<anforande>
<dok_hangar_id>2347892</dok_hangar_id>
<dok_id>GT09143</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2005/06:143 Fredagen den 16 juni</dok_titel>
<dok_rm>2005/06</dok_rm>
<dok_nummer>143</dok_nummer>
<dok_datum>2006-06-16 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Vissa fiskeripolitiska frågor</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>740A6D9C-8974-444E-925E-E3D053C7571A</anforande_id>
<anforande_nummer>80</anforande_nummer>
<talare>ÅSA DOMEIJ (mp)</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Ledamöter! Ett hållbart fiske är något som är oerhört viktigt för Miljöpartiet och som har haft hög prioritet för oss under den här mandatperioden. Ibland har vi i Miljöpartiet också haft tuffa debatter med fiskerinäringen, men vi försöker alltid påminna om att utan fiske - ingen fiskerinäring och utan fiske - ingen möjlighet för alla oss konsumenter att äta god och nyttig fisk. Det som är spännande är att det faktiskt är många enskilda fiskare som hör av sig och tycker att det är bra att någon har vågat sätta fisket ordentligt på den politiska dagordningen. Fiskeripolitiken har ju ibland varit en lite undanskymd del av politiken.
Mandatperioden började med en debatt om torskfiskestoppet, som Lars Tysklind påpekade. Torskfiskestoppet satte kommissionen stopp för. Men vad har hänt sedan dess? Hur har det egentligen gått? Hur har det gått med torsken i östra Östersjön? Det har nyligen kommit en ny forskningsrapport från Ices. Det har aldrig sett så här illa ut. På ett år har bestånden minskat med 15 %. Forskarna menar att det skulle behövas 160 000 ton vuxen torsk och det finns bara 65 000 ton. Det finns alltså en uppenbar risk för kollaps för bestånden, och det är givetvis ett oerhört stort problem för fiskerinäringen. För 2006 rekommenderade forskarna inom Ices att man skulle ta upp max 14 900 ton. Det blev 49 000 ton - plus allt svartfiske. Svartfisket kanske uppgår till uppåt 40 %. De här siffrorna visar ju tydligt hur allvarligt det faktiskt är. 
Personligen var jag lite hoppfull ett tag inför utvidgningen av EU, när till exempel Polen skulle komma in. Trots allt hade kommissionen varit bättre än de enskilda länderna utom Sverige. Sverige har ju fört den bästa politiken av länderna under den här perioden. Men det blev inte så utan läget blev sämre. Polen för en väldigt aggressiv rovdriftspolitik. Där samarbetar man på ett effektivt sätt med vår granne Danmark. Ju mer insyn jag har fått i de här internationella fiskeförhandlingarna desto mer bittert har det blivit. Här handlar det inte om kunskap, sunt förnuft och långsiktigt tänkande. Här handlar det om maktkamp och om att försöka roffa åt sig så mycket som möjligt själv. Systemet fungerar inte, och kommissionen orkar heller inte stå upp för en bra och långsiktig fiskeripolitik. När kommissionen kommer med sitt utgångsbud är det alldeles för dåligt ur hållbarhetssynpunkt och sedan blir det så oerhört mycket sämre efter förhandlingarna.
Vad bör man då göra i det här läget? Det är faktiskt så att kommissionen har rätt att införa nödstopp i fisket för resten av året. Det är något som vi i Miljöpartiet föreslår. Det kan gå till så att kommissionen tar ett eget initiativ. Det verkar inte riktigt vara på gång just nu. Men det är också så att en enskild medlemsstat kan ta ett sådant initiativ. Vi föreslår att Sverige tar ett sådant initiativ gentemot kommissionen. Då kan man använda medel ur fiskefonden för att kompensera fiskarna. Det vore väl en mycket bättre användning av medlen ur fiskefonden än att använda medel till att modernisera en alltför stor fiskeflotta. Det är ju det som diskuteras i dag, att kunna modernisera motorerna i fiskeflottan genom bidrag. Det är väl knappast en bättre åtgärd när vi har ett torskfiske i östra Östersjön som är sämre än någonsin.
En sak vill jag särskilt ta upp vid sidan av nödläget för torskfisket. Det är vikten av ett livskraftigt kustnära fiske. Där finns det en hel del positivt i den skrivelse som vi behandlar i dag. Varför är det då så viktigt med kustfiske? Jo då handlar det inte bara om fiskkött utan det handlar också om andra mervärden för samhället, om levande kustsamhällen, om en infrastruktur, fungerande hamnar, möjlighet att köpa färsk fisk på många ställen. Här finns det faktiskt en hel del som vi råder över nationellt. Här kan vi inte bara skylla på EU:s dåliga politik. I den här skrivelsen finns det med en sak som jag inte tycker har blivit tillräckligt uppmärksammad. Det handlar om att omfördela fiskemöjligheter från det storskaliga fisket till det småskaliga, kustnära fisket. Och denna fråga äger Sverige självt. 
Jag hoppas verkligen att de här förändringarna genomförs så snart som möjligt av Fiskeriverket för att värna om det kustnära fisket samtidigt som Sverige är aktivt och tar initiativ gentemot EU och säger att nu måste vi faktiskt införa ett nödstopp. 
</anforandetext>
<intressent_id>0708340640717</intressent_id>
<rel_dok_id>GT03171</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>101555</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT09143/#anf80</protokoll_url_www>
</anforande>
