<anforande>
<dok_hangar_id>2347887</dok_hangar_id>
<dok_id>GT09139</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2005/06:139 Måndagen den 12 juni</dok_titel>
<dok_rm>2005/06</dok_rm>
<dok_nummer>139</dok_nummer>
<dok_datum>2006-06-12 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 2005/06:478 om studenters sociala trygghet</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>D44543B2-225A-4809-AD11-88D2E51BCA25</anforande_id>
<anforande_nummer>157</anforande_nummer>
<talare>MIKAEL JOHANSSON (mp)</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Lite bekymrad blir jag dock över statsrådets syn på studenternas nuvarande situation.
I svaret påpekas de positiva delar som finns i det svenska systemet. Visst finns det saker att vara stolt över. Men svaret rimmar lite illa med den socialdemokratiska parollen som ni annars brukar använda: Stolt men inte nöjd. I interpellationen frågas nämligen om brister i systemet, inte om det som fungerar. På den punkten ges inte mycket till svar - i alla fall lite.
Bilden av att studenten är ung och bor hemma stämmer inte längre med verkligheten, säger statsrådet i sitt svar. Det är just det interpellationen handlar om, nämligen att verkligheten stämmer dåligt överens med trygghetssystemens utformning. I dag är den ekonomiska och sociala tryggheten för studenter sämre än för de flesta andra grupper. I dag ser det annorlunda ut jämfört med förr. Studenterna är fler och äldre, och den sociala spridningen är större. Fler har barn, och fler vill kombinera studier, arbete och resor. Det är då hög tid att villkoren anpassas ytterligare till hur verkligheten ser ut. Vi från Miljöpartiet vill att människor alltid ska ha möjlighet till nya livschanser.
Ett flertal positiva förändringar har gjorts denna mandatperiod. Det håller jag med om. De har gjorts tillsammans med oss. En del förslag har varit på initiativ av Miljöpartiet. Vi är glada för att vi har fått gehör för att återinföra ett barntillägg, för att vi gemensamt gjorde insatser för att underlätta för äldre att studera genom att flytta övre gränsen för studiemedel till 54 års ålder och för att vi flyttat fram den så kallade ålderstrappan då möjligheterna att ta studiemedel trappas av.
Jag vill ändå få svar på frågorna om de brister som finns. Är statsrådet beredd att gå längre och tillsammans med oss arbeta för att till exempel avskaffa ålderstrappan helt? Är statsrådet beredd att vidare arbeta för en ytterligare höjning av studiemedlet framöver så att de studerande kan leva på en rimlig nivå?
Jag tror att många av dagens studenter blir bekymrade över att statsrådet i sitt svar avfärdar problemen med att vi har världens mest generösa system. Det är inte ett argument för att titta på de brister som finns i dag. Det generösa systemet leder till att en genomsnittlig student varje månad har ett underskott på 650 kr efter de mest nödvändiga utgifterna.
Vi i Miljöpartiet har åtminstone en vision om att vi ska skapa ett skyddsnät för studenter likvärdigt det för de förvärvsarbetande. Jag vill avslutningsvis fråga statsrådet, herr talman, om statsrådet delar den visionen och ambitionen.
</anforandetext>
<intressent_id>0517869568019</intressent_id>
<rel_dok_id>GT10478</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>100999</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT09139/#anf157</protokoll_url_www>
</anforande>
