<anforande>
<dok_hangar_id>2347888</dok_hangar_id>
<dok_id>GT09140</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2005/06:140 Tisdagen den 13 juni</dok_titel>
<dok_rm>2005/06</dok_rm>
<dok_nummer>140</dok_nummer>
<dok_datum>2006-06-13 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Förnybar el med gröna certifikat och Miljövänlig el med vindkraft</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>67CB39C2-801A-40C5-9FD2-792248705ACE</anforande_id>
<anforande_nummer>72</anforande_nummer>
<talare>PER BILL (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Jag hade inte tänkt sätta upp mig på listan för den här debatten. Jag tycker att Anne-Marie Pålsson har skött de blåa flaggorna alldeles utmärkt. Men när jag blir apostroferad flera gånger måste jag faktiskt gå upp.
Anfall är bästa försvar, tycks vara Marie Granlunds och Socialdemokraternas taktik. Det är inget som helst tvivel om att i det här betänkandet har Vänsterpartiet och Socialdemokraterna svikit Centerpartiet. Man har gått ifrån en av de saker som var bra med de gröna certifikaten, nämligen att det är förnybar energi som ska premieras, inte något annat. Helt plötsligt är det vad som enligt Miljöpartiet för tillfället är politiskt korrekt energi som ska få tilldelning av certifikat. 
Om man ska ha ett subventionssystem finns det två fördelar med systemet med gröna certifikat. Den ena är att man sätter upp en tydlig linje för vad som ska få denna typ av subventioner. Den andra är att man gör det under en begränsad tid. Politiker tycker ibland att det är trevligt att ha saker utanför statsbudgeten, till exempel lägga dem direkt på elräkningarna och därmed inte få budgetpåverkan. Det är just det man går ifrån när man låter Miljöpartiets budgetförhandling spräcka den del av de gröna certifikaten som var riktigt bra.
Marie undrar vad som är Moderaternas energipolitik. Vi har diskuterat frågan 10 eller 20 gånger. Precis som Anne-Marie Pålsson säger handlar det om mindre politiskt klåfingrande och mer marknad. Det handlar också mycket mer om att inte se Sverige som en isolerad ö utan som en del i en gemensam europeisk energimarknad.
Sedan handlar det om långsiktighet. Det är därför vi har sagt att när vi kommer till makten kan vi inte ta bort allting som vi tycker är mindre bra i energipolitiken för att sedan efteråt säga att vi vill ha en bred överenskommelse. Därför skrev vi till propositionen om gröna certifikat ett särskilt yttrande där det framgick att om riksdagen röstade igenom detta vill vi vara konstruktiva. Vi går därför in och har åsikter om hur varje punkt kan göras bättre. 
Det normala är att om man är emot själva idén man sedan avstår rakt igenom betänkandet. Men i och med att riksdagen nu har bestämt sig för att dessa certifikat ska finnas kvar under lång tid gäller det för oss att vara konstruktiva och att försöka göra dem så bra som möjligt eller så lite dåliga som möjligt. Jämfört med andra system som finns runtom i Europa för att främja framväxten av ny energi blir jag, sakta men säkert, mer övertygad om att de gröna certifikaten är bättre än de andra systemen. Det gör det lite lättare att fortsätta att vara pragmatisk och försöka hitta något som vi kan bli överens om under lång tid.
</anforandetext>
<intressent_id>0658668232410</intressent_id>
<rel_dok_id>GT03100</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>101121</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT09140/#anf72</protokoll_url_www>
</anforande>
