2347886 GT09138 Riksdagens protokoll 2005/06:138 Fredagen den 9 juni 2005/06 138 2006-06-09 00:00:00 Inledning (allmänna synpunkter) föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 360986A5-AFB3-4C09-8B36-361CB2C0D563 3 TOBIAS KRANTZ (fp) fp Herr talman! Det är ju skolavslutningstider i dessa dagar, examenstider, och många elever, även om jag tycker att de är alltför få, lämnar i dag grundskolan och gymnasieskolan med slutbetyg i handen. Också för regeringen är det dags att utfärda slutbetyg. I dag är det också för regeringen examensdags. Det är ju en hel mandatperiod som har gått sedan den nuvarande regeringen tillträdde. Den fråga som vi rimligen bör ställa oss i dag är vilket konstitutionellt slutbetyg vi ska ge den regering som i dag sitter. Under de senaste åren har ett antal olika statsråd stått inför skranket i konstitutionsutskottet, ofta just i den här salen för övrigt, och flera har fått mer eller mindre skarp kritik. Jag tänker faktiskt göra ett litet axplock från de senaste åren. Göran Persson har fått kritik för sin hantering av flodvågskatastrofen. Göran Persson har också fått kritik för sitt och regeringens utövande av utnämningsmakten och för hur regeringen har handlagt utvisningen av egyptierna. Bosse Ringholm fick redan första riksdagsåret kritik av utskottet för hur han hade hanterat riksdagens beslut om de så kallade 3:12-reglerna, pomperipossaeffekten för småföretagare. Lena Sommestad har vid ett par tillfällen fått kritik av riksdagen och konstitutionsutskottet för att hon inte har verkställt av riksdagen fattade beslut. Berit Andnor har av ett enigt konstitutionsutskott fått kritik för det så kallade Flickaprojektet där ett antal medieprofiler hängdes ut bland annat i Stockholms tunnelbana. Ylva Johansson har fått kritik för sin hantering av flodvågskatastrofen. Detsamma gäller Laila Freivalds som också får kritik för flodvågskatastrofen. Pär Nuder och Leni Björklund får också kritik för sin hantering av flodvågskatastrofen. Thomas Östros har kritiserats för hur regeringen har styrt Vattenfall. Detsamma gäller Leif Pagrotsky, som också tillsammans med näringsminister Thomas Östros har fått kritiska synpunkter när det gäller utnämningspolitiken vid högskole- och universitetsstyrelser. I årets granskning läggs ytterligare kritikpunkter till de kritikpunkter som har kommit under de här fyra åren. Jag tycker att den kritik som förs fram mot Leni Björklund är den som är allvarligast. Det handlar naturligtvis om sakförhållanden men också om hur försvarsministern uppträdde när hon befann sig vid utfrågningen i konstitutionsutskottet. Där var hon antingen okunnig om de förhållanden som borde ha varit allmänt kända också för Försvarsdepartementet eller vilseledde utskottet när hon frågades ut. Hon gav oriktiga uppgifter i utskottet antingen av okunnighet, eller så vilseledde hon utskottet. Jag låter andra ta ställning på den punkten. Vi får konstatera att Leni Björklund under loppet av en rätt så kort tid, under ett antal månader bara, har fått kritik av utskottet på två punkter, både för hanteringen av flodvågskatastrofen och för hanteringen av ärendet Snowflake. Det är klart att försvarsministerns ställning är kraftigt undergrävd av den kritik som utskottet har gett. Herr talman! Om vi blickar tillbaka på de senaste fyra åren och ser på regeringens konstitutionella hantverk tycker jag att man kan urskilja tre huvudtendenser. Den första handlar om missbruket av utnämningsmakten. Riksdagen har vid flera tillfällen tagit upp och granskat frågan. Det har kommit rapporter utanför riksdagen om hur det ser ut när det gäller utnämningspolitikens utövande. Rapport efter rapport, både utanför riksdagen och vid den granskning som konstitutionsutskottet har gjort, har visat att det finns en överrepresentation av socialdemokrater på ledande positioner i den svenska statsförvaltningen. Alla chefer är naturligtvis inte socialdemokrater, men av dem som har en partipolitisk bakgrund är en förkrossande majoritet socialdemokrater. Det är särskilt så inom de