2347888 GT09140 Riksdagens protokoll 2005/06:140 Tisdagen den 13 juni 2005/06 140 2006-06-13 00:00:00 Förnybar el med gröna certifikat och Miljövänlig el med vindkraft föredragning av utskottsärende med eventuell debatt AB295FF5-7C0F-43B5-A446-B4B487809510 40 ANNE-MARIE PÅLSSON (m) m Fru talman! Jag undrar om någon i detta land är nöjd med regeringens politik på elmarknadsområdet. Det skulle väl i så fall vara ägarna och ledningen till eljättarna Vattenfall, Fortum och Eon som kan glädja sig åt rekordvinster. Dessa är nu inte främst ett resultat av deras egna ansträngningar utan av den förda politiken. Avregleringen, införandet av utsläppsrätterna och elcertifikaten har skickat upp elpriserna i det blå. Detta har särskilt gynnat de elproducenter som inte släpper ut koldioxid, bland annat statliga Vattenfall. En kombination av politisk klåfingrighet, överdrivna miljöambitioner och inhemsk politisk kohandel har lett till att elmarknaden har blivit ett gungfly - ett för kunderna dyrt sådant. Frågan är om inte de gröna elcertifikaten är det bästa exemplet på detta politiska virrvarr. Låt mig först som sist slå fast att vi moderater inte tycker om elcertifikaten. Vi var emot dem när de infördes och vi vill ta bort dem. Vi är nu beredda att låta detta ske i ordnade former så att de som gått in i systemet med nuvarande regler inte ska behöva drabbas på ett orimligt sätt av att spelreglerna ändras i halvtid. Vi är emot de gröna elcertifikaten av flera skäl. De innebär en maktöverföring till politikerna. Detta ogillar vi. Politiker är inte bättre, snarare sämre, än marknadens alla aktörer på att bestämma vad som ska produceras och konsumeras och hur. Därför vill vi inte i onödan överlåta makt till det politiska samhället vare sig på den ekonomiska marknadens eller det civila samhällets bekostnad. Till skillnad från de partier som utgör regeringsunderlaget tror vi att sådant bara leder till suboptimeringar och onödig styrning. Politik vägleds mer av vad som är politiskt möjligt än av vad som är samhälleligt önskvärt. Under regeringen Perssons tid har vi sett många exempel på att så är fallet. Vi menar från moderat håll att de gröna elcertifikaten flyttade fram räckvidden för det politiska beslutsfattandet på ett olyckligt sätt. Det har lett till ökat krångel och ökat politiskt godtycke. Men ska då inte politikerna gå före och ta det miljöpolitiska ansvaret och lägga ut kraftfulla styrmedel så att de miljöpolitiska kan målen uppnås? Jo, vi inser också från moderat håll att marknadernas krafter ibland måste tämjas. Men detta kan ske på olika sätt och med olika medel. De gröna elcertifikaten är en för långtgående styrning. De innebär att man ger politiker och myndigheter rätten att bestämma vilket slags elproduktion som ska ges stöd och vilken som inte ska ges stöd. Vindkraftverk - ja. Småskalig vattenkraft - nej. Man kan undra på vilka grunder en sådan klassificering har skett. De gröna elcertifikatens största förtjänst, fru talman, är att utan dem hade vi inte sett så många propellrar i det blå. Å andra sidan hade elpriset varit lägre, något som jag tror att de flesta uppskattar mer än vindkraftens eventuella arkitektoniska skönhet. Värt att notera är att träffsäkerheten är svag. Hälften av det stöd som var tänkt att gå till producenter av förnybar el hamnar någonstans hos mellanhänderna. Fru talman! Det är också viktigt att påpeka att utvecklingen bitvis har gått förbi elcertifikaten, eller - mer korrekt uttryckt - det som hänt under senare år har gjort elcertifikaten mindre angelägna. Det är också ett resultat av konkret och explicit politiskt beslutsfattande. Jag tänker på utsläppsrätterna. De infördes för några år sedan för att begränsa utsläppen av koldioxid och därigenom försöka minska växthuseffekten. Produktion av miljöfarlig el skulle belastas med särskilda kostnader - utsläppsrätter - medan el som inte är av den beskaffenheten skulle slippa den kostnaden. Tanken var att man den vägen skulle uppmuntra produktionen av ny miljövänlig el. Förmodligen kommer detta att inträffa någon gång i framtiden. Det är oklart när. Det tar tid, och för att så ska ske krävs att en rad restriktioner som rör utbyggnaden av till exempel storskalig vattenkraft och kärnkraft måste avvecklas innan vi får en storskalig utbyggnad av förnybar el. Till dess får vi nöja oss med de höjda elpriserna. Värt att notera är att det som ska betraktas som förnybar el i dag borde gynnas av utsläppsrätterna - de belastas inte av utsläppsrätter - och av elcertifikaten. Det är med andra ord dubbelt stöd - både hängslen och livrem. Från moderat håll tycker vi att denna dubbla subvention är att gå lite väl långt. Det finns risk att det låser fast elproduktionen i en struktur som inte skulle klara sig utan detta dubbla stöd. Vi är av den uppfattningen att det hade räckt med utsläppsrätterna som en stimulans att uppmana ny produktion av förnybar el. Fru talman! Med detta sagt skulle vi kunna yrka avslag på hela propositionen. Vi har dock valt att inte göra så. Givet att man ska ha det här systemet, som vi alltså i grunden ogillar, är trots allt de förslag som regeringen har kommit med bättre än det nuvarande systemet. Regeringens förslag som det kommer fram i propositionen ökar långsiktigheten. Det är bra. Energiinvesteringar är långsiktiga till sin natur. Vi tycker också att det är bra att man från regeringens sida har övergivit klassificeringen enligt vilken vissa företag ska undantas från kvotplikten. Tidigare användes enbart branschtillhörighet som instrument. I dag vill man luckra upp det en smula. Vi tycker däremot att regeringens förslag inte är tillräckligt bra. Det är för trubbigt och godtyckligt. Vi vill uppmana regeringen att återkomma till riksdagen med ett bättre genomarbetat förslag. Det finns också inslag i propositionen som vi ogillar skarpt. Det handlar om att regeringen är mer ambitiös i sin målsättning än Energimyndigheten har varit. Regeringen har som mål att det 2006 ska vara 17 terawattimmar som består av förnybar el. Energimyndigheten har sagt 15 terawattimmar. Vi tycker att Energimyndighetens mål verkar vara en rimlig och realistisk målsättning. Man ska i varje fall inte lägga ribban högre än så. Vidare är vi kritiska till regeringens förslag om att kostnaden för elcertifikat inte ska synas direkt på elräkningen. Det är liksom ett sätt att smygvägen införa olika typer av stöd utan att skattebetalarna och konsumenterna ser vad de här stöden och den här politiken kostar. Just genom att synliggöra detta känner konsumenterna att det var värt politiken eller att det inte var värt de här åtgärderna. Jag gissar att de flesta skulle tycka som vi, det vill säga att det inte är värt elcertifikaten. Fru talman! Vi är förstås också väldigt kritiska till att den småskaliga vattenkraften ska behandlas så njuggt, så snålt. Vi kan inte förstå varför inte småskalig vattenkraft ska betraktas på samma sätt som elkraftverken. Fru talman! Elproducenterna har på senare tid fått ta emot mycket kritik främst för de höga elpriserna. Regeringens företrädare har gläfst lite, men några kraftfulla tag har inte tagits. Hela marknaden har utvecklats till en politisk lekstuga där besluten vägletts av diffusa miljöaspekter i kombination med hårda vinstintressen. Det har inte blivit bättre, och det har inte blivit billigare. Med dessa ord ställer jag mig bakom samtliga moderata reservationer i betänkandena NU17 och NU21. Beträffande NU17 yrkar jag bifall till reservation 1 under punkt 1. Med NU21 är det på samma sätt. Där yrkar jag alltså bifall till reservation 1 under punkt 1. 0906365922712 GT03100 N 2010-01-01 00:00:00 101089 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT09140/#anf40