2347798 GT0950 Riksdagens protokoll 2005/06:50 Tisdagen den 13 december 2005/06 50 2005-12-13 00:00:00 Svar på interpellation 2005/06:152 om situationen i Etiopien och Eritrea interpellationsdebatt 30F59753-41A5-4C47-B449-37B10E921902 63 KALLE LARSSON (v) v Herr talman! Jag tackar för svaret. Det är en obehaglig utveckling som vi har skådat den senaste tiden. Vi vet att i maj genomfördes valen och att röstsammanräkningen avbröts ganska tidigt. Skälen är väl ganska uppenbara. Man fick inte det resultat man velat få. Vi noterade förstås redan då omfattande demonstrationer och ett mycket hårt svar från regimens sida. När röstsammanräkningen sedan ändå slutfördes visade den självfallet att den sittande regimen hade fått majoritet. Då återkom protesterna, av självklara skäl. Än en gång var regimens svar våldsamt. Människor sköts ihjäl. De dödades därför att de krävde en rättvis valprocess. Vi vet också att människor har fängslats. Inte bara de personer som jag nämner i min interpellation utan också tusentals andra har fängslats. Det finns rykten, numera kanske bekräftade, om stora fångläger där människor hålls helt utan mänsklig värdighet. De hålls fängslade bara därför att de har uttryckt sina åsikter och bara därför att de råkar ha fel åsikter i regimens ögon. En sådan här interpellationsdebatt kan ha flera syften. Ett syfte är förstås att ytterligare uppmärksamma situationen, att fästa fokus på ett område som man tycker är för lite belyst i den allmänna debatten, i medier och så vidare. Vi har sett en del nyhetsrapporteringar från den här situationen och från den process som har föregått det som vi nu talar om. Men det här kan vara ytterligare ett bidrag till en fortsatt sådan diskussion. Det handlar också om ställningstaganden. Vi får nu en del ställningstaganden som hittills inte har varit kända - i alla fall inte i den allmänna debatten, även om de självfallet har varit desamma under hela det svenska agerandet. Det handlar om välkomna ställningstaganden, till exempel om ett avståndstagande från den utveckling mot en ökad pluralism som tidigare varit men som nu avbrutits. Nu markerar man tydligt att den utveckling som sker är negativ. Man tar avstånd från de fängslanden som skett av oppositionsföreträdare, journalister och personer som, återigen, inte haft något annat fel i sitt agerande än att de har haft åsikter som misshagat regimen. Vi får besked om att det svenska biståndet har förändrats, att inga nya insatsavtal ingås, att budgetstöd inte längre är aktuellt. Det är ett välkommet ställningstagande som oppositionen i Etiopien också ställer sig bakom. Vi får besked om att Sverige kommer att använda sig av flera av de frågor som jag har ställt, säkert utan min förskyllan. Men man hade ändå avsett detta. Man kommer att kräva en oberoende kommission som utreder vad som egentligen har hänt. Och man kräver att de fängslade ska friges eller ges en rättvis rättegång. Det här är välkomna ställningstaganden. De säger en hel del om den svenska positionen. Men jag har ändå ytterligare några frågor, för låt oss under diskussionens gång ändå försöka komma än närmare vad det handlar om när det gäller det svenska ställningstagandet. Vad är det egentligen som gäller när det handlar om EU:s bistånd? Det talas om att man gemensamt ska se över formerna för samarbetet. Vad betyder det? Är det ett svenskt krav att man ska dra in EU:s bistånd till Etiopien helt? Utrikesministern nämner ingenting om röstsammanräkningen och att den avbröts. Vad är kommentarerna på denna punkt från utrikesministerns sida? Den officiella versionen handlar ju om att många av dem som demonstrerade var beväpnade. Men det är väldigt få personer på regeringssidan som har dödats eller skadats. Vilka slutsatser drar utrikesministern av detta? 0449003924218 GT10152 N 2010-01-01 00:00:00 92356 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT0950/#anf63