<anforande>
<dok_hangar_id>2347763</dok_hangar_id>
<dok_id>GT0915</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2005/06:15 Fredagen den 14 oktober</dok_titel>
<dok_rm>2005/06</dok_rm>
<dok_nummer>15</dok_nummer>
<dok_datum>2005-10-14 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Särskild debatt om situationen i vissa utsatta bostadsområden</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>särskild debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>1A88A388-530C-47D5-8216-6A777E21C7DD</anforande_id>
<anforande_nummer>8</anforande_nummer>
<talare>Statsrådet JENS ORBACK (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Tobias Billström efterlyser en vision. Min vision är väldigt klar. Det är samma vision som handlar om jämlika villkor oberoende av klass. Det är samma vision som handlar om jämlika villkor oberoende av kön. Det handlar om alla människors lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter. Och det är samma arbete som vi ska göra, och vi gör det inom integrationspolitiken.
Vi är stolta över den, men vi är inte nöjda. När det gäller jämställdheten är vi bara världens bästa land, men vi vill bygga en annan värld. Vi har en alldeles för hög arbetslöshet. Men Tobias kanske känner till andra länder som arbetar på andra sätt. 
Vi är otåliga, vi vill göra mer.
I tidigare budgetdebatter har vi anklagats för att satsa för mycket. Nu satsar vi mycket, och vi är beredda att satsa ännu mer just för att få människor i arbete.
Lars Leijonborg säger att han inte har tid att fördjupa sig i statistik. Det tycker jag är synd. Det vore bra om han tog sig tid, för då kunde han granska sina egna rapporter. Men kanske han i stället har tid att åka ut och besöka dem som bor i dessa områden, eller besöka AUC i Malmö, Kista Matchning, ABC-huset i Botkyrka, Lunda Nova, Sesam i Västerås och så vidare. Jag har varit på alla de platserna. Arbetet går för högtryck.
Åk till Fittja. Eller läs Mångkulturellt Centrums rapport 
Tusen röster från Fittja
. Låt de människorna berätta hur det ser ut i de här förorterna. Låt inte bara Mauricio Rojas berätta det. Eller låt Mauricio Rojas möta de människorna i Fittja!
Mångkulturellt Centrums rapportering har fördelen att man gör undersökningar med vissa intervaller. Då kan man se hur människorna där svarar. Människorna i Fittja känner sig tryggare. Allt färre människor i Fittja vill flytta därifrån. Sysselsättningen i Fittja ökar. Polisen har gjort större insatser i Fittja, vilket också har ökat tryggheten. 
Det finns dock en del i Botkyrka som är oroliga. Det är de som bor i villaområdena. Det finns många villaområden där borgerliga politiker är i majoritet, Lars Leijonborg. Jag har en fråga till dig: Hur vore det om du fick politikerna i de områdena, där det kryllar av villor och bostadsrätter, att också ta emot flyktingar som söker skydd? Tänk om dessa borgerliga kommuner också kunde bygga hyresrätter eller på annat sätt förbereda så att människor på flykt kan komma dit. Det tycker jag vore bra.
Hur vore det, Lars Leijonborg, om man i de kommuner där borgarna finns också röstade för att man ska utjämna inom kommunerna? I höstas var jag med i en debatt i Stadshuset i Stockholm, där vi diskuterade hur vi ska utjämna mellan stadsdelarna enligt en ny ordning, så att vi kan ge mer till de utsatta stadsdelarna. De borgerliga politikerna var emot.
Jag tror att detta handlar om samma sorts politik som i klasskampen och jämställdhetskampen. Det gäller att minska klyftorna, inte att öka dem. Därför tror jag inte att sänkta bidrag leder till flera jobb. 
Vi kan använda oss av en annan symbol. Om vi kommer i svåra situationer, ska vi då se till att vi har byggt livbåtar som alla får plats i, eller ska vi bygga bara för några? Nej, vi ska bygga för 
alla
. 
Bygger vi livbåtar som tar färre än det antal vi är i det här rummet kommer vi att titta på varandra på ett annat sätt än om vi bygger livbåtar som rymmer fler. Det är med minskade klassklyftor vi tar oss fram. Därför uppmanar jag dig att vända dig till dina borgerliga kolleger och tala om att de också ska ta emot människor som söker skydd i vårt land.
I detta anförande instämde Cinnika Beiming, Maria Hassan, Nikos Papadopoulos och Anneli Särnblad (alla s).
</anforandetext>
<intressent_id>0416079977115</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>88773</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT0915/#anf8</protokoll_url_www>
</anforande>
