<anforande>
<dok_hangar_id>2347884</dok_hangar_id>
<dok_id>GT09136</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2005/06:136 Onsdagen den 7 juni</dok_titel>
<dok_rm>2005/06</dok_rm>
<dok_nummer>136</dok_nummer>
<dok_datum>2006-06-07 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 2005/06:435 om vård av gravida missbrukare</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>E25A114F-ED37-44C6-8AEF-8439BD2227E8</anforande_id>
<anforande_nummer>187</anforande_nummer>
<talare>KENNETH LANTZ (kd)</talare>
<parti>kd</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Jag tackar så hjärtligt för tillfället att säga tack till Morgan Johansson också för det här svaret. Det är inte så att vi jublar, lyfter händerna och tycker att nu är vi framme, nu är det färdigt, men vi är ändå gemensamt på banan och slåss och kämpar för det här. Kristdemokraterna kommer att driva den här frågan vidare från sitt perspektiv och sina övertygelser. Vi är helt övertygade om att det behövs en oerhört kraftig insats för att förebygga, informera och på alla sätt och vis hjälpa de kvinnor som hamnat i den här situationen - också förebygga för ett bättre liv för deras barn som förhoppningsvis ska födas.
Jag ställer mig inte bakom att någon ska föda sitt barn i lönndom och inte inom den offentliga vården, absolut inte. Här måste vi föra fram en möjlighet och en positiv väg att kunna föda sitt barn inom den sjukvård som finns i Sverige och som är bra.
Morgan Johansson säger att detta ska ha högsta prioritet och att det inte får vara någon väntetid när det gäller att hjälpa dem som drabbats av missbruk. Är det med sanningen överensstämmande att dessa resurser finns känner vi oss mindre oroliga. Jag har dock viss erfarenhet av ett ideellt engagemang i min hemstad Helsingborg, där jag ändå tycker att det finns en tröghet i systemet. Man ifrågasätter och räknar inte med att avsätta de resurser som egentligen finns.
Det finns oerhört många ideella organisationer som gärna skulle åta sig mer uppgifter inom den här vården och inom detta arbete. Men de borde också få någon form av erkännande från staten och kommunerna på det här området.
Jag ropar efter, och jag företräder då en grupp människor som väldigt seriöst och djupt känner för den här frågan, och vädjar om stöd och hjälp i detta arbete.
</anforandetext>
<intressent_id>0479155832315</intressent_id>
<rel_dok_id>GT10435</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>100491</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT09136/#anf187</protokoll_url_www>
</anforande>
