<anforande>
<dok_hangar_id>2347889</dok_hangar_id>
<dok_id>GT09141</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2005/06:141 Onsdagen den 14 juni</dok_titel>
<dok_rm>2005/06</dok_rm>
<dok_nummer>141</dok_nummer>
<dok_datum>2006-06-14 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Offentlig upphandling</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>01E09D34-180A-4997-B48A-28B7A5CCFF5B</anforande_id>
<anforande_nummer>83</anforande_nummer>
<talare>GUNNAR NORDMARK (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Jag vill inledningsvis yrka bifall till reservation 6. Jag kan också trösta kammaren med att inte jag heller har någon direkt avsikt att begära votering med rösträkning.
Varje felanvänd skattekrona är stöld. Detta är hämtat från den socialdemokratiske socialministern Gustav Möller. En bakgrund till att vi har lagen om offentlig upphandling är att när statliga eller offentliga myndigheter ska handla upp någonting ska de se till att det görs på ett så bra och så effektivt sätt som möjligt, så att medborgarna kan vara övertygade om att man får det bästa möjliga av det som man vill ha till lägsta pris.
Tyvärr kan vi konstatera att detta inte alltid fungerar på det sätt som det borde fungera på. Cecilia Widegren har tidigare här nämnt bland annat Riksrevisionens kritik mot de statliga verken. Man kan också konstatera att bland andra kommuner och landsting inte alltid upphandlar när de borde göra det. Man kan konstatera att de ibland när det gäller anbudsförfarande har sådana kravspecifikationer att det i princip bara är en som kan lämna in anbud och att de på det sättet tränger undan konkurrenter. 
Detta är oerhört viktigt. Och framför allt borde vi se över, precis som föregående talare nämnde, hur små och medelstora företag på ett framgångsrikt sätt ska kunna vara med vid offentlig upphandling. Det har pekats på att det finns stora brister när det gäller detta. Det kan handla om att man har för otydliga underlag när det gäller upphandlingen, vilket gör att det är svårt framför allt för det lilla företaget, som inte har tid att sätta sig in i detta, som kanske inte ens vågar komma med ett bud. 
Man lägger ofta ut alltför stora volymer som ska upphandlas. Det gör också att små företag inte vågar eller rent praktiskt inte kan vara med. Det kan till exempel gälla om en statlig myndighet tillsammans med ett statligt företag lägger ut upphandling av datorer eller IT. De små företagen kan då sällan vara med, utan det är en eller två stora aktörer som är med. 
Det finns olika sätt att lösa detta. Man kan till exempel dela upp upphandlingen i olika delar. Man kan till exempel se till att en ny upphandling inte påbörjas förrän den gamla är avslutad. Detta skulle underlätta för de små företagen.
Man kan också konstatera att små företag, när de känner sig missgynnade i samband med en upphandling, ofta är rädda för att gå till domstol och överklaga, därför att de känner att de nästa gång som det är dags för upphandling hamnar i en sådan position som gör att de riskerar att inte komma i fråga. Vi tycker därför att det vore bra och viktigt om man dels stärkte talerätten, dels även gav branschorganisationer talerätt i den här typen av frågor. Det skulle stärka möjligheterna för de små företagen.
Jag är övertygad om att det hade varit bra om vi hade haft ett förslag eller en proposition när det gäller lagen om offentlig upphandling. Nu kommer de här frågorna tyvärr att vila ytterligare ett tag. Jag tycker att vi har väntat alltför länge, men vi får väl hoppas att det kommer något bättre i höst.
</anforandetext>
<intressent_id>0115607185214</intressent_id>
<rel_dok_id>GT01FiU19</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>101292</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT09141/#anf83</protokoll_url_www>
</anforande>
