<anforande>
<dok_hangar_id>2347798</dok_hangar_id>
<dok_id>GT0950</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2005/06:50 Tisdagen den 13 december</dok_titel>
<dok_rm>2005/06</dok_rm>
<dok_nummer>50</dok_nummer>
<dok_datum>2005-12-13 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 2005/06:122 om situationen i Västsahara</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>125AF852-B4E8-4F4F-BD6F-35275EFEE47B</anforande_id>
<anforande_nummer>35</anforande_nummer>
<talare>Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Alice Åström har frågat mig hur jag avser att verka inom EU och FN för att förmå den marockanska staten att hålla ingångna avtal och överenskommelser rörande Västsahara. Alice Åström har också frågat mig hur jag avser att verka inom EU och FN för att förmå den marockanska staten att respektera FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.
Som jag i maj informerade Alice Åström är Sverige och EU eniga i sin uppfattning att FN har en central roll i frågan om Västsahara. Den svenska regeringen har gett och fortsätter att ge FN sitt fulla stöd. Säkerhetsrådet har i resolution 1598 (2005) upprepat sin uppmaning till alla parter att fortsätta samarbetet med FN för att bryta dödläget i konflikten och nå en politisk lösning. Samtliga parter måste vara beredda att göra eftergifter och sträva efter kompromisser. Det finns tecken på en begynnande diskussion i Marocko om att konkretisera tankarna på verklig autonomi för Västsahara. Sverige står berett att agera för att understödja arbetet för en fredlig lösning. 
Sveriges linje är att EU aktivt bör bistå FN-processen, liksom att EU bör skapa förutsättningar för ett mer konstruktivt förhållningssätt från parternas sida, och då inte minst från Marocko.
Den svenska regeringen fäster särskild vikt vid att en lösning på konflikten sker i enlighet med folkrätten och att västsahariernas rätt till självbestämmande respekteras. Regeringen ser också med stort allvar på den humanitära situationen i regionen och i flyktinglägren. I detta sammanhang vill jag även nämna mitt samtal med Marockos biträdande utrikesminister nyligen i Barcelona. Jag framhöll då att det är viktigt att utländska diplomater tillåts bilda sig en egen uppfattning om situationen och att de för att kunna göra detta måste tillåtas att resa i regionen. Den marockanske biträdande ministern höll med om detta. Svenska, norska och finska ambassaderna i Rabat förbereder nu en resa till Västsahara. 
Alice Åström nämner EU:s associeringsavtal med Marocko. Detta är ett viktigt avtal för EU:s kontakter med Marocko. I enlighet med avtalet finns ett associeringsråd som träffas en gång per år. Det femte mötet ägde rum helt nyligen och EU underströk då det västsahariska folkets rätt till självbestämmande. Den underkommitté för mänskliga rättigheter som ska upprättas i associeringsrådet blir ett lämpligt forum där Marockos bristande respekt för folkrätten och för ingångna överenskommelser och avtal lämpligen bör uppmärksammas. Sverige agerar aktivt för att kommitténs arbete ska komma i gång så snart som möjligt.
Vissa positiva element kan skönjas i den pågående konflikten om Västsahara. Till exempel frisläppte Polisario alla återstående 404 marockanska krigsfångar i augusti. Sverige stöder aktivt arbetet med de förtroendeskapande åtgärder som UNHCR/Minurso introducerade på försök förra året och som bland annat innebär att telefonlinjer och postförbindelser upprättats mellan flyktinglägren och familjer i Västsahara. Sverige har utfäst sig att bidra med 5 miljoner svenska kronor till en fortsättning av de förtroendeskapande åtgärderna. Marocko har i princip uttalat sig positivt till en fortsättning.
Samtidigt som dessa viktiga steg i rätt riktning tagits präglades sommaren 2005 av oroligheter i form av folkliga demonstrationer och protester mot den marockanska ockupationsmakten. Demonstrationerna bemöttes hårdhänt av marockansk polis och militär. Detta ledde till att EU nyligen genomförde en démarche i Rabat där man bland annat bad om klarlägganden om vad som skett. Marockanerna svarade att upploppen hade utlösts av förflyttningen av en narkotikadömd fånge då en våldsam manifestation hade iscensatts med molotovcocktailar och stenkastning. Polisen hade enligt marockanerna varit tvungen att ingripa för att upprätthålla lag och ordning. Att övergrepp hade begåtts förnekades samtidigt från marockanskt håll.
Jag vill på nytt gärna ta upp det regionala perspektivet. Ett närmande mellan Marocko och Algeriet anses av de flesta bedömare vara avgörande för att öka möjligheterna till en lösning av konflikten. Sverige har föreslagit att EU ska utarbeta förslag till åtgärder som kan bidra till förbättrade relationer mellan Algeriet och Marocko.
FN:s generalsekreterare har nyligen utsett ambassadör Peter van Walsum från Nederländerna till sin särskilde representant i Västsaharafrågan. Västsaharakonflikten står på säkerhetsrådets dagordning och van Walsum kommer löpande att rapportera till säkerhetsrådet. Regeringen anser att denna utnämning är ett viktigt steg för att komma närmare en lösning. Peter van Walsum kommer att ha kontakter med samtliga parter i konflikten, och regeringen har inbjudit honom att besöka Sverige i början av nästa år. Vi kommer även i det sammanhanget att påtala vikten av att Marocko visar respekt för ingångna avtal och överenskommelser samt FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.
</anforandetext>
<intressent_id>023712446506</intressent_id>
<rel_dok_id>GT10122</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>92328</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT0950/#anf35</protokoll_url_www>
</anforande>