områden där det finns särskilt tunga myndigheter. På exempelvis Arbetsmarknadsstyrelsen och Försäkringskassan är det socialdemokrater som styr. Frågan är: Är det här förenligt med de krav på sakliga grunder, förtjänst och skicklighet som finns angivna i regeringsformen? Om man tror att det enbart är socialdemokrater som är kompetenta att leda statliga myndigheter och att sitta i statliga bolagsstyrelser eller universitetsstyrelser är det rimligt att tänka sig att det är förenligt med den svenska grundlagen. Men om man har en annan uppfattning - att kompetensen att sitta i styrelser och leda statliga verk ska vara jämnt spritt över befolkningen, oavsett vilken partipolitisk bakgrund folk har - är det naturligtvis ett problem med den kraftiga överrepresentation som finns. Det här är tecken på svågerpolitik, vänskapskorruption och kompisutnämningar som tyvärr har blivit allt vanligare i den svenska utnämningspolitiken. Det är också i ljuset av de farliga förbindelser som utvecklats som vi ska se Göran Perssons mottagande av hedersdoktoratet vid Örebro universitet. Det handlar om tjänster och gentjänster. Det fanns ett antal socialdemokrater vid Örebro universitet som satt i styrelsen, och rektorn har en socialdemokratisk bakgrund. Det handlar om tjänster och gentjänster. Riksdagen har riktat kritik mot detta vid flera tillfällen. Nu har statsministern alldeles på slutet, vilket välkomnas av ett enigt utskott, sagt att han kan tänka sig öppningar i utnämningspolitiken. Det är förstås bra, även om det naturligtvis inte är tillräckligt. Vi ska också komma ihåg när det gäller utnämningspolitiken att mycket talar för att den svenska utnämningspolitiken kan strida mot FN:s konvention mot korruption, artikel 7, där det talas om att det ska finnas öppenhet och insyn i utnämningsförfarandet. Jag tycker att det är rätt problematiskt och närmast pinsamt att vi inte ens är närheten av att kunna skriva på den konventionen mot korruption. Den andra tendens som jag tycker att man kan urskilja handlar om regeringens nonchalans och arrogans mot riksdagen under de senaste fyra åren. I dag ligger 151 ärenden i Regeringskansliet där regeringen inte har verkställt riksdagens beslut. Under de senaste åren har vi haft flera rätt stora och viktiga frågor där regeringen inte har verkställt det riksdagen har fattat beslut om. Det handlar bland annat om den så kallade pomperipossafrågan. Det dröjde, och den förhalades även om den verkställdes till slut. Det handlar om den socialförsäkringsutredning där riksdagen tydligt och klart sade att man ville ha en parlamentarisk utredning men där regeringen ändå valde att tillsätta en ensamutredning. Herr talman! Den tredje tendensen handlar om hur regeringen vid flera tillfällen oroväckande, tycker jag, har naggat yttrande- och tryckfriheten i kanten. Det handlar bland annat om det så kallade Flickaprojektet där ett enigt utskott gav framför allt socialminister Berit Andnor kritik. Herr talman! Vad blir då slutbetyget över regeringens konstitutionella hantverk under de senaste fyra åren? Jag kan inte se annat än att regeringen ändå måste få ett underbetyg, Icke godkänd. Herr talman! I september, närmare bestämt den 17 september, är det val. Val handlar förstås delvis om att man ska blicka framåt. Man ska titta på vilka visioner och idéer och ståndpunkter i sak som olika partier har. Man väljer för framtiden. Men det handlar också om att titta bakåt och utkräva ansvar för det som har varit, att fundera på om regeringen har skött sig i olika sakpolitiska frågor, om man tycker att regeringen har skött sig konstitutionellt med att ha efterlevt de bestämmelser som gäller. Jag uppmanar alla väljare och medborgare att inte bara blicka framåt utan också titta bakåt. Tycker man att regeringen har skött sig i olika sakfrågor? Hur tycker man att regeringen har skött sig i de konstitutionella aspekterna? Ta chansen att utkräva det ansvaret den 17 september. 099373212513 N 2010-01-01 00:00:00 100748 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT09138/#anf3