<anforande>
<dok_hangar_id>2347798</dok_hangar_id>
<dok_id>GT0950</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2005/06:50 Tisdagen den 13 december</dok_titel>
<dok_rm>2005/06</dok_rm>
<dok_nummer>50</dok_nummer>
<dok_datum>2005-12-13 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 2005/06:113 om arbetsmarknaden för synskadade</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>D996102E-E109-45F5-8DB5-7A6D6E2A3EBF</anforande_id>
<anforande_nummer>156</anforande_nummer>
<talare>BIRGITTA SELLÉN (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Det gläder att mig att arbetsmarknadsministern är så lyhörd och är redo att ta itu med det här och att statsrådet också har varit i kontakt med Försäkringskassan om detta. Jag litar på att det kommer att hända någonting ganska snart till stor glädje för alla som är i stort behov av just den här hjälpen och informationen som är så viktig. Då kanske också många fler av dem som behöver läsa punktskrift kan få ett material inläst i stället så att de klarar av det hela.
Det här med färdtjänsten får jag naturligtvis jobba vidare med. Jag är medveten om att det inte är statsrådets ansvar, men det påverkar ju arbetet. Det var därför jag ville passa på att lyfta upp den frågan. Det är viktigt att statsrådet, som har ansvaret för arbetsmarknaden, också är informerad om vilka problem som kan uppstå på vägen. Det kan kanske ske ett samarbete mellan ansvarig minister och statsrådet där ni kan resonera om detta. Om vi ska kunna nå målet att det ska vara handikappanpassat 2010 är det oerhört viktigt att ta itu med detta, för åren går fort. Vi kommer inte att klara det till 2010 om vi inte lägger in en rusch.
Jag hoppas att vi kan hjälpas åt med det. Man känner sig besviken ibland när hör sådana här exempel som jag tog upp. Vi pratar om att alla ska ställa upp, men på något sätt är det som om hjälpsamhet bara finns när man har fått order om att man ska utföra en tjänst. Hur ska vi komma bort från detta att det är någon annan - "nånannanismen" som min partiledare brukar säga - som har ansvar, och då bryr man sig inte? Hur ska vi nå detta att alla ska känna ett ansvar? Det skulle vara intressant att höra om statsrådet har något att säga om det.
</anforandetext>
<intressent_id>0185503778507</intressent_id>
<rel_dok_id>GT10113</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>92449</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT0950/#anf156</protokoll_url_www>
</anforande>
