<anforande>
<dok_hangar_id>2347885</dok_hangar_id>
<dok_id>GT09137</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2005/06:137 Torsdagen den 8 juni</dok_titel>
<dok_rm>2005/06</dok_rm>
<dok_nummer>137</dok_nummer>
<dok_datum>2006-06-08 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Personligt engagemang mot mobbning</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>frågestund</kammaraktivitet>
<anforande_id>C665B259-D497-4E18-97E3-79AB1BA3EE8E</anforande_id>
<anforande_nummer>78</anforande_nummer>
<talare>ARNE KJÖRNSBERG (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Det är alltid svårt om man är ensam. Om många är beredda att raka i ryggen argumentera från hjärtat i dessa frågor blir det lättare.
Vi politiker träffar alltid många människor. Men nu har vi en strålande chans i den valrörelse vi har framför oss med en fråga där, tror jag, det finns bred samstämmighet. Vi har olika metoder och utgångspunkter. Låt oss tänka på den lilla nioåriga flickan eller den elvaårige pojken som mobbas i skolan. Olof Palme sade i ett tal som jag kommer ihåg att det inte finns mina barn eller dina barn. Det finns bara våra barn. Det gäller alla, sade han, varenda liten tjatting. 
Kan vi inte hjälpas åt? Kan inte kulturministern lova att han är en av dem som aktualiserar frågan i den kommande valrörelsen?
</anforandetext>
<intressent_id>0921939922800</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>100617</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT09137/#anf78</protokoll_url_www>
</anforande>
