<anforande>
<dok_hangar_id>2347892</dok_hangar_id>
<dok_id>GT09143</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2005/06:143 Fredagen den 16 juni</dok_titel>
<dok_rm>2005/06</dok_rm>
<dok_nummer>143</dok_nummer>
<dok_datum>2006-06-16 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Nationell klimatpolitik i global samverkan</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>49EF9A2A-A302-4BD3-BAF4-213B6E497586</anforande_id>
<anforande_nummer>28</anforande_nummer>
<talare>KJELL-ERIK KARLSSON (v) replik</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Det är ju så att ingenting kan tas för givet. Som det är nu är jag inte beredd att hoppa på den sida som vill göra förändringar. Det är fråga om, precis som du själv nämnde apropå vad som sagts innan, utredningar som ska göras. Vilka effekter och vilka åtgärder är det som ska räknas in, vilka förändringar? Det måste ju finnas en gräns någonstans, och man måste ha ett underlag att stå på när man fattar beslut om förändring. Det är inte så att jag är emot förändringar. Jag kan också känna att det är viktigt att göra förändringar inom alla områden som förbättrar situationen för miljön. Men var drar man gränsen för att gå in och ändra i andra regelsystem, till exempel när det gäller taxeringsvärden och sådant, och hur ska det förändras? 
Det är alltså inte ett definitivt nej från Vänsterpartiets och min sida men utifrån det som nu finns tillgängligt kan jag inte haka på hela förslaget. 
</anforandetext>
<intressent_id>0883123676901</intressent_id>
<rel_dok_id>GT03172</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>101503</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT09143/#anf28</protokoll_url_www>
</anforande>
