2347889 GT09141 Riksdagens protokoll 2005/06:141 Onsdagen den 14 juni 2005/06 141 2006-06-14 00:00:00 Utvecklingen inom den kommunala sektorn föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 5A8D1762-44B4-4E9A-B4A6-2420C418BF8A 61 GUNNAR NORDMARK (fp) fp Herr talman! Givetvis står vi inom Folkpartiet bakom samtliga de reservationer som vi har, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 1. Det tunna betänkande som vi nu ska behandla om utvecklingen inom den kommunala sektorn rör egentligen frågor som är av oerhörd vikt för nästan alla människor i vårt land. Det är den kommunala sektorn som i första hand producerar och levererar de välfärdstjänster som vi alla på olika sätt slår vakt om. Därför är det också viktigt för oss i riksdagen att följa utvecklingen inom den kommunala sektorn. Jag tänker här uppehålla mig vid ett par olika områden. Det ena gäller frågan om LSS. Man har under det här året kunnat konstatera att det kärvar betänkligt när det gäller hur kostnadsansvaret för LSS ska fördelas. Man kan konstatera att det finns kommuner som befinner sig i konflikt med varandra om vem det egentligen är som ska betala och om ifall människor ska skriva sig i den kommun där de har sitt LSS-boende i stället för i den kommun som de har flyttat ifrån. De stora förlorarna när sådana här konflikter uppstår är inte i första hand den kommun som tvingas betala pengar, utan det är de människor som i så stor utsträckning är beroende av LSS. Det är de människor som man med lagstiftningen en gång i tiden ville ge den frihet som vi andra har, så långt man kan göra detta med hjälp av en lagstiftning. Det är de som drabbas när kommuner kivas och gnabbas om vem det är som ska ha betalningsansvar. Jag tror att det är en nödvändighet att vi får ett helstatligt ansvar för detta. Det finns en rad goda skäl till detta. Lagstiftningen som sådan är så pass detaljerad och kommunerna har så pass liten möjlighet att påverka vad det handlar om. Dessutom är det så att om man fortsätter att gräla på det sätt som man har gjort om LSS mellan olika kommuner så kommer det att drabba dem som bäst behöver LSS. Jag och Folkpartiet tror att om vi långsiktigt ska kunna bevara LSS-reformen, som är en av det sena 1900-talets stora frihetsreformer, så krävs det att vi ger den ett helstatligt ansvar. Från Folkpartiets sida oroas vi också av de pensionsskulder som många kommuner har. De uppgick för något år sedan till 250 miljarder. Ett antal kommuner har vidtagit åtgärder för att rätta till det här och se till att man klarar av att betala sina skulder på ett sätt som inte drabbar den övriga kommunala verksamheten. Framför allt när det gäller kommuner med en åldrande befolkning och utflyttningskommuner som ofta också sitter med en stor pensionsskuld finns det tecken som tyder på att de kommer att ha svårt att klara av dels att betala sina pensionsskulder, dels att uppfylla den traditionella kommunala verksamheten. Viktig kommunal verksamhet som vård, skola och omsorg kan alltså komma att trängas undan om man inte tar tag i detta i dag. Därför tycker vi från Folkpartiets sida att det är viktigt att staten redan nu tar initiativ för att visa de kommuner som har problem eller kommer att få problem med att betala sina pensionsskulder under vilka villkor de ska klara av att göra detta inom sin egen ekonomi. Det har kommit en del signaler från olika håll om att man eventuellt skulle klara detta vid ett kommunalt utjämningssystem eller så. Det tycker vi från Folkpartiets sida är fel. Vår bestämda uppfattning är att varje enskild kommun måste lösa detta, men de måste få hjälp och stöd genom rimliga ekonomiska villkor för den kommunala verksamheten. Avslutningsvis vill jag säga att vi faktiskt läser kvällstidningarna. Arne Kjörnsberg var ju inne på det i sitt anförande. Vi gör det inom Folkpartiet. I den tidning jag visar här står det: Fel kön, låg lön. Den kommunala sektorn är en av Sveriges största arbetsgivare. Vi kan konstatera att löneskillnaderna mellan män och kvinnor i princip består i den kommunala sektorn. De här löneskillnaderna är ett symtom på något helt annat. Det handlar också om en diskriminering av kvinnor i arbetslivet. Man värderas lägre i sitt arbete än män, man har svårare att få tillträde till högre tjänster med mera. Framför allt får man mindre i plånboken varje månad när man får sin lön. Man ska dessutom komma ihåg att dagens lågbetalda kvinnor anställda inom offentlig sektor kommer att vara morgondagens fattigpensionärer. Så ser det pensionssystem som vi har ut. Jag kan ta några exempel. En kvinnlig kommunchef tjänar i genomsnitt 41 000 kr. Hennes manliga kollega tjänar 53 100. Även inom typiska kvinnodominerade yrken i den offentliga sektorn som sjuksköterskor tjänar män faktiskt mer. Jag tycker att det är nödvändigt att vi i riksdag, landsting och kommuner visar att vi menar allvar med att den här lönediskrimineringen måste bort. Det är viktigt att vi redovisar och klargör bakgrunderna till de skillnader som finns och också vilka åtgärder som vi kan vidta. Den här lönediskrimineringen som jag talar om finns också i den privata sektorn. Men det är vi politiker som kan se till att den rättas till i den offentliga sektorn, i statlig förvaltning och i kommuner och landsting. 0115607185214 GT03102 N 2010-01-01 00:00:00 101270 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT09141/#anf61