2347784 GT0936 Riksdagens protokoll 2005/06:36 Onsdagen den 23 november 2005/06 36 2005-11-23 00:00:00 Utgiftsramar och beräkning av statsinkomsterna föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 520E186E-33AA-4B93-9654-68E60B089BF4 5 ROGER TIEFENSEE (c) c Herr talman, ledamöter och åhörare! När man läser betänkandet och hör debatten undrar man om det är människorna eller statistiken som är det viktiga. För mig är det ganska självklart att det är människorna som är det viktiga, för det är människorna som är köttet och blodet. Det statistiken beskriver är egentligen bara människorna och verkligheten. När Centerpartiet och övriga partier inom Allians för Sverige säger att nära en och en halv miljon människor står utanför arbetsmarknaden, inte går till jobbet en vanlig dag, är det inte för att manipulera statistiken utan för att synliggöra dessa människor. Det är människor som i dag inte får plats på arbetsmarknaden, som osynliggörs i regeringens statistik. Det, herr talman, irriterar uppenbarligen regeringen och utskottets majoritet. I utskottsbetänkandet sägs att "om man skapar egna definitioner av arbetslöshet riskerar man att skapa stor förvirring bland de ekonomiska aktörerna samt leda den ekonomiska politiken i fel riktning". Frågan är då hur de människor som inte får plats på arbetsmarknaden, eller inte får hjälp att komma tillbaka, känner sig. Jag tror att de upplever att det är den förda ekonomiska politiken, laborerandet med statistik, som leder i fel riktning. De får inte plats. De får inte chansen i dag. Det handlar inte, som utskottets majoritet vill göra gällande, om att skapa en illusion av massarbetslöshet, utan det handlar om att beskriva ett massivt utanförskap. Det är därför, herr talman, som Centerpartiet vill förändra den ekonomiska politiken. Det är därför Allians för Sverige vill förändra den ekonomiska politiken. Vi vill göra det lönsamt att arbeta genom att sänka skatten på arbete för framför allt låg- och medelinkomsttagare så att de får en premie när de går från bidragsförsörjning till arbete. Vi vill göra det lönsamt att starta och driva företag, framför allt genom att förbättra möjligheterna till riskkapital. Vi har gemensamt föreslagit att reglerna för förmånsrätten återställs. I dag är det hart när omöjligt att få kapital om man vill starta företag i glesbygden eftersom fastigheter och andra fasta tillgångar har låga värden. Därför känns det bra att vi gemensamt i alliansen kunnat ta ställning för att vi vill återställa reglerna för förmånsrätten, möjligheten att låna på fasta tillgångar, till hundra procent. Centerpartiet har dessutom ett eget förslag där vi vill att människor ska kunna spara till ett startkapital. Vi kan i dag se att kvinnor, invandrare och ungdomar startar företag i mindre utsträckning än män. Den genomsnittlige företagaren är en vit medelålders man. Kvinnor, invandrare och ungdomar har inte färre företagsidéer, men de har mindre kapital. Därför har vi föreslagit att man ska kunna spara till ett startkapital, ungefär som i ett allemanssparande, för att på så sätt ha möjlighet att sätta in sparandet i ett företag. Vi vill också göra det lönsamt för företagen att anställa genom att sänka arbetsgivaravgifterna för nyanställningar - inte bara på ett ännu oklart sätt och under en tillfällig period såsom regeringen gör när det gäller soloföretagare. Det är ett gigantiskt steg att anställa sin första medarbetare och att göra det på tillfälliga premisser tror jag inte på. Om man däremot gör sänkningarna på ett bredare sätt, riktade till alla företag och under en längre tid tror jag, och det tror vi gemensamt, att det kan få effekt och stimulera till nyanställningar. Det handlar också om att röja undan hinder som i dag innebär att företagare väljer att inte nyanställa. Det gäller exempelvis medfinansiering av sjukförsäkringen som gör att arbetsgivare tvingas selektera. De tittar på människors sjukdomshistoria och på riskerna för att de ska vara borta från arbetet eftersom arbetsgivarna vet att de kommer att ta en stor risk. Man kan säkert på makronivå