2347809 GT0961 Riksdagens protokoll 2005/06:61 Onsdagen den 25 januari 2005/06 61 2006-01-25 00:00:00 Psykiatri föredragning av utskottsärende med eventuell debatt A6EC157A-BEBF-4A8C-9C52-042ABB8634DE 1 MAGDALENA ANDERSSON (m) m Herr talman! Moderaterna står bakom alla våra reservationer i det här betänkandet, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservation 1. Om någon av oss drabbas av diabetes finns det ingen, tror jag, som ifrågasätter den personens behov av insulin. Men om någon får en psykisk sjukdom ska man minsann klara av den själv och behöva varken tabletter eller annat. Medicin har för många blivit samma sak som skuld och skam när det i stället borde ses som någonting bra, något som hjälper till att ibland få en alldeles outhärdlig värld bra att leva i. Riksförsäkringsverket uppskattar att omkring hälften av samhällets kostnader för arbetsoförmåga i vuxen ålder beror på just psykisk ohälsa. Var fjärde patient i svensk primärvård har behandlad eller obehandlad ångest eller depression. Det finns ungefär 35 000 personer i vårt land som har schizofreni och 70 000 med manodepressiva sjukdomar. Schizofreni räknas som Sveriges tredje dyraste sjukdom alla kategorier. En alldeles nyligen publicerad studie om hjärnans sjukdomar visar att kostnaderna för Sveriges del uppgick till svindlande 60 miljarder kronor. Det är alltså inte bara en humanitär och mänsklig insats att satsa på åtgärder för sjuka, det är också i hög grad en ekonomiskt klok åtgärd. Men psykiatrin befinner sig i en organisatorisk kris. Trots att vi har världens högsta skatter har vi inte världens bästa vård. Antalet vårdplatser har sjunkit från 14 000 till mindre än 5 000. Det är kortare vårdtider, det är alltför ofta för tidiga utskrivningar, det är ökad risk för återinsjuknande, det är brister i samordningen mellan vårdgivarna, och det delade huvudmannaskapet mellan kommun och landsting innebär ofta att ingen tar ansvar. Man skjuter hellre över problemet på någon annan. Det handlar inte om att hjälpa - det handlar om att slippa betala. Det här är några av anledningarna till att allianspartierna nu är överens om att det under lång tid kommer att krävas en resursförstärkning inom psykiatrin. Under den närmaste tioårsperioden handlar det om att se till att psykiatrin får åtminstone 5 miljarder kronor. Alliansen föreslår ett åtgärdsprogram i tio punkter för en förnyad och förbättrad fungerande psykiatri. Det handlar om att stärka den psykiatriska kompetensen. Det handlar om rätten till diagnos - och det inom tre månader. De patienter som cirkulerar i vårdapparaten i flera år utan att ha en diagnos satt kan aldrig få den hjälp de behöver. Det handlar om en vårdgaranti för barn och unga, om utbildning av personal, om stöd till frivilligorganisationer, om ansvaret för personer med både missbruk och psykisk sjukdom - det vi kallar dubbeldiagnoser - det handlar om hemlösas situation, och det handlar om en vettig och bra sysselsättning så att också sjuka och funktionshindrade kan känna arbetsglädje och delaktighet. Det handlar om att se över den lagstiftning som finns. Genom att återinföra möjligheten att försöksinskriva en patient i öppenvård kan någon som återinsjuknat för att denne har avbrutit sin läkemedelsbehandling återintas innan han går ned sig så djupt som dagens stränga kriterier kräver. Det handlar också om att se över den rättspsykiatriska vården. Herr talman! Den vanliga psykiatriska vården får i dag stå tillbaka för den rättspsykiatriska, som äter upp resurserna i lokala landsting. Vanliga psykiskt sjuka får stå tillbaka och får inte tillträde till vård därför att andra är dömda av domstol och därför går före till vårdplatserna. Det har på sina ställen blivit så att den som begått brott får vård, men den som så att säga bara är psykiskt sjuk riskerar att bli utan. Psykansvarskommittén föreslog en reformerad reglering av det straffrättsliga ansvaret för psykiskt störda lagöverträdare. Den lämnade sitt betänkande i januari 2002, alltså för nästan exakt fyra år sedan. Ett av kommitténs förslag var att staten skulle ta ett större ansvar för den rättspsykiatriska vården genom att ta över finansieringen av den. Av någon anledning kom inte det här betänkandet längre än så. Ibland hänvisar man till det, men riksdagen har inte fått se något enda förslag från regeringen som följd av detta stora arbete. Det är mäktigt, och det innehåller väldigt mycket, men noll har vi sett av det. Jag har skrivit frågor till