<anforande>
<dok_hangar_id>2347795</dok_hangar_id>
<dok_id>GT0947</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2005/06:47 Torsdagen den 8 december</dok_titel>
<dok_rm>2005/06</dok_rm>
<dok_nummer>47</dok_nummer>
<dok_datum>2005-12-08 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>(forts. från 7 §) Utbildning och universitetsforskning (forts. UbU1)</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>B79C6911-9D22-45B4-8290-760748978C60</anforande_id>
<anforande_nummer>182</anforande_nummer>
<talare>Utbildnings- och kulturminister LEIF PAGROTSKY (s) replik</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Det står svart på vitt. De pengar som ni sparar på att säga nej till utbyggnaden, pengarna som ni sparar på att dagens gymnasister inte ska erbjudas samma utvecklingsmöjligheter som dagens 20-åringar, ska inte gå till högskolan. De ska finansiera 50 miljarder i sänkta skatter.
Att Folkpartiet sedan vill använda samma pengar en gång till är inte någon nyhet för någon i denna kammare som har varit med om folkpartistiska budgetmotioner förut.
Svart på vitt är att i Skåne - i Lund och Malmö - blir det 2 700 färre platser redan nästa år med den politik som Ulf Nilsson kommer att rösta för om en timme. Det blir 210 färre lärare på högskolan.
Ulf Nilsson försöker få det att låta som om det satsas oerhörda belopp på forskningen. Det får han genom att ackumulera femårsperioder år för år i stället för att, som vi andra, prata i årliga nivåer.
Det låter så mycket med 1 miljard eller 900 miljoner, men det är över fem år. Under tiden säger ni nej till 200 miljoner per år i branschforskningsprogrammen. Under tiden har ni inte den uppräkning mot enprocentsmålet som vi har tagit efter det att forskningspropositionen kom. Ni har, såvitt jag vet, inte heller med 100 miljoner till de mindre företagen som vill satsa genom Vinnova. Vinnova, den industrinära forskningen, vill ni, såvitt jag förstår, skrota. De står ju för det hemska, nämligen konkurrens om forskningsmedlen - i stället för att ge det till lugna, trygga, stabila universitet där man slipper konkurrera om pengarna. Universitet kan fördela på livstidsanslag så att man har lugn och trygghet. 
Jag tror på konkurrens och fasta resurser i balans. Den balansen innebär för mig att vi ökar med ½ miljard i basanslagen och med 1 miljard till Vetenskapsrådet och med några hundra miljoner till Vinnova.
Jag tycker att vi ska ha både konkurrens och den stabilitet som det ger med fakultetsanslagen. Att enbart prata om att det ena gör nytta och det andra gör skada tycker jag inte om.
</anforandetext>
<intressent_id>0888126424314</intressent_id>
<rel_dok_id>GT01UbU1</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>91903</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT0947/#anf182</protokoll_url_www>
</anforande>
