2347885 GT09137 Riksdagens protokoll 2005/06:137 Torsdagen den 8 juni 2005/06 137 2006-06-08 00:00:00 Svar på interpellation 2005/06:412 om universitetsforskningens oberoende interpellationsdebatt EA3A8C80-E8C4-48A0-A723-F8CADC1CF6B8 5 ULF NILSSON (fp) fp Herr talman! Cecilia Wikström har tagit upp en väldigt viktig fråga, som har debatterats i olika sammanhang de senaste veckorna. Det handlar om forskningens frihet. Det blir lätt så att man fastnar i tal om siffror, och jag ska säga lite om siffror även om jag tycker att Cecilia Wikströms principiella fråga är den viktiga. Det är där vi i dag vill ha ett svar från utbildningsministern: Vill han öka forskningens frihet i Sverige? När det gäller pengar är det så att ungefär 4 % av bruttonationalprodukten går till forskning. Av den delen är det ungefär 0,7 % som finansieras av staten. Det är långt kvar till att nå enprocentsmålet, särskilt om man räknar bort den civila forskningen. När det gäller universitetsforskningen är det ungefär 55 % som är externt finansierad av statliga medel och ungefär 45 % som går till fakultetsanslag. Leif Pagrotsky säger att Folkpartiet tycker att forskarna bara ska få forska hur som helst och få en månadspeng. Han vet ju mycket väl att det finns bra sätt att utvärdera även fakultetsanslagen i efterhand. Det är inte så att något universitet med vår modell i årtionden ska få samma pengar om de bedriver dålig forskning. Det finns metoder för det här, i England till exempel där man kontinuerligt i efterhand utvärderar forskningsresultaten. Det jag och Cecilia Wikström vill ha svar på här är om utbildningsministern inte anser att det behövs kontinuitet i forskningen. Är det rimligt när det gäller världsledande medicinsk forskning vid Karolinska Institutet att en professor av tio är beroende av utomstående finansiärer för att finansiera sin lön? Är det rimligt att en professor på Tekniska högskolan i Lund och i Stockholm är beroende av att söka pengar varje halvår för att kunna betala sin egen lön? Vi behöver kontinuitet. Vi behöver inte en situation där drygt 40 % av Sveriges aktiva forskare saknar fast anställning. Det är ännu fler när det gäller kvinnliga forskare. Regeringen har i flera propositioner uttalat som sin målsättning att de externa anslagen till högskolor och universitet ska öka. Vi uttalar att de fasta anslagen, fakultetsanslagen, ska öka. Det är en principiell diskussion. Det är väl den som är det viktigaste här. Sedan är det en annan fråga att Folkpartiet lägger mer resurser på forskning än vad Socialdemokraterna gör. Men det intressanta här är väl hur vi tror att fri forskning frodas och utvecklas. Än en gång: Basanslag, fakultetsanslag, som skapar fasta tjänster är inte utan utvärdering, utbildningsministern. Självklart höjer och sänker man successivt fakultetsanslag, men det blir inte det tillfälliga kortsiktiga beroendet. Så kom inte med att Folkpartiet tycker att man ska få pengar gratis oberoende av om man forskar eller inte! Tvärtom - jag avslutar med det eftersom jag till vardags håller på med de här frågorna - har vi i hela alliansen en mycket klar teknisk modell för hur fakultetsanslagen ska fördelas. En tredjedel ska fördelas på grundval av vad man har presenterat historiskt, vad man har lyckats med enligt en seriös vetenskaplig utvärdering. En tredjedel av fakultetsanslagen ska fördelas i förhållande till antalet studenter och en tredjedel i förhållande till vilka trovärdiga framtida projekt man presenterar. Så det här är verkligen ingen lös grund. Jag hoppas att vi i diskussionen nu kan få ett svar på vad utbildningsministern vill göra för att öka forskningens och forskarens frihet att först hitta en idé, inte bara att först hitta pengarna. 0542573140300 GT10412 N 2010-01-01 00:00:00 100544 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT09137/#anf5