2347765 GT0917 Riksdagens protokoll 2005/06:17 Onsdagen den 19 oktober 2005/06 17 2005-10-19 00:00:00 (forts. från 8 §) Kulturmiljövård (forts. KrU2) föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 52C7CC39-A9CE-41D8-AA2A-EDF8EF1C6FC1 48 BIRGITTA SELLÉN (c) c Herr talman! Många områden i vårt land är mycket rika på fornminnen. Detta brukar uppmärksammas vid byggnationer av olika slag - hus, industrier, infrastruktur och så vidare. Innan byggnationerna får påbörjas ska marken undersökas. Kostnaderna för en eventuell arkeologisk utgrävning åvilar markägaren. Det innebär i de flesta fall inte något större problem om det är ett stort bolag som ska exploatera ett visst markområde. Om det däremot är en liten företagare kan det innebära nästintill oöverstigliga hinder. Det tar tid att göra arkeologiska utgrävningar. Dessutom kostar det pengar. Resultatet kan faktiskt bli att en viktig fyndplats inte grävs ut därför att markägaren avstår från att utveckla eller bygga ut sitt företag. Hon eller han undviker att bygga för att slippa ta de kostnader som är förknippade med dessa arkeologiska utgrävningar. I vissa fall där byggnationer eller skogsavverkningar har gjorts har det efteråt upptäckts att fornfynd har förstörts genom slarv eller på grund av att fornminnena inte har varit kända. De lagar som gäller i Sverige med egenfinansiering för exploatören innebär att en del förtagare inte utvecklar sitt företag, vilket faktiskt kan få negativa konsekvenser för arbetstillfällen. Arkeologiska utredningar och undersökningar som är till nytta för samhället ska finansieras via samhällsmedel anser vi i Centerpartiet. Det är viktigt att man ser tillväxten i samhället som en vägledande faktor. Arkeologiska utgrävningar är oerhört viktiga för att vi ska kunna ta lärdom av de gamla generationernas leverne. Det kan dock innebära stora kostnader för exploatörerna och tidsförskjutningar vid planering av byggen, som jag har nämnt. I Centerpartiets motion har vi lyft fram de ekonomiska problem som kan uppstå i samband med byggande av infrastruktur och bostäder, eftersom vi har sett vilka enorma kostnader det blir för utgrävningarna, kostnader som i en del fall kan ses som orimliga. Det kommer Jörgen Johansson senare att belysa extra i sitt anförande. Vi i Centerpartiet har därför i årets kulturmotion lyft fram denna fråga och skriver att "kunskaperna måste bli bättre för att utveckla de möjligheter som finns inom kulturmiljö och miljökonsekvensbeskrivningar". Det finns i dag tekniska hjälpmedel som skulle kunna användas i ännu större utsträckning. Dessa hjälpmedel kan ge snabba svar på vad som finns under markytan, och därigenom kan man slippa gräva upp marken för att göra undersökningar av vad som finns där. Och om det inte finns någonting behöver man alltså inte gräva och slipper därmed de stora kostnaderna. Bland annat av den anledningen anser vi att det bör tillsättas en utredning som ser över gällande kulturminneslag. Den är sedan 1988 och är således 17 år gammal. Är den värd att bevaras, eller behöver den uppdateras? Är den kvar därför att den är gammal? Jag tror nog att den behöver ses över så att den blir mer framtidsinriktad. Det gäller att ta till vara arkeologisk kunskap samtidigt som samhällets krav på tillväxt tillvaratas. I dag finns det risk för att en del idéer om att bygga nytt alternativt att utöka företag läggs på is för att hindren verkar oöverstigliga. Det kan bero just på kostnader för arkeologiska utgrävningar, som jag har nämnt, men också på att miljöbalken sätter stopp för nyetableringar. Vi behöver ett samhälle som gynnar tillväxt för att vi ska få ett blomstrande samhälle. Herr talman! Konkurrensen inom all verksamhet framstår som en blåslampa för att åstadkomma bästa möjliga resultat till bästa möjliga