säga att det här i genomsnitt är lönsamt för företagen, men bara känslan, oron, gör att företagen väljer att inte anställa. I stället sker nyanställningarna i bemanningsföretagen. Och det handlar om att hjälpa människor som är sjuka och arbetslösa tillbaka till arbetslivet, bland annat genom ett nytt mål i sjukförsäkringen. I dag har sjukförsäkringen bara ett mål, inkomsttrygghet. Det finns inget mål om att leda människor tillbaka till arbetslivet. Vi i Centerpartiet är väldigt nöjda med att vi gemensamt i Allians för Sverige nu är överens om att vi ska ha ett sådant mål i sjukförsäkringen och också ett mål om en arbetslinje. Eftersom det i dag bara är inkomsttrygghet som gäller är vägen för den som är långtidssjuk förtidspension. Försäkringskassan ska ju inom ett år pröva möjligheten att förtidspensionera en långtidssjuk. Jag tycker att det är en cynisk hantering. Återigen: Människor behandlas som statistik, inte som människor av kött och blod. Herr talman! Om man, som situationen är, inte klarar arbetslösheten och det stora utanförskapet klarar man inte heller de offentliga finanserna. Man kan se att marginalerna i budgeten är oerhört små. Redan marginalerna i budgetpropositionen var så små att jag vid den budgetdebatten beskrev att de motsvarar 30 kr i månaden för den som har en månadslön på 15 000. Med det kommer man inte ens till Flemingsberg med buss, sade jag då. Efter det har vi fått ytterligare motioner från Vänstern, Socialdemokraterna och Miljöpartiet, som minskar marginalerna ytterligare. Nu är marginalen 17:50 för den person som har 15 000 i månadslön. Jag vet inte exakt, men jag tror inte ens att man kommer till Söder med buss för 17:50. Man kanske kommer över på Söder, men man kommer inte långt ned på Söder. Jag tror i alla fall inte att man kommer till Zinkensdamm för att kolla på bandy. Då är det klart att händer det oförutsedda saker - det kan vara tsunamikatastrofer, och det kan vara stormar - har man inga marginaler i budgeten för att kunna agera i ett sådant läge. Regeringen och myndigheterna blir lamslagna. Herr talman! Regeringen bedömer redan i budgetpropositionen att utgiftstaken för 2006 riskerar att överskridas. För att undvika ett överskridande kommer regeringen att vidta olika slags utgiftsbegränsande åtgärder. Sedan har vi då det som tillkommer från utskottet. Utskottet säger att man förutsätter att utgifterna ryms inom de redan beslutade utgiftstaken. Ja, regeringen har bedömt att marginalerna till utgiftstaken är väldigt små. Det kommer att krävas utgiftsbegränsande åtgärder. Och vi såg förra året att dagen efter riksdagen hade klubbat budgeten kom regeringen med beska besked till myndigheter. Det var anslagsbegränsningar och annat. Frågan är: Är det så vi ska ha det, att riksdagen tar beslut om en budget, och dagen efter gäller den inte? Då vet vi redan nu att de här utgiftsbegränsande åtgärderna kommer. Borde inte de debatteras och diskuteras här i riksdagen för att vi ska få en så bra balans på helheten som möjligt? Jag tycker att det här är att kringgå riksdagen. Herr talman! Centerpartiet vill något annat med den ekonomiska politiken. Vi vill att människor ska få chans att komma tillbaka till arbetslivet. Det är därför som vi riktar in skattesänkningar på låg- och medelinkomsttagare så att det lönar sig att jobba. Det är därför vi riktar in arbetsmarknadspolitiken på att arbetsförmedlingen verkligen ska förmedla jobb, inte friår. De ska förmedla jobb och också ge företag som söker anställda hjälp med matchning. Det är därför som vi också riktar in utvecklingspolitiken på att hela Sverige ska kunna leva. Vi har i vår budget föreslagit att man bättre ska utnyttja EU:s strukturfonder, där vi är berättigade till dem. Vi har föreslagit att man ska ha en mer utvecklingsinriktad regionalpolitik som bygger på människors egna förmågor. Jag ställer mig givetvis bakom Centerpartiets samtliga reservationer men yrkar för tids vinnande bifall till reservation 1. 0959102638818 GT01FiU1 N 2010-01-01 00:00:00 90424 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT0936/#anf5