<anforande>
<dok_hangar_id>2347886</dok_hangar_id>
<dok_id>GT09138</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2005/06:138 Fredagen den 9 juni</dok_titel>
<dok_rm>2005/06</dok_rm>
<dok_nummer>138</dok_nummer>
<dok_datum>2006-06-09 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Inledning (allmänna synpunkter)</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>66F4153E-A95F-4629-AFC6-7D22D30D01B1</anforande_id>
<anforande_nummer>10</anforande_nummer>
<talare>KERSTIN LUNDGREN (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Granskning av oss - vi som verkar inom den offentliga verksamheten - är naturligtvis oerhört viktig. Medborgarna ska kunna veta och se hur de resurser som de ger till oss brukas. De ska kunna bedöma om vårt jobb är det som de förväntade sig när de gjorde det val som vi har vart fjärde år i dagsläget.
Det är en granskning av oss valda. Det är också vår granskning av den exekutiva makten. I dag ser vi den granskningen i den form som KU har till uppgift att göra, där riksdagsledamöter anmäler statsråd. Vi följer upp och granskar och lämnar över vår bedömning till följd av detta - allt enligt grundlagens 12 kap. 1 §.
I betänkandet har vi en relativt stor enighet. Det finns ändå skäl, herr talman, att se lite grann på hur regeringen ser på och har formerat sin relation till granskande organ. Jag tycker att det finns alla skäl att vara uppmärksam på de signaler som regeringen ger i olika sammanhang. Det gäller synen på KU. Ledande företrädare för regeringen har talat om bokstavskombinationer - KU, JO och Riksrevisionen. Man har gjort det på ett sätt som jag tycker att det finns skäl för kommande riksdag att vara uppmärksam på. Kontrollmakten i vår svenska demokrati fyller en oerhört viktig funktion. Ytterst handlar det naturligtvis om riksdagens möjligheter att granska regeringen å folkets vägnar. Ytterst handlar det därmed om att medborgarna i Sverige ska kunna lita på att vi sköter vårt uppdrag och kunna bedöma oss efter hur vi gör det.
Betänkandet handlar om regeringens uttalanden, om statsråds uttalanden, om beredningen av regeringsärendena, om styrningen av bolag och en del annat.
Det talas om ifall KU ska vara enigt eller oenigt, precis som om det skulle vara någon form av värdemätare av granskningens kraft och innehåll. För min del är den diskussionen något märklig. Det finns i det system vi har en politisk dynamik inbyggd. Det är för min del en viktig förutsättning för att granskningen ska kunna fungera. Det handlar inte om pajkastning, utan det handlar om att det finns en intressemotsättning som bidrar till att det blir ett driv i granskningen. Det är viktigt för att den ska ha legitimitet och för att man ska veta som medborgare att det finns de som verkligen har ett intresse av att granska makten. Måhända må man fundera på om det intresset alltid måste sammanfalla med att man tillhör oppositionen, herr talman. Det borde inte vara så, men av någon anledning ser det nästan ut som om det alltid är oppositionens företrädare som just har kommit med anmälningar och bett oss granska. Under mina fyra år har jag inte upptäckt att någon företrädare för regeringskretsen har gjort anmälningar som har lett till granskning. Stödpartier har gjort det, men inte regeringskretsens parti.
Det är måhända någonting som vi därmed får leva med - att det finns en inneboende intressemotsättning. Jag tror, herr talman, att den är nyttig för att utveckla vår konstitutionella ordning och för att vi ska kunna hävda granskningens legitimitet.
Vi kan också se hur det har skett förändringar under den gångna mandatperioden. Utnämningsfrågorna har tidigare varit uppe. Jag tycker mig notera att det finns en förändrad attityd och att den debatt som KU har fört om utnämningspolitiken sakta men säkert har påverkat. Vi har haft en debatt i annat sammanhang om Regeringskansliets utveckling. Det är något som på något sätt kommer tillbaka och som på något sätt också bidrar till utveckling. Det finns flera exempel på detta.
Vi måste naturligtvis ställa oss den fråga som Mats Einarsson ställde. Är granskningen effektiv? Har vi rätt förutsättningar för att göra det jobb som vi ska göra?
Herr talman! Jag tycker att det senaste årets granskning har givit anledning till kommande riksdag och till Grundlagsutredningen att överväga en del frågor för framtiden. Det är viktigt att medborgarna ska känna att vi har möjligheter att granska fullt ut.
Vi har, herr talman, från Centerpartiets sida några avvikande bedömningar i detta betänkande. Jag kommer att återkomma till dem i särskild ordning. Jag vill här bara beröra några områden.
Det handlar om propositionernas avlämnande, som tidigare har varit uppe. Det är viktigt att regeringen lyssnar oavsett vem som sitter i regeringsställning. Det är en respekt gentemot riksdagen och förutsättningarna för riksdagen att göra en kritisk granskning av de förslag som kommer till den. Med den anhopning som kom nu i vår är detta någonting som kraftigt försvåras.
Beredningen av omlokalisering av Riksutställningar till Gotland har redan varit uppe och berörts. Jag kan bara instämma.
Jag vill också bara beröra regeringens ansvar för myndighetskulturen inom Migrationsverket. Vi har nyligen fått höra kritik i valda delar mot hur Migrationsverket har hanterat en del medmänniskor som har varit föremål för dess myndighetsutövning. Det är oerhört viktigt att man kommer till rätta med de felgrepp som har tagits inom Migrationsverket. Här har naturligtvis regeringen ytterst ett ansvar för att det fullföljs. Det är någonting som vi också konstaterar i detta betänkande.
Vi har också haft en markering och en granskning av regeringens agerande i relation till universitet och högskolor vad gäller anammandet av det så kallade könsmaktsperspektivet. Här konstaterar vi att man inte har hanterat frågan på ett sätt som är okonstitutionellt. Vi har alltså ingen anmärkning. Det var ändå intressant att se hur arbetet hade bedrivits i Regeringskansliet och i myndighetsdelarna för att så småningom landa rätt. Det var inte helt självklart att det skulle bli slutsatsen.
Herr talman! Tiden går fort när man har roligt, så också i en sådan här debatt. Jag kan så här i slutet bara konstatera att Leni Björklund den 19 april sade till utskottet att det skulle visa sig att man från svensk sida hade regelverk som innebar att personer som hade begått förbrytelser kunde fångas upp och lagföras. Sverige har ett ansvar i de delarna. Det var ett uttalande som gjordes den 19 april, tre månader efter det att åklagaren hade funnit hinder mot att lagföra någon av immunitetsskäl. Det var ett mycket anmärkningsvärt uttalande. Det konstaterar utskottet enhälligt, och det är bra. Detta säger någonting om hur beredningen har varit. Den har varit klart bristfällig. Det är ett ärende som visar att vi kan börja med en till synes ganska enkel anmälan men ändå finna just att det finns någonting i regeringens hantering som det finns skäl att uppmärksamma och rätta till.
Med detta, herr talman, överlämnar vi vårt fjärde granskningsbetänkande det här året gällande statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning. Vi gör det till riksdagen och vi gör det till väljarna för att de ska kunna värdera, bedöma och ytterst utkräva ansvar.
Också jag vill tacka mina utskottskamrater och utskottskansliet för ett tufft arbete och för god gemenskap under mandatperioden. Jag gör det nu trots att vi har en liten debatt kvar, herr talman.
</anforandetext>
<intressent_id>0155487380917</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>100755</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT09138/#anf10</protokoll_url_www>
</anforande>
