<anforande>
<dok_hangar_id>2347784</dok_hangar_id>
<dok_id>GT0936</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2005/06:36 Onsdagen den 23 november</dok_titel>
<dok_rm>2005/06</dok_rm>
<dok_nummer>36</dok_nummer>
<dok_datum>2005-11-23 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Utgiftsramar och beräkning av statsinkomsterna</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>6788050F-BF1A-458E-934F-589261BCD5D6</anforande_id>
<anforande_nummer>46</anforande_nummer>
<talare>LENNART HEDQUIST (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Finansutskottets utgiftsramar i det här ärendet fördelar ju inkomster till de olika utgiftsområdena. Skatteutskottets uppgift är att bereda frågor om den skattelagstiftning som styr hur dessa utgifter ska finansieras. Men skatterna, som är statens inkomster, är hushållens och företagens utgifter.
Varje felaktigt använd skattekrona är en stöld från den vanlige arbetaren, skattebetalaren. Så uttryckte sig Gustav Möller, välkänd socialdemokrat på 40- och 50-talet.
Att det är utgifter som är för höga i landet med världens högsta skattetryck är något som framstår väldigt klart när man frågar människor. Därför är uppgiften viktig för ett parti som Moderaterna, det parti som bit för bit vill påbörja resan att skapa ett land med successivt sänkta skatter och därigenom bättre förutsättningar för det framtida välståndet.
Det är nämligen viktigt att skattepolitiken kan vara med och säkra välståndet. En felaktig inriktning av skattepolitiken kan däremot göra oss alla fattigare som individer och som nation. Den politik som Socialdemokraterna bedriver leder onekligen just till att Sverige som nation tappar i välfärd.
Allvarligast är då självfallet att skattepolitiken inte uppmuntrar till arbete, det som ger ett land välstånd. I stället straffas vanligt arbete i förhållande till att till exempel leva på bidrag eller socialförsäkringar. Många låg- och mellaninkomsttagare får inte behålla mycket av en intjänad hundralapp på grund av marginaleffekten av skatt och bidrag.
För oss moderater är den viktigaste frågan i den kommande valrörelsen just att genom skattepolitikens inriktning uttryckligen vara ett parti för det arbetande Sverige, de som arbetar, vill arbeta och, som pensionärer, har arbetat. Våra skattesänkningar på arbete genom jobbavdraget skulle ge vanliga löntagare lön för mödan på ett sätt som inga löneökningar ett enskilt år någonsin skulle kunna göra. Det handlar om ca 1 500 kr i månaden netto för det stora flertalet.
Herr talman! Det är märkligt att Socialdemokraterna, som i andra sammanhang påstår att man med skattepolitik kan påverka goda trender, inte vill göra det när det gäller sänkt skatt på arbete. När det till exempel gäller grön skatteväxling påstår man att miljöskatter gör skillnad och påverkar beteendet mot miljöriktigare lösningar. Därför höjer man miljöskatter. När det gäller till exempel alkoholbeskattningen har vi här i landet, när vi kunde påverka konsumtionen genom skatt på sprit, haft en sådan relativt hög skatt. Vi har sagt oss att vi då påverkar konsumtionen så att den inte blir för hög.
Om det sambandet finns borde det gälla i alla sektorer, det vill säga att man påverkar efterfrågan och utbud genom högre eller lägre skatt. Men när det gäller skatt på arbete verkar man inte inse sambandet. Hög skatt på vanliga och öppet redovisade arbetsinsatser har just den effekten att det blir mindre sådant arbete utfört. Arbete slås ut av skattesystemet till förmån för andra sätt att försörja sig på, inklusive svartarbete och fusk.
Svenskarna har varit - är delvis fortfarande - ett arbetsamt folk, men vi har mer och mer under socialdemokratiskt system kommit att anpassa vårt beteende. Därför är nu en och en halv miljon människor i arbetsför ålder varje dag frånvarande från arbete av olika skäl. För en ny regering är detta något som måste ha högsta prioritet att ändras, och när detta görs säkras välstånd till alla som bor i vårt land.
En annan skatt som uttryckligen skadar oss alla är förmögenhetsskatten - eller konfiskationsskatten, som den kanske hellre borde kallas. Mats Odell har ju på ett riktigt sätt tidigare i dag beskrivit de skadliga effekterna av den skatten för hela landet, för oss alla som bor i Sverige. Förmögenhetsskatten driver kapital ut ur landet vilket negativt påverkar andra skatteinkomster och minskar arbetstillfällena i vårt land. Investeringar som skulle kunna göras i vårt land görs i andra länder, bland annat på grund av förmögenhetsskatten. 
