<anforande>
<dok_hangar_id>2347809</dok_hangar_id>
<dok_id>GT0961</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2005/06:61 Onsdagen den 25 januari</dok_titel>
<dok_rm>2005/06</dok_rm>
<dok_nummer>61</dok_nummer>
<dok_datum>2006-01-25 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Psykiatri</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>55B7B8A6-5B04-445F-855A-96A95EA47E46</anforande_id>
<anforande_nummer>23</anforande_nummer>
<talare>JAN EMANUEL JOHANSSON (s) replik</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>
Herr talman! När det gäller tankarna i det borgerliga förslaget har jag det faktiskt med mig här, både av respekt och för att jag har läst det. Ylva Johansson kommenterade att det finns jättemånga bra förslag. Ett av förslagen är att man ska kunna garanteras en diagnos inom tre månader. Jag har jobbat ungefär tio år med människor med olika former av dubbeldiagnoser. Ett problem har just varit att finna diagnoser för att man ska kunna få rätt till LSS, rätt medicin och så vidare. Men att komma med ett förslag om att man ska kunna greja det inom tre månader känns kanske lite väl radikalt med tanke på att det finns personer som under 20 år tillsammans med massvis med olika specialister kämpat för att finna en diagnos. Så det är inte så väldigt enkelt. Jag är tacksam för de visioner som läggs fram i det här förslaget, men ibland tror jag att man tar i lite väl mycket när man talar om en garanti inom tre månader.
</anforandetext>
<intressent_id>0542215898226</intressent_id>
<rel_dok_id>GT01SoU6</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>93359</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT0961/#anf23</protokoll_url_www>
</anforande>
