<anforande>
<dok_hangar_id>2347771</dok_hangar_id>
<dok_id>GT0923</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2005/06:23 Fredagen den 28 oktober</dok_titel>
<dok_rm>2005/06</dok_rm>
<dok_nummer>23</dok_nummer>
<dok_datum>2005-10-28 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 2005/06:46 om det bestående lönegapet mellan kvinnor och män</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>92143108-20BA-419F-80C1-E926D413F36F</anforande_id>
<anforande_nummer>40</anforande_nummer>
<talare>TINA ACKETOFT (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Så var det då detta med att vi skulle tala klarspråk, som jämställdhetsministern avslutade sitt svar till mig med. Jag kommer tillbaka till detta: Vi var överens om att det var strukturerna som stod bakom 15-18 % av löneskillnaden, men när vi kommer till regeringen och regeringen ska bryta strukturer handlar det aldrig om att man ska rucka på det befintliga systemet. Man ska bryta strukturer, men man ska aldrig rucka på systemet. Hur rimmar det? När vi nu ser att vi har en strukturell arbetsmarknad som inte fungerar vill man alltså åtgärda den med mer strukturer. Jag förstår inte det tänkandet.
Kan ökad privatisering minska löneskillnaderna? frågar sig jämställdhetsministern retoriskt. Nej, säger han genast, det kan det inte. Och så tar han som exempel Handels, som är ett uselt fackförbund när det gäller att tala för kvinnors rättigheter - absolut! Jag är för starka fackförbund. Jag anser att de är väldigt viktiga inte bara för lönebildningen utan för samhället i stort. Men då måste de arbeta för alla sina medlemmar! Nu får jag säkert Handels på mig, men man tar alltid det som exempel från regeringens håll: Titta på Handels! De har också usla löner, och de verkar i en privat verksamhet.
Titta på sjuksköterskeförbundet. Hur har de lyckats få upp sina löner med 50 % på nio år? Det är därför att de vägrar att se sina medlemmar som ett kollektiv. De ser dem som individer, och de arbetar för varje individ. 
Dessutom trycker förbundet, precis som jämställdhetsministern, på det faktum att det måste finnas möjlighet till karriärutveckling även inom kvinnodominerade yrken. Man kan inte gå in på en låg lön som undersköterska och verka där hela livet med samma låga lön och samma titel. Det är vi överens om. Vi är överens om fortbildning och så vidare. 
Nu finns det inte mer tid att diskutera detta, men med karriärsteget kommer också en lönespridning. Man måste som undersköterska eller sjuksköterska ha möjlighet att gå in på en lön, utvecklas och få en löneutveckling under sina yrkesverksamma år. Kan vi diskutera det?
</anforandetext>
<intressent_id>0582811195313</intressent_id>
<rel_dok_id>GT1046</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>89500</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT0923/#anf40</protokoll_url_www>
</anforande>