Förmögenhetsskatten är så konstruerad att den för många blir en frivillig skatt eftersom hålen i lagstiftningen är så stora, samtidigt som den drabbar vanliga människor som en extra fastighetsskatt. Men förmögenhetsskatten kan undvikas av många, och för att undvika den genomför väldigt många människor helt orationella transaktioner, och de här transaktionerna är i sin tur negativa för samhällsekonomin som sådan. Därför är förmögenhetsskatten förödande för vår ekonomi i dag. Andra länder har avskaffat eller avskaffar den, och frågan är: När ska Sverige göra det? Med Socialdemokraterna vid makten verkar det dessvärre vara så att förmögenhetsskatten ska få fortsätta att kosta ytterligare i sänkt välstånd för alla innan man gör någonting. Men med en ny regering efter valet nästa år kommer avskaffandet.
Fastighetsskatten, herr talman, är en skatt som många med rätta förargar sig på. Den ligger ju på toppen av det sedan länge alltför höga skattetrycket. Fastighetsskatten är vidare orättvis till sin konstruktion. Att det kommer att ske förändringar i fastighetsskatten med en ny regering är också helt klart. Allianspartierna har visserligen där lite olika förslag, men inriktningen är gemensam. 
För oss moderater är det viktigt att vi sätter ett tak för fastighetsskatten så att den inte ska kunna löpa amok och höjas med galopperande taxeringsvärden. Den ska aldrig kunna gå över en rimlig nivå. Ett tak skapar trygghet för alla, inte minst för unga familjer som till exempel köper en bostad i ett tillväxtområde. Vi har satt taket vid 80 kr per kvadratmeter värdeyta plus ett tomtpåslag. För en vanlig villa eller ett vanligt kedjehus eller radhus på låt oss säga 150 kvadratmeter skulle fastighetsskatten med detta tak inte kunna bli högre än 13 000-15 000 kr per år, vilket kan jämföras med normal fastighetsskatt i dag på 20 000-30 000 kr eller mer för sådana hus om de ligger i tillväxtområdena här i Stockholm, Uppsala län, Göteborg, Bohuslän, Skåne eller i kustnära områden i skärgården. Ett tak för fastighetsskatten får alltså omedelbara effekter genom att de mest negativa effekterna kan arbetas bort.
Herr talman! Med socialdemokratisk politik kreeras hela tiden nya skatter. Det senaste, ganska tråkiga påhittet, som skulle drabba hushållen i stora delar av landet, är den förbränningsskatt på avfall som ska införas med det inriktningsbeslut som tas senare i dag av Socialdemokraterna med stödpartier. Dessbättre har något lagförslag om hur den här förbränningsskatten ska se ut inte kunnat presenteras än så länge, så den kommer väl under alla förhållanden att dröja en bra bit efter årsskiftet.
Men om vi läser budgetpropositionen ser vi tydligt ändå vilken effekten skulle bli av konstruktionen med en förbränningsskatt. Den skulle innebära att sophämtningstaxan runtom i landet kommer att höjas med 300-400 kr för vanliga hushåll. Det är en skattehöjning som läggs ovanpå världens redan högsta skattetryck och som drabbar de vanliga hushållen. Det är, herr talman, en skattehöjning som vad jag har kunnat se så kallade privatekonomer, som analyserar vad som händer i privatekonomin nästa år, inte har kunnat ta någon hänsyn till. Det verkar som om de inte ens känner till den. Den här förbränningsskatten är dessutom en skatt som det inte går att motivera miljömässigt. Den har snarast helt miljöovänliga effekter, eftersom förbränning av avfall är en bra lösning om man jämför med till exempel deponering eller kostsam återvinning av sopfraktioner som är olönsamma att försöka återvinna. Det skulle vara intressant att höra från utskottets ordförande hur man motiverar denna felaktigt tänkta nya skatt som i slutändan bara kommer att drabba hushållen.
Herr talman! Jag är snart färdig, även om min talartid tycks vara slut.
Senare i år kommer vi att debattera de så kallade 3:12-reglerna. Regeringen har nu till sist kommit loss med en proposition som ska förändra de här reglerna och innebära mer företagsvänliga bestämmelser. Det är då intressant att notera att man i den propositionen i huvudsak uppehåller sig kring hur man ska förhindra människor från att bilda företag. Denna så kallade preventionsfaktor diskuteras sida upp och sida ned. Det sker nästan inga förbättringar utan att det samtidigt i huvudsak föreslås försämringar. Av det av många förväntade förbättrade företagsklimatet blev alltså egentligen ingenting, utan signaleffekten har blivit att företagare och potentiella företagare noterar att det enda som kan skapa ett bättre företagsklimat måste bli en ny regering.
Herr talman! Summa summarum: Vår uppgift i alliansen är att forma fortsatt tillförsikt i vårt land, så att vi i Sverige kan få en regering som kan ta itu med uppgiften att genom en förändrad skattepolitik säkra företagande, ett arbetande Sverige och därmed det framtida välståndet.
Jag yrkar ingenting eftersom man redan har yrkat.
</anforandetext>
<intressent_id>0475092656901</intressent_id>
<rel_dok_id>GT01FiU1</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>90465</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT0936/#anf46</protokoll_url_www>
</anforande>
