroman Storm över Tjurö . Trots att romanen är skriven 1935 kan detta vara en målande beskrivning av arvstvister som utspelas även i dag och inte bara i Sverige utan i vilket land som helst. I Välfärds-Sverige handlar arvet i dag inte endast om ekonomi, utan om känslor. I dag, när det inte är ovanligt att människor bildar familjer mer än en gång och får barn i både två och tre kullar kan tillhörighetskänsla, ett minne efter den avlidne, kärlek eller bitterhet betyda mer än pengar. En människa dör - vad vi vet - bara en gång. Vi måste därför ta ställning till hur reglerna ska se ut när detta händer. Det är inte alltid lätt för lagstiftaren att tillgodose de sammansvetsade känslomässiga och ekonomiska intressena i arvsrättsliga frågor. Hur lätt är det att göra avvägningen mellan efterlevande makes och särkullbarnens arvsrätt? I sina reservationer vill Moderaterna, Folkpartiet och Vänsterpartiet stärka den efterlevande makens rätt, särskilt i de fall när tillgångarna i ett dödsbo består av en bostad. Förändringar i svensk arvsrättslagstiftning återspeglar samhällsutvecklingen, bland annat förändringar i kvinnans och barnens ställning och dagens familjebildning. Sedan 1987 ärver efterlevande make före makarnas gemensamma bröstarvingar. Ett enda undantag gäller, och det är för så kallade särkullbarn - bröstarvingar som är avkomlingar till den avlidne. Det finns tydliga förklaringar till särkullbarnens rätt att få ut sin laglott direkt. Oftast har särkullbarn inte samma känslomässiga förhållande till den efterlevande make som makarnas gemensamma barn har. Det föreligger en risk att det efter den andra makens död inte finns kvar något arv för dessa barn. Men situationen kan bli otillfredsställande om bostaden är den enda förmögenheten i kvarlåtenskap och den överlevande måste sälja sin bostad. Fru talman! Politik är att vilja, men det är också att välja. I denna fråga måste vi beakta dels efterlevande make eller maka, dels särkullbarnen. Dessa intressen är principiellt motstridiga. Vi måste välja hur prioriteringen ska gå till. Särkullbarnet vill ha arvet efter sin mamma eller pappa, men den efterlevande vill bo kvar. Vi är inte beredda att låta efterlevande ha rätt till särkullbarnets innestående laglott eftersom det kan äventyra särkullbarnets hela arv. Som bekant går det inte att äta tårtan och samtidigt behålla den. Man kan inte ge laglotten till särkullbarnet samtidigt som den efterlevande får behålla den. Dagens regler fyller sitt syfte och utgör i normala fall en god balans mellan efterlevande make och särkullbarnens befogade möjligheter att begära ut sin laglott. Samtidigt finns det enligt 12 kap. 2 § ärvdabalken en jämkningsregel som innebär att den efterlevande maken får behålla sitt giftorättgods som sin andel vid bodelningen. Den efterlevande maken disponerar ensam denna jämkningsmöjlighet. Genom jämkningsregeln kan den efterlevande maken skydda sin egendom mot den avlidne makens särkullbarn och testamentstagare. Dessutom bör man nämna den så kallade basbeloppsregeln, som ger efterlevande make rätt att behålla en så stor del av egendomen i kvarlåtenskapen att det motsvarar fyra gånger prisbasbeloppet. Regeln går före särkullbarnens rätt att genast utfå sitt arv. Särkullbarn får i stället nöja sig med att dela på den avlidnes egendom, vilket också är rimligt med tanke på att det var deras pappa eller mamma. I dag finns också redan en möjlighet för särkullbarnet att avstå sin rätt till förmån för den avlidnes efterlevande make. Detta sker naturligtvis i sådana fall där särkullbarnens relation till den efterlevande är god. Men det skulle vara olyckligt att införa ett krav på att särkullbarnet skulle tvingas avstå sin rätt ifall relationen är dålig, inte minst med tanke på att efterlevande har en fri förfoganderätt över egendomen. Ärvdabalksutredningen nämndes här. Jag har läst betänkandet, och jag finner inte att det finns något förslag om att se över dessa regler. Utredningen anser att reglerna motsvarar allmänhetens rättsuppfattning i de frågorna. Enligt svensk lagstiftning omfattar arvsordningen tre arvsklasser, och ordningen mellan dem bygger på den allmänna uppfattningen om släktskapets närhet. Kusiner och avlägsnare släktingar uteslöts från arvsrätten 1928. När arvsberättigad släkting saknas tillfaller arvet Allmänna arvsfonden. Moderata riksdagsledamöter föreslår i sin motion att man ska återinföra kusinernas rätt till arv. Det har inte framkommit att den lagändringen efterfrågas av allmänheten. Det är ganska sällsynt att en person helt saknar närmare anhöriga än kusiner, och det finns alltid en möjlighet att testamentera. Dessutom kan Allmänna arvsfonden i vissa fall avstå arv eller försäkringsbelopp till arvlåtarens släkting eller någon annan person som har stått arvlåtaren nära om det kan anses skäligt eller stämmer överens med arvlåtarens yttersta vilja. Fru talman! Människorna väljer i dag olika samlevnadsformer, bland annat samboförhållande. Vänsterpartiet anser att rättsligt skydd för sambor bör stärkas, och yrkar att man inför en möjlighet för efterlevande sambo att, efter prövning i domstol, få ärva sin partner. När den nya sambolagstiftningen infördes 2003 anförde lagutskottet att man inte borde införa så utförliga regler för samboförhållanden att de skulle efterlikna reglerna för äktenskap utan att i själva verket ge samma rättsliga skydd som äktenskap. Enligt sambolagen delas gemensam bostad och bohag vid samboförhållandets upplösning, och vid dödsfall kan endast den efterlevande begära bodelning. Efter bodelning har den efterlevande alltid rätt att som sin andel få ut så mycket av den behållna egendomen som motsvarar värdet av två basbelopp. Det bästa borde förstås vara att sambopar reglerade arvsfrågor genom testamente. Lagutskottet vidhåller sitt tidigare ställningstagande i den frågan. Med detta yrkar jag bifall till förslaget i lagutskottets betänkande och avslag på samtliga motioner. 0566106045918 GT01LU10 N 2010-01-01 00:00:00 93429 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT0961/#anf93