<anforande>
<dok_hangar_id>2347796</dok_hangar_id>
<dok_id>GT0948</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2005/06:48 Fredagen den 9 december</dok_titel>
<dok_rm>2005/06</dok_rm>
<dok_nummer>48</dok_nummer>
<dok_datum>2005-12-09 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 2005/06:132 om samernas sedvanerätt till vinterbete i skogslandet</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>D207258C-FFDD-4C00-9BAD-839DF7D54232</anforande_id>
<anforande_nummer>43</anforande_nummer>
<talare>Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Liselott Hagberg har frågat mig vilka initiativ jag avser att vidta för att reglera samernas urgamla sedvanerätt till vinterbete i skogslandet, vilka åtgärder jag avser att vidta för att undanröja grunderna för FN:s årliga kritik mot samernas alltmer trängda situation samt när jag avser att se till att Sverige undertecknar ILO:s mer än 15 år gamla konvention nr 169 om urfolkens och därmed samernas rättigheter.
Alltsedan 1886 års renbeteslag har rätten till bete för ren vintertid begränsats till de områden där det finns sedvanerätt, urminnes hävd, till sådant bete. Man har i samband med tidigare utredningsarbete inför de olika renbeteslagarna försökt bedöma vinterbetesområdets omfattning. Omfattningen av vinterbetesmarkerna är emellertid, som Liselott Hagberg också anger i sin interpellation, föremål för domstolsprocesser. Det var bland annat mot denna bakgrund som regeringen den 24 januari 2002 tillsatte en gränsdragningskommission för renskötselområdet. Uppgifterna för denna kommission är framför allt att utreda omfattningen av den mark där renskötselrätt föreligger mot bakgrund av ILO- konventionen nr 169. Kommissionens arbete ska emellertid också syfta till att klarlägga omfattningen av vinterbetesmarkerna. Uppdrag ska redovisas i mitten av februari nästa år.  
Mellan 1990 och 1998 instämdes elva samebyar i sex olika processer. Därefter har några nya rättegångar inte inletts. Dessa processer kostar mycket pengar och skapar motsättningar mellan olika grupper av markutnyttjare. 
Det är min förhoppning att vi genom kommissionens arbete dels tydligare än i dag ska kunna geografiskt bestämma omfattningen av vinterbetesmarkerna, dels få klarlagt var renskötsel bedrivits mer intensivt och ostört från andra markutnyttjare. Detta arbete utgör ett viktigt underlag inför beslut om en svensk anslutning till ILO:s konvention nr 169. 
Domstolarna har konstaterat att det inte föreligger någon sedvanerätt till renbete utanför renbetesfjällen i Härjedalen. Regeringen har därför uppdragit åt Statens jordbruksverk, Skogsstyrelsen och Länsstyrelsen i Jämtlands län att utreda förutsättningarna för att förhandlingar ska komma till stånd mellan berörda samebyar och de privata fastighetsägarna om upplåtelse av rätt till vinterbete för ren. Därigenom fortsätter det arbete som Bo Dockered på regeringens uppdrag påbörjade för att lösa frågan om samebyarnas behov av vinterbete.
Regeringen tillsatte i april 2004 en särskild utredare med uppdrag att bland annat klarlägga grunderna för och omfattningen av samebymedlemmars och markägares rätt till jakt och fiske. Utredaren ska också överväga vilka åtgärder som kan behöva vidtas för att samarbetet om jakten och fisket mellan markägare, samebymedlemmar och nyttjanderättshavare ska kunna förbättras. Uppdraget kommer att redovisas i mitten av januari nästa år.
Ett annat underlag i dessa frågor utgörs av den rennäringspolitiska kommittén som har utrett frågorna om ökat skydd mot inskränkningar i renskötselrätten (SOU 2001:101). Kommitténs betänkande har remissbehandlats och bereds nu i Regeringskansliet. 
Regeringen tar kritiken från olika internationella organ på stort allvar och arbetar för att hitta en hållbar lösning med målet att uppnå harmoni mellan etniska grupper och att samtidigt skydda ursprungsfolket samerna, deras kultur och identitet. Regeringen fattade i går beslut om en lagrådsremiss om ökat samiskt inflytande. I den föreslås att samerna ska få ökat inflytande i Sverige. Flera myndighetsuppgifter som i dag ligger på länsstyrelser och Jordbruksverket föreslås flytta över till Sametinget. Sametinget föreslås också få ansvar för de statliga medel som finns för att stödja rennäringen i Sverige. Jag menar att rennäringen är en betydelsefull del av den samiska kulturen och att det därför är lämpligt att huvudansvaret för rennäringsfrågorna ligger hos Sametinget. Själva propositionen kommer regeringen att överlämna till riksdagen i början av nästa år. 
Det jag redovisat visar att ett omfattande utredningsarbete nu går mot sitt slut. Regeringen kommer nu att ta fram ett underlag till dessa överväganden för att presentera för riksdagen.    
</anforandetext>
<intressent_id>0582064163300</intressent_id>
<rel_dok_id>GT10132</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>92042</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT0948/#anf43</protokoll_url_www>
</anforande>
