<anforande>
<dok_hangar_id>2347885</dok_hangar_id>
<dok_id>GT09137</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2005/06:137 Torsdagen den 8 juni</dok_titel>
<dok_rm>2005/06</dok_rm>
<dok_nummer>137</dok_nummer>
<dok_datum>2006-06-08 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Personligt engagemang mot mobbning</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>frågestund</kammaraktivitet>
<anforande_id>415DDF12-70F4-4C9C-90EF-FAF0A740B2CF</anforande_id>
<anforande_nummer>79</anforande_nummer>
<talare>Utbildnings- och kulturminister LEIF PAGROTSKY (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Valrörelsen tenderar, som vi alla här i salen vet, att fokusera på skillnader. Det man säger om saker som man menar att man är enig om, det man står samlad kring, försvinner ut i marginalen. Jag tar gärna den utmaningen, om det nu betyder någonting.
Jag tror, som jag uppfattar att vi enats om innan, att politikernas roll i det här är väldigt viktig och stor. Men den får aldrig bli en ersättning för det ansvar som vi måste ta i vårt privata liv, som arbetskamrater, som grannar, som föräldrar, som mor- och farföräldrar och så vidare.
Ett väldigt viktigt område för detta är arbetsplatserna. Där är det mitt intryck att fackliga organisationer, inte minst lokalt, tar ett väldigt stort ansvar och gör ett väldigt bra arbete nära människors vardag, inte bara för de kamrater som är nya och kommer att integreras på arbetsplatsen utan också för värderingar, argumentation och kamp mot intolerans och mobbning.
</anforandetext>
<intressent_id>0888126424314</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>100618</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT09137/#anf79</protokoll_url_www>
</anforande>