kostnad - alltså så att det inte är alltför dyrt. Det synsättet stimulerar den syn på tillväxt som Centerpartiets politik förordar. I det ämne som vi i dag debatterar innebär det, anser vi, att man vid markundersökningar ska upphandla arkeologtjänster på ett marknadsekonomiskt sätt. I dag fungerar det så att lagen om offentlig upphandling inte gäller vid arkeologiska utgrävningar. Regeringen anser nämligen att det är en myndighetsutövning när det gäller att välja undersökare av de arkeologiska fynden. Det innebär att man anlitar arkeologer vars tjänster inte är momspliktiga, det vill säga inom myndigheterna. De kan lägga ett lägre anbud än de privata arkeologerna kan göra eftersom de i sin tur måste betala moms. När det gäller konkurrensen mellan momspliktig och icke momspliktig uppdragsarkeologi är det därför inte jämställt så länge uppdragsarkeologin anses vara en del av myndigheten, det vill säga ligger inom Riksantikvarieämbetets ansvarsområde. Så länge arkeologin är en del av myndigheten är den inte momspliktig. Det innebär naturligtvis att man får de allra flesta utgrävningsuppdragen. Det är inte rättvist mot de privata företag som också utför utgrävningar. När de tvingas lägga på moms ligger deras anbud naturligtvis högre. Då får de inte uppdraget. Jag hoppas och tror att detta är något som förändras när Riksantikvarieämbetets arkeologiska undersökningar skiljs från ämbetets ansvarsområden, vilket jag tror kommer att vara fallet i den utredning som snart ska lämnas till kulturministern. Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 1 under punkt 1 samt till reservation 9 under punkt 16. Eftersom jag har talat lite grann om Riksantikvarieämbetet vill jag passa på att göra ett tillrättaläggande. Det gäller en sak som Cecilia Wikström sade och som säkert gläder Socialdemokraterna, som gärna hittar sprickor i alliansen. Vi har nämligen valt att inte gå ut och kommentera Riksantikvarieämbetets flytt till Visby. I så fall skulle vi kommentera också alla andra verksamheter som flyttas. Det är möjligt att Riksantikvarieämbetets flytt är illa vald med tanke på dess uppdrag också på fastlandet. Men vi har, som sagt, valt att inte gå ut om det. Vi ser detta med att flytta ut olika myndigheter som en regionalpolitisk åtgärd. Herr talman! För att kunna vårda vår kulturmiljö behövs det många hantverkare. Men många av de hantverksyrken som behövs för att bevara vår kulturskatt är "utdöende" yrken om vi inte ser till att satsa på att utbilda nya personer inom alla de yrken som behövs. I den frågan bör regeringen och näringslivet samarbeta kring en översyn av vilka yrkesutbildningar som behövs. Det behövs till exempel stuckatörer som kan reparera de gamla stuckaturerna i van der Nootska Palatset, 1600-talspalatset på Södermalm, som jag i går kväll passade på att besöka. Där finns det fantastiska målningar och stuckaturer. Men naturligtvis behövs det oändligt många fler hantverkare. I årets budget har regeringen utökat antalet kvalificerade yrkesutbildningar, KY-utbildningar. Det är något som Centerpartiet i många år har jobbat för och efterlyst. Vi har också hela tiden haft 500 platser mer i vår budget än vad regeringen haft. Därför är jag i år faktiskt glad över de 1 000 extra platser som regeringen har valt att lägga på just KY-utbildningarna. Till er här som har nära kontakt med regeringen vill jag passa på att rikta en uppmaning: Se nu till att det utbildas hantverkare som klarar av de här "utdöende" yrkena - detta för att vi ska kunna värna vårt kulturarv! Det finns många fler saker som jag skulle kunna orda om. Men Lars-Ivar Ericson kommer också att lyfta fram en del saker i sitt anförande. 0185503778507 GT01KrU2 N 2010-01-01 00:00:00 89050 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT0917/#anf48