ansvariga statsråd om statens ansvar för rättspsykiatrin ett flertal gånger, både 2003 och sedan 2004, när det fortfarande inte hade hänt något. I juni 2005 hade jag en interpellationsdebatt med ansvarig minister om detta. Men svaren är sig ganska lika. Man säger att frågan är komplicerad, att betänkandet är under beredning och att det finns en psykiatriutredare. Jag har många gånger undrat vad som ligger bakom regeringens uppenbara ovilja att ta tag i detta Psykansvarskommitténs betänkande. Problemen kvarstår ju. Frågorna blir inte mindre, snarare tvärtom. Därför är det glädjande att riksdagen i dag kommer att göra ett tillkännagivande i den här sega frågan - att vi kommer att tala om för regeringen att "skyndsamt utreda hur hela eller delar av det finansiella ansvaret för den rättspsykiatriska vården skulle kunna övergå till staten". Men här krävs det nu, herr talman, att regeringen faktiskt tar sitt ansvar och följer riksdagens direktiv. Det är alltför många tillkännagivanden som har hamnat i någon skrivbordslåda i stället för att åtgärdas. Att inte åtgärda det här direktivet vore ett direkt misslyckande. Jag hoppas att jag får höra någon här i kammaren i dag som har direktkontakt med regeringen berätta för oss att den här gången ska man faktiskt göra det riksdagen har beställt. Herr talman! Att självskada sig är ett sjukligt beteende som kräver hjälp. Flickor och pojkar som skär sig, ristar sig och bränner sig med cigarretter på kroppen mår inte bra. Det är uppenbart att ungdomar behöver mer hjälp än vad som finns i dag och att samhället har misslyckats att ge den hjälpen. Ingen ung flicka eller pojke ska behöva sitta på sängkanten och tälja i armar och ben för att det är enda sättet att lätta på den ångest man känner. I dag händer det ingenting. Regeringen står handfallen. Skolan, som är det ställe där man borde få hjälp att växa och utvecklas, är också centrum för mobbning och ensamhet. Det är enligt Skolverket ungefär 20 000 elever som mobbas varje dag. Det är köer till barn- och ungdomspsykiatrin - bortåt ett år är inte ovanligt - och det finns många som inte ens kommer i fråga för ett första besök. Allianspartierna föreslår att vårdgarantin också ska gälla barn och ungdomar. Väntetiden ska inte överstiga en månad för de barn och unga som behöver hjälp. En förälder till ett barn med uttalad anorexi var förtvivlad när jag pratade med henne häromveckan; dottern vägde 48 kilo och väntetiden på vård var minst åtta månader. Har jag henne kvar då, undrade mamman. Herr talman! I dag är psykiskt sjuka patienter utlämnade till den vård som landstinget erbjuder. Vi anser att resurserna i stället ska följa patienten. Med ett system med fritt val av evidensbaserade behandlingsprogram, där den ekonomiska ersättningen går till den vårdgivare som patienten själv väljer, ökar mångfalden i utbudet av både psykiatrisk vård och behandling. En psykisk sjukdom innebär inte att man inte har förmåga att välja eller en vilja att välja. Det behövs mångfald inom den psykiatriska vården. Vi behöver släppa loss entreprenörskap också inom detta område. Det behövs människor med visioner och idéer, eldsjälar som brinner för något. De ska kunna vara med och utveckla en psykiatri som finns för alla - inte bara för några. Vägverket har stolt meddelat att det nu är färre än 500 som förolyckas i trafiken. Men 1 500 tar sitt liv varje år. Alldeles för många av dem är unga män och kvinnor. Det finns personer som sitter på rättspsykiatrisk avdelning och laddar ned barnporr. En rättspsykiatrisk enhet prickades av JO för att man inte tillät en patient att ringa sina hundratals hotfulla samtal varje dag. 25 % av de rättspsykiatriskt undersökta männen har diagnosen adhd, utan att de någon gång fått diagnos och hjälp trots att de under uppväxten varit i kontakt med barn- och ungdomspsykiatrin. Tillgång till personliga ombud har gjort att vårdtiden för många personer minskat från 40 till sju dagar per år. Ändå är detta inte infört i alla kommuner. Herr talman! Det finns mycket i vårt land att vara stolt över, men det finns också mycket som behöver ändras och åtgärdas. Psykiatrin är en sådan fråga. Regeringen har haft tolv år på sig. Varför skulle vi tro att man nu kommer att lyckas med sådant som man inte lyckats med tidigare? Det finns många skäl att byta regering. En mänsklig politik för psykiskt sjuka är ett. 0760437424714 GT01SoU6 N 2010-01-01 00:00:00 93337 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT0961/#anf1