<anforande>
<dok_hangar_id>2347797</dok_hangar_id>
<dok_id>GT0949</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2005/06:49 Måndagen den 12 december</dok_titel>
<dok_rm>2005/06</dok_rm>
<dok_nummer>49</dok_nummer>
<dok_datum>2005-12-12 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Allmän miljö- och naturvård</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>3F08CF8A-3872-4D6A-BE21-954798058E14</anforande_id>
<anforande_nummer>31</anforande_nummer>
<talare>CLAES VÄSTERTEG (c) replik</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Sinikka Bohlin målar i sitt anförande upp en positiv bild av Sveriges miljöpolitik och utvecklingen av den den senaste tiden. Jag är den första att erkänna att det sker en del bra saker inom miljöpolitikens områden som leder i rätt riktning.
Låt oss titta på uppfyllandet av det mest överskuggande målet, nämligen klimatmålet. Det går inte särskilt bra för våra mål att minska utsläppen, snarare tvärtom. Vi når målet för vårt åtagande i Kyotoavtalet, men vi når inte vårt eget nationella mål. Är det en lyckosam miljöpolitik? För mig är det inte det när man samtidigt får se att det finns en helt handlingsförlamad regering som har utlovat en klimatproposition som fortfarande inte har kommit på riksdagens bord. 
För tre veckor sedan frågade jag miljöminister Lena Sommestad när klimatpropositionen kommer. Hon sade: Den kommer.
Trots att den här frågan är så överskuggande får vi se den propositionen skjutas på framtiden vecka efter vecka efter vecka. Får vi alltså en klimatproposition innan det här riksmötet är slut, Sinikka Bohlin?
</anforandetext>
<intressent_id>0222234581210</intressent_id>
<rel_dok_id>GT01MJU1</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>92154</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT0949/#anf31</protokoll_url_www>
</anforande>
