<anforande>
<dok_hangar_id>2347798</dok_hangar_id>
<dok_id>GT0950</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2005/06:50 Tisdagen den 13 december</dok_titel>
<dok_rm>2005/06</dok_rm>
<dok_nummer>50</dok_nummer>
<dok_datum>2005-12-13 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 2005/06:152 om situationen i Etiopien och Eritrea</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>4BE2C5D2-870C-434B-9D46-465E05EA0DBE</anforande_id>
<anforande_nummer>65</anforande_nummer>
<talare>KALLE LARSSON (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Det är bra att vi är överens om att uppmärksamma situationen. Men jag vill nog ändå försöka efterhöra ytterligare ställningstaganden från Sveriges sida, eller i varje fall kommentarer. Visst kan vi vänta in en EU-rapport. Det tror jag att vi ska göra. Jag tror att det är värdefullt att få en omfattande och lite djupare bild av vad som verkligen har hänt.
Men Sverige har väl ändå egna informationskanaler också, eftersom vi just har så pass nära kontakter som utrikesministern nämner. Därför skulle jag gärna vilja höra kommentarer, trots allt, om den avbrutna röstsammanräkningen. Vad är den svenska positionen när det gäller detta? Var det, som en del hävdar, nödvändigt att göra det därför att det vilken dag som helst skulle utbryta oroligheter ändå? Det är så regimen ibland har motiverat detta. Eller är det snarare så att det här var ett sätt att undvika ett nederlag som skulle komma för den sittande regimen?
När det gäller de demonstrationer som har genomförts är den etiopiska officiella versionen att det var beväpnade demonstranter som med våld skulle gripa makten trots att de inte hade majoritet. Det är mot den bakgrunden ändå viktigt att veta vad den svenska positionen i det sammanhanget är. Med all respekt för att man vill återkomma när man får ytterligare underlag, men den information vi har kan vi väl ändå försöka att gemensamt analysera.
Låt mig också något kommentera gränsdragningen och kriget. Det är klart att det är en av de aktuella frågorna nu. Man försöker att osynliggöra hela konflikten genom att kräva att internationella observatörer och människor tillhörande hjälporganisationer lämnar området, och en militär upptrappning sker.
Vi är överens om den ståndpunkt som Sverige har intagit när det gäller huvudlinjerna i konflikten. Men det är väl trots allt också värdefullt att minnas att här är det de som har makten i respektive land som använder konflikten för att undvika att behöva tala om det som sker på hemmaplan. Så gäller för Eritrea. Så gäller också för Etiopien. Man vill ogärna att den inhemska situationen, som ju är dramatisk, med stora motsättningar där människor kräver rättigheter och rättvisa, ska bli föremål får någon omfattande diskussion. I stället drar man återigen i gång krigsmaskineriet mot sitt grannland.
Visst har Eritrea mycket att vinna på att vi inte talar mänskliga rättigheter och yttrandefrihet i Eritrea. Det visar inte minst den diskussion som har pågått de senaste månaderna om Dawit Isaak, den journalist som under alltför lång tid har varit fängslad, mot sin vilja, självfallet, men också i strid med vad som borde vara fallet.
Jag tror att jag vill höra mer när det gäller biståndet också. Vad är den svenska positionen? Jag förstår att man avvaktar från EU:s sida. Vad anser Sverige att EU borde göra? Anser Sverige att EU borde göra som Sverige gör, avbryta det bistånd vi har, även budgetbistånd? Eller är det upp till EU att bestämma sig först och för Sverige att sedan tycka att EU gjorde rätt?
</anforandetext>
<intressent_id>0449003924218</intressent_id>
<rel_dok_id>GT10152</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>92358</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT0950/#anf65</protokoll_url_www>
</anforande>
