<anforande>
<dok_hangar_id>2347798</dok_hangar_id>
<dok_id>GT0950</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2005/06:50 Tisdagen den 13 december</dok_titel>
<dok_rm>2005/06</dok_rm>
<dok_nummer>50</dok_nummer>
<dok_datum>2005-12-13 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 2005/06:122 om situationen i Västsahara</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>094FAB7A-2D2E-41DC-AF2D-72BDE3C42AD2</anforande_id>
<anforande_nummer>38</anforande_nummer>
<talare>Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Jag delar Alice Åströms och Gunnar Nordmarks ambition att till slut få en lösning på den konflikt som har fått pågå alldeles för länge. Frågan är vad man menar när man säger att man behöver ha ett kraftfullare agerande och kraftfulla åtgärder. Jag är rädd för att Gunnar Nordmark ändå tänker sig att det borde införas sanktioner av något slag. Men jag tror att man måste se detta i ett lite vidare sammanhang.
Marocko är ett partnerland till EU. Det pågår ett omfattande samarbete mellan EU och Medelhavsländerna, bland annat Marocko. Det syftar till att få till stånd en utveckling mot demokrati och respekt för mänskliga rättigheter i den här regionen. Det skulle främja utvecklingen i hela vår region. Det här är trots allt våra sydliga grannar. Vi har all anledning att säkerställa en utveckling som är positiv.
Det finns ljuspunkter i det hela, även om vi ser med väldigt stor oro på situationen när det gäller mänskliga rättigheter i Västsahara och över huvud taget i det marockanska samhället i olika avseenden. Men det sker faktiskt en positiv utveckling som en konsekvens av bland annat det mer och mer utvecklade samarbete som EU och Sverige har med Marocko. Det finns ändå tecken på att det finns en genuin vilja hos statsmakterna att stärka respekten för de mänskliga rättigheterna. Vi ser det på en del områden. Vi ser det när det gäller till exempel kvinnors situation och i familjelagstiftningen, som i och för sig kanske inte når upp till den nivå som vi skulle vilja se, men som ändå innebär en process framåt. Jag tror att det är viktigt att stödja den processen. Här behövs den politiska dialogen och ett förtroendeskapande.
Vi behöver få möjlighet till närvaro för att också kunna påverka utvecklingen. Jag tror att det är väldigt viktigt att Marocko nu har visat vilja att släppa in dem som vill resa från våra nordiska ambassader för att vi ska få lite mer information om vad som faktiskt sker och främja en positiv dialog. Vi vet inte exakt vad det var som hände vid en viss tidpunkt. Vi kan veta det bättre om vi har möjlighet att vara närvarande och om medierna har möjlighet att vara närvarande. Jag tror mer på att understödja den positiva utvecklingen, och det finns faktiskt möjligheter att skymta en lösning på den problematiken, den konflikten och västsahariernas krav.
Jag tror att det är det vi ska mena när vi säger kraftfulla åtgärder.
</anforandetext>
<intressent_id>023712446506</intressent_id>
<rel_dok_id>GT10122</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>92331</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT0950/#anf38</protokoll_url_www>
</anforande>
