<anforande>
<dok_hangar_id>2347797</dok_hangar_id>
<dok_id>GT0949</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2005/06:49 Måndagen den 12 december</dok_titel>
<dok_rm>2005/06</dok_rm>
<dok_nummer>49</dok_nummer>
<dok_datum>2005-12-12 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Allmän miljö- och naturvård</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>2F4CB213-7550-4A69-A137-1C00791BC4D5</anforande_id>
<anforande_nummer>32</anforande_nummer>
<talare>SINIKKA BOHLIN (s) replik</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Klimatfrågan globalt är naturligtvis den största och svåraste miljöfråga som vi har att lösa tillsammans.
Det som framåt egentligen är intressant mellan målen - om vi sätter långsiktiga mål - är vart vi är på väg efter det som hänt i Montreal. Alla länder vill ju fortsätta att diskutera hur vi går vidare från år 2012. Till år 2012 har vi det riksdagsbeslut som i dag finns. Jag tyckte mig höra att det inte finns något klimatpolitiskt beslut, men ett sådant har vi.
Vad som finns just nu är rapporter om hur långt vi har kommit för att klara detta med minus 4 från år 1990. Vi är inte riktigt där ännu - det ska jag säga - men vi har kommit långt. Kanske är Sverige ett land inom EU som har kommit långt när det gäller att klara de mål som vi själva har satt upp. Vi ska komma ihåg att det inte är ett krav som EU har ställt utan det som vi själva har höjt.
</anforandetext>
<intressent_id>0897304708905</intressent_id>
<rel_dok_id>GT01MJU1</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>92155</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT0949/#anf32</protokoll_url_www>
</anforande>
