<anforande>
<dok_hangar_id>2347893</dok_hangar_id>
<dok_id>GT09144</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2005/06:144 Lördagen den 17 juni</dok_titel>
<dok_rm>2005/06</dok_rm>
<dok_nummer>144</dok_nummer>
<dok_datum>2006-06-17 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Information från regeringen om Europeiska rådets möte den 15 och 16 juni</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>information från regeringen</kammaraktivitet>
<anforande_id>FDA6DFA4-865C-4BEF-8FF7-BEB3188C2C6B</anforande_id>
<anforande_nummer>29</anforande_nummer>
<talare>Statsminister GÖRAN PERSSON (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Det är varken skrämmande eller svåröverskådligt. Däremot är det väl så att vi är så långt gångna i den här processen att man innan man kastar bort de framgångarna ska se till att man verkligen tar sig en ordentlig funderare.
Kom ihåg att det är 15 stater som redan har ratificerat fördraget! Det är en majoritet av länderna som har gjort det. Det ska heller inte underskattas eller viftas bort.
Jag har sagt förut och säger igen att jag tror att det här blir det sista fördraget som EU kommer att kunna ta därför att snart är EU 40 eller kanske 45 medlemsstater - en svåröverblickbar union som vid varje förändring i framtiden ska mobilisera en majoritet i varje land i en ratifikationsprocess var för sig. Det blir alltmer komplicerat. Det finns anledning att vara rädd om de resultat som vi så här långt har uppnått utan att för den skull vara naiva och tro att det här kommer att gå av sig självt den sista biten; det tror jag inte.
</anforandetext>
<intressent_id>0825004049003</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>101632</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT09144/#anf29</protokoll_url_www>
</anforande>
