2347763 GT0915 Riksdagens protokoll 2005/06:15 Fredagen den 14 oktober 2005/06 15 2005-10-14 00:00:00 Särskild debatt om situationen i vissa utsatta bostadsområden särskild debatt A4C3610D-E6A1-4722-86A2-EDA79C3AF1C4 6 KERSTIN LUNDGREN (c) c Herr talman! Bortåt en miljon människor saknar jobb att gå till. Det är människor som var och en har sin unika historia och sina unika drömmar. De bor i hela vårt avlånga land, och inte bara i några utpekade bostadsområden. Arbetslöshet är alltid påfrestande för den enskilde, för familjen och de nära. Men för de allra flesta handlar det om kortare perioder - en övergång från ett arbete till ett annat. De allra flesta av oss har upplevt eller kommer att få uppleva det några gånger i livet. Det blir dock förödande när arbetslösheten blir långvarig och när den enskilde anpassar sig till systemen och till arbetslöshet till följd av de system som vi politiskt har byggt upp i vårt samhälle. Vi måste göra klart att det är arbetslinjen som gäller. Fokus måste bli på jobb i stället för bidrag. Det är den i särklass viktigaste uppgiften för att bryta det stora utanförskapet - att så många varje dag står utanför arbetsmarknaden. För att vända den utvecklingen, herr talman, krävs en ny regering. Sverige har byggts av människor och idéer från hela världen. Sveriges välstånd i morgon bygger på att vi förmår öppna oss igen och se fördelarna med mångfald. Sverige måste bli attraktivt för människor att flytta till, och inte från. Då måste människor som kommer till oss slippa sitta i väntrum i åratal för att alls få chansen. Det är människor som drömmer om ett bättre liv och människor som flyr från förföljelse eller krig. De är beredda att ge upp allt för att få en ny möjlighet, men de möts av vårt omhändertagande väntrum. Hur många drömmar hinner inte släckas och hur många förväntansfulla ögon hinner inte slockna innan tiden för att pröva lyckan är inne? Också på det här området visar vår moderna historia att den har varit inriktad på bidrag i stället för på jobb. Alltför många människor har drabbats av tron att myndigheter löser problem och att någon annan tar ansvar. Frustrerad finner man sig sedan aldrig ha fått en chans att visa vad man går för. Det är hög tid att vända blad, att se och tilltro människor och att fokusera på arbete i stället för bidrag. Människor ska inte behöva flytta till London för att få den chans som de har hoppats på att få i Stockholm. Herr talman! Det krävs en ny regering som satsar på jobb i stället för bidrag. Det krävs också en ny regering för att få bukt med centraliseringsivern och tilltron till att regeringen vet bäst och ska styra allt. Vårt centralstyrda system är uppbyggt för att bekämpa olikheter och bejaka likhet. Inte undra på att vårt land ser ut som det gör! Detta styre må ha fungerat bra historiskt. Men i dag är det en direkt hämsko på tillväxt och mångfald. Det är hög tid att bryta ny väg, att öppna vårt samhällsstyre, bana väg för mångfald och ta vara på växtkraft underifrån. Låt oss vända på perspektiven och frigöra den regionala och lokala kraften i stället för att ägna oss åt att lägga nya uppifrånstyrda projekt till de gamla! Så frigör vi resurser för att lösa problemet med det stora utanförskapet i vårt samhälle och underlätta för företagande och jobb. Herr talman! Om vi ser oss omkring ser vi ett samhälle med många typer av utanförskap. Vi ser människor som är inne i systemen och försvarar dem och människor som står utanför. Vi kan se det på olika områden. Men det är inte alltid som vi som i någon del är innanför ser problemen. För unga kan det handla om att man inte kommer in på vare sig arbets- eller bostadsmarknaden. Det kan handla om äldre som inte blir hörda eller om kvinnliga eller invandrade företagare som inte får låna. Det kan handla om homosexuella eller muslimer. Det handlar, herr talman, om att riva systemhinder och se varje människa som olik, unik och alltid lika mycket värd. Dagens debatt initierades till följd av vad som hände hemma i Södertälje för några veckor sedan. Det var utan tvekan mycket allvarligt dels för de enskilda människor som berörs, dels för alla oss som verkligen känner oss hemma och trivs i Ronna och i Södertälje. Debatten tenderar att dra alla över en kam och göra alla till offer för ett kollektivt utanförskap. De enskilda handlingarna är oacceptabla, men ansvaret för dessa ska inte bli kollektivt. Vi ska våga se problem, och vi ska självfallet inte sopa dem under mattan. Men vi ska också orka söka möjligheterna och se individerna. Vi ska söka utveckling. Det hela främjas av att makten ligger nära i stället för, som i dag, långt borta. Herr talman! I sammanhanget finns det också skäl att uppmärksamma ännu ett utanförskap, nämligen polisens utanförskap i närmiljön. Genom regeringens politik har vi alltmer fått uppleva hur närpolisen har blivit fjärrpolis. Det är ett förhållande som gäller lika mycket i Norrbotten som i Stockholms och Göteborgs förorter och hos oss i Södertälje. Polisen blir någonting långt borta som rycker ut när det gäller tyngre insatser. Den utvecklingen kommer att öka konfliktytorna i stället för att minska dem. Också för detta bär regeringen och vänsterkartellen ett tydligt ansvar. För den som vill vända den utvecklingen och främja polis nära dig för att tidigt beivra brott krävs också ett aktivt val av en ny regering 2006. I detta anförande instämde Birgitta Sellén (c). 0155487380917 N 2010-01-01 00:00:00 88771 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT0915/#anf6