2347771 GT0923 Riksdagens protokoll 2005/06:23 Fredagen den 28 oktober 2005/06 23 2005-10-28 00:00:00 Svar på interpellation 2005/06:46 om det bestående lönegapet mellan kvinnor och män interpellationsdebatt 4FB8083C-55C6-4B88-ADAC-B769BCA2B6B9 38 TINA ACKETOFT (fp) fp Herr talman! Här byter vi kön hastigt och lustigt i denna jämställdhetsdebatt. Nej, jämställdhetsministern, jag tror inte att jag hade fel siffror. Däremot missuppfattade ni mig kanske något. Jag sade att av dem som är anställda i kommun och landsting i Sverige är 80 % kvinnor, och 20 % är då män eftersom vi fortfarande bara har 100 % i det här landet också. Låt oss då ett tag diskutera den diskriminerande jämställdhetsproblematiken och hur vi ska komma till rätta med den! Jag ser också fram emot att vi kanske kan få ett förslag om en stärkt jämställdhetslag och andra verktyg i lådan för JämO att arbeta med. Hur sedan JämO arbetar kan vi lämna därhän. Den diskussionen har vi redan haft, och där är vi inte överens. Ministern tycker att JämO är ypperlig på det han gör; jag tycker att han är politisk. Om vi sedan talar om nästa fråga, diskrimineringen på arbetsmarknaden och vad som skulle behövas, skulle det vara intressant att höra vad jämställdhetsministern tycker om det faktum att de ytterligt få mål som drivs till Arbetsdomstolen hamnar i en domstol där tvisten ska avgöras av parter som redan från början har lagt spelplanen, så att säga, det vill säga arbetsmarknadens parter. Dessa ska där sitta och granska om de beslut de fattade från början var korrekt fattade eller inte. Kan det ha en påverkan på det faktum att vi har så få fall som faktiskt klarar sig i Arbetsdomstolen? Vi har det berömda barnmorskefallet i Örebro som bara ett exempel som i de flestas ögon ytterligare bevisar att verktygen är trubbiga eller saknas, men också att domstolen som målet hamnar i kanske inte är rätt instans. Nu tror jag inte att jämställdhetsministern vågar ha någon avvikande uppfattning från regeringen, men det skulle vara intressant att höra hans uppfattning i alla fall. Men detta är som sagt den lilla delen av problematiken, även om den är nog så hemsk för alla som drabbas av den. Jag måste också säga att jag är väldigt förvånad över vilket enormt gensvar jag fått denna vecka från folk som anser sig ha blivit felbehandlade i diskrimineringsärenden på grund av jämställdhet. Då kommer vi tillbaka till den strukturella diskrimineringen igen. 80 % av de anställda inom kommun och landsting är kvinnor, kom vi överens om. Jämställdhetsministern säger att män ska till den offentliga sektorn. Då vill jag fråga jämställdhetsministern: Hur ska detta gå till? Han tog upp, vilket jag delar övertygelsen om, förskolans arbete, att det ska vara strukturerat och framför allt att detta ska genomföras redan i förskolan. Man ska ha rätt inställning: Kalle och Lisa får lov att vara Kalle och Lisa, men det behöver inte vara typiskt traditionellt flicka och pojke. Man får vara den individ man är. Jag tror att det var våren 2004 som jämställdhetsministern fick Den könsuppdelade arbetsmarknaden . Föga förvånande konstateras där att kvinnor fortfarande i huvudsak arbetar med att biträda, serva, städa, tvätta, laga, vårda, fostra, sälja, hjälpa till och så vidare, medan män är väldigt traditionellt orienterade. Män och kvinnor agerar i olika sektorer, helt enkelt. Så är det. Föga förvånande säger man också att könsuppdelningen är något mindre segregerad nu än för tio år sedan - men bara något mindre. Det är unga kvinnors förtjänst att detta har förändrats. Då kommer man återigen konkret tillbaka till detta: Ser jämställdhetsministern något samband mellan de 80 procenten kvinnor bland de offentligt anställda, den struktur vi sätter upp genom att låsa in kvinnor i offentlig verksamhet och det faktum att män inte vill dit? Kan det vara en struktur som man kanske kan bryta och på så sätt också få ökad jämställdhet på köpet? 0582811195313 GT1046 N 2010-01-01 00:00:00 89498 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT0923/#anf38