<anforande>
<dok_hangar_id>2347774</dok_hangar_id>
<dok_id>GT0926</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2005/06:26 Onsdagen den 9 november</dok_titel>
<dok_rm>2005/06</dok_rm>
<dok_nummer>26</dok_nummer>
<dok_datum>2005-11-09 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Vissa kommunalekonomiska frågor</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>B92E843B-2C0D-4671-BE6F-987F12E5442A</anforande_id>
<anforande_nummer>151</anforande_nummer>
<talare>JÖRGEN JOHANSSON (c) replik</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Jag ska fatta mig kort. Det gäller begreppet "synnerliga skäl". Det återkommer i en mängd olika sammanhang, bland annat balanskravet. Vem avgör vad som är synnerliga skäl? Följdfrågan blir: Om det är regeringen som avgör detta, går det att överklaga?
Jag håller med om att kommuner och landsting i alla sammanhang i kontakter med den nationella nivån ska lägga ned större omsorg på att få fram ett riktigt material. Men vi vet att i LSS-frågan är det oerhört svårt. De tidsmarginaler som kommunerna utsätts för är pressade. Situationen är inte bra i dag.
</anforandetext>
<intressent_id>0284604377408</intressent_id>
<rel_dok_id>GT01FiU13</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>89708</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT0926/#anf151</protokoll_url_www>
</anforande